Om ett år ska de jobba

Att studera i veckan har varit en prövning. Min förra klass har slagits ihop med två andra klasser varav en tycks ha fått ett sämre intryck av utbildningen och tycks inte vara mogen för bordet. Klassen svarar ilsket och räcker upp händer för att aktivt och lika snäsigt ”ifrågasätta” läraren, hela fem personer låg med pannan i bordet och sov, en sminkade sig, jag såg typ 7, 8, 9, 10 stycken som satt med snapchat. 
 
Fjärrföreläsning med Sharon Kolb.
 
Det började med att vi satt, alla 100 pers, i en halvamfi till hörsal, och en flicka längst fram ställde läraren en fråga. En kursare längre bak sade ”Ursäkta, nu hörde inte jag riktigt?”, varpå flickan vänder sig om och säger med tunga ögonlock och attityd i rösten: ”Men pratade jag med dig eller?”. Sedan dess blev det automatiskt att ha lite koll på de små och det var då jag snappade upp gäspet, sminket, mobilerna... de vände sig också om med ryggen mot föreläsaren när hon framförde ett performance.
 
 Illustration över en särskild  persons life-space.
 
Jag blev så paff, dels av ohyfset men också över hur man kan ha pluggat på högskola i två år utan att förstå grejen med kollektivt lärande och föreläsning som lärtillfälle. Ingen one-man-show fungerar i pedagogik.
 
Bild över härliga Campusdammen
 
Därmed var jag hemskt orolig inför att delas upp i grupparbeten. När jag i går fick se namnen på gruppmedemmarna insåg jag att jag nu skulle jobba med tre personer jag aldrig mött och det lilla hjärtat smattrade. Men så möttes vi och det var så roligt! De är tre vuxna människor, ambitiösa och pålästa och skrattiga. Som jag!

Tankekarta och listning inför höstterminens första examinationer, gjord av en av mina gruppkompisar.
 
Jag har nog aldrig skrattat så mycket på en och samma skoldag som idag. När vi gick vilse (ett par gånger...), när någon råkade säga något knäppt i de inspelade samtalen eller bara när vi kände för det. Men under hela förra terminen tror jag aldrig att jag skrattade och lärde mig saker samtidigt.
 
Nu kan jag pusta ut! PUUH!
|
#1 - Jessica Högberg:

Gud så härligt!! Dom små samarbetsgrupperna är sååå viktiga!! Jag träffade också min igår och det kändes toppen. Alla är inte redo för högskola, pedagogik och att lära i grupp men så länge jag slipper dom får dom göra som dom vill... lycka till! <3

Svar: Ja, verkligen, jag är så tacksam att alla mina gruppmedlemmar var redo!
Ajli Müller

#2 - Alice Lindström:

Vad roligt ett personerna är som du!

Svar: Ja, det känns viktigt :D
Ajli Müller

#3 - Hanna Karlsson:

Men fy så tråkigt med det "engagemanget" på lektionen. De förstör ju inte bara för sig själva utan för alla andra. Kul att du kom i en bra grupp. Det är alltid lite av ett lotteri när man ska ha grupparbeten.

Svar: Ja verkligen, jag fattar inte hur man kan belåna sig för att sova bort allt!
Ajli Müller

#4 - Angelica Wåhlin:

Men vad skönt att du hamnade i en bra grupp!

Svar: Jag är såååå tacksam!
Ajli Müller

Kommentera här