Detta har jag lärt mig den mörka vägen

Nu har Erik knallat rätt in i väggen för flera månader sedan. Depression har han också. Mycket kamp är inblandat, men sådär i början av en djup depression med generaliserat ångestsyndrom är det inte läge att fightas. Då har fokus legat på att få i honom lunch. Få honom att sova. Att flytta på sig överhuvudtaget ibland, från sängen till duschen till soffan.
 
 
Jag kan inte med ord förklara... hur det har varit... deppighet och tårar kan man hantera, för man vet hur det är. Jag har själv gråtit av deppighet och det är klappar och lite kärlek som är fin medicin. Men den här typen av kronisk depression... maken till maktlös man är alltså. 
 
Jag har lärt mig väldigt mycket av att vara anhörig. Och det är många fina lärdomar inblandade också, men i dagens inlägg kommer de kalla, karga , ilskna lärdomarna - lärdomarna som format min cynisism, men därmed gjort mig oerhört stark och kraftfull! 
 

Saker jag lärde mig under återhämtning från utmattningssyndrom:

 
1. Det mesta här i världen är faktiskt någon annans fel. Istället för skuld, välj att rasa. 
 
2. Skolan är inte en bra arbetsplats. Sedan kan man trivas hur bra som helst, men faktum kvarstår att det är för mycket jobb till för lite peningar. För att nämna två grejer... 
 
3. Politikerna har svikit oss. Inte privatpersonerna förmodligen, men hela karusellen.
 
4. Att må dåligt är inte farligt och inget att haka upp sig på, sådär till daglig dags.
 
5. Att må dåligt är helt klart shades of grey i jämförelse med totalt svart. Älta inte.
 
6. Det är väldigt enkelt att dö eftersom det är väldigt svårt att få vård (vid totalt svart).
 
7. Försäkringskassan består av två lögner: 1) att det är någon form av "försäkring" inblandad och 2) "kassan" som man så lydigt betalat skatt för att finansiera men inte blir behjälpt av. Du är varken försäkrad eller i stånd att ta del av någon ersättning, förmodligen. 
 
8. Lev inte för att jobba. Jobba för att leva.
 
 
Den där sista, och flera av de andra faktiskt, visste jag ju i teorin. Men nu lever jag med ett helt bisarrt mått av kännedom om punkterna. Jag lever ut dem och jag andas dem och jag är fri på grund av dem. Dessa lärdomar är INTE halvfulla glas. Men mitt halvtomma glas har gett mig ett fullt liv. Jag önskar att alla, åtminstone för en stund, kunde bli lika klarsynt förbannade. Det är befriande. 
|
#1 - madabouttea.se:

Usch lider med honom och dig! Har själv kämpat med exakt samma sak i flera år... Jag ska dock prova på att vara medicinfri nu och peppar peppar så går det bra. Känner att jag just nu är i ett bra skede i mitt liv och har en fin sambo som stöttar mig i allt och jag har senaste året klarat av saker som jag aldrig trodde att jag skulle klara av.

Svar: Jag håller tummarna för att du ska få fasa ut dina mediciner med framgång och är så glad över att du haft ett sådant år där du klarat av svårigheter! Heja! Du är så cool!
Ajli Müller

#2 - Alice Lindström:

Så fin du är som hjälper han! det måste vara bland det finaste vid psykisk ohälsa, människor som förstår och finns där!

Svar: Tack så mycket! Alla hade säkert gjort likadant, men det värmer att få höra adjektivet "fin" för ibland känner jag mig bara besvärlig.
Ajli Müller

#3 - GoForFit | Anorektisk tjej hittade styrketräningen:

❤️❤️

Svar: Tack! <3 <3
Ajli Müller

#4 - Sara Ekman:

:( <3

Svar: <3
Ajli Müller

#5 - Anonym:

Fortsätt bara, sakta, sakta kommer han bli bättre. Jag har ihärdigt kämpat på med andningsövningar för att aktivera lugnochro/systemet. Till slut är min konstanta ångest borta. Jag är fri.

Svar: Tack snälla! Han är duktig på att göra sina andningsövningar och sina meditationspass och andra återhämtningsövningar. Jag är duktig på... nästan lika mycket :') Jag är så glad att du är fri, det ger hopp åt oss också! Vi andas i fyrkant för fullt och är i nuet och låẗer saker komma och passera. Det hjälper!
Ajli Müller

#6 - Sara:

En massa kramar till er båda!!

