Julia Müller-Sandvik

Lite tack, lite förlåt, lite undanflykter och lite klargöranden.

Jag får tacka för er empati - jag vill helst inte bli en sorgeblogg, men när ens hår ramlar av och ens man är deprimerad och ens ansikte svällt upp av inflammation så är man inte helt kaxig. Så tusen tack gullisar! Skönt att kunna klottra lite som vanligt.
 
 
Inte för att jag vill vara en bloggare fullt med förklaringar och ursäkter och utläggningar - det är ju min blogg och jag får använda den som/om jag vill - men om ni märker att inläggen är färre, sämre och med bilder som inte riktigt hör till så har ni alldeles rätt!
 

Förhoppningsvis piggnar jag till och får lite mer lust att fota och leka och leva igen! Bilderna i det här inlägget är dock högaktuella, för jag har håret i stram hästsvans för att dölja att jag tappat hår på sidan. Jag brukar ALDRIG ha stram hästsvans i vanliga fall