#7 - Ida Jansson:

Det är ett helvete att lida av djup depression och ångest och utmattning. Jag gör det själv och lever ensam. Riktigt tufft. Dessutom ätstörning och fibromyalgi på det. Hej livet, vad har jag gjort dig för ont? Jag upplever att vården är knapphändig och har inte fått nån hjälp alls. Det kan vara förödande. Sen är det sjukt jobbigt att stå bredvid som du gör. Att va anhörig o vårda en nära. Styrka till er båda <3

Svar: Nej, det är så himla förödande! Jag skickar styrka till dig också, och tack för medkänslan i att vårda en nära <3
Ajli Müller

#8 - ego:

Länge sedan jag var här, men blir nu starkt berörd av vad du skriver. Hur mycket styrka ska du inte stå för? Antar att du vet/anar grunden till depressionen, finns stöd förutom dig? Troligen ja, men så tufft att vara du. Ilska hjälper ju, men mer behövs! Önskar er allt väl.

Svar: Tack så mycket kära du! Både han och jag vet väl i princip vad som "hänt" men det gör tyvärr inte vägen lättare att vandra eller snabbare att åtgärda. Tack och lov har han stöd i samtalsterapi från primärvården, KBT som han påkostar privat, medicin och läkarkontakt samt stöd från arbetsplatsen i hur han ska kunna få ett rikt arbetsliv trots allt. Det är svårt att vara tålmodig i allt det här, så jag är verkligen tacksam över dina ord <3 <3
Ajli Müller

#9 - Emma Engström:

Så himla bra påminnelser verkligen! Du har så rätt i detta med att må dåligt och att inte älta!! :D

Svar: Tack kära du, det värmer, särskilt som jag vet att du genomgår det du brottas med just nu. Jag förstår att det inte alltid går att inte älta, men typ MITT dåliga mående är INTE sjukdomsartat, kommer INTE spela någon roll om hundra år etc... så jag släpper det när jag kan!
Ajli Müller

#10 - Celine:

Alltså 2an, ja! Förstår inte varför lärare får så dåligt betalt då det liksom är det viktigaste yrket förutom sjuksköterskor/läkare! Helt sinnessjukt!! Och att sedan se influencers bara lalla runt och dra in miljoner varje år :) Usch nej nu blev jag arg!

Svar: Jag blir också arg. Det går inte att jobba där. Jag var lärare i sex år, legitimerad, har TVÅ fucking MASTEREXAMINA! Och ändå föredrar jag att sälja kläder jämfört med att jobba som lärare nu. På de sex åren har arbetsuppgifter utöver min arbetsbeskrivning lagts till ungefär var sjätte månad, utan att få vare sig mer tid eller mer pengar för att utföra det. Om jag jämför mitt första år med mitt sista år så tror jag att jag hade tre timmars mer undervisning och samtidigt typ miljarder timmar mer dokumentation, samverkan med yttre instanser, betyg och NP som krupit ner i åldrarna etc. Och ändå inte en peng mer. Kukar.
Ajli Müller

#11 - Netti Starby:

Nej fy vad jobbigt för er båda och vilka bra punkter du delar med dig av! <3 Kramis

Svar: Tack ska du ha, vi kämpar på :) Kram <3
Ajli Müller

#12 - Mösstanten:

Men så hemskt tråkigt! Du får sköta om honom så gott det går. I skolan hade jag aldrig orkat arbeta.

Svar: Tack snälla <3 Jag, men framför allt HAN, försöker vårt allra bästa! Jag tror att det krävs en oerhörd kärlek till sitt uppdrag och ett visst anlag för att orka. Antingen anlaget "jag lever för att jobba så det GÖR inget att det upptar all min tid och energi, för jag älskar det tillräckligt mycket" eller anlaget "jag vill ha sommarlov och gör så lite som möjligt för att hålla mig inom laglig gräns, vilket inte är så svårt eftersom det är lärarbrist". Mellanting finns såklart, men jag är glad att jag bytte bransch efter 6 år i skolan.
Ajli Müller

#13 - Yasmine:

Att samhället fortfarande inte hjälper till som de borde är för mig en gåta. Psykisk ohälsa borde verkligen vara känt av alla vid det här laget, eller?! Kramar till er <3

Svar: Det är verkligen en gåta. Suck.
Ajli Müller

#14 - Jasmine:

Starkt av dig att dela med dig av dessa tankar, tack för det. Fortsätt att ta vara på dig och din man.

Svar: Tack för din kommentar! Bilder på ringar, kläder och annat från bröllopet kommer såklart att visas efter den stora dagen.

Kram

Svar: tack :)
Ajli Müller

Kommentera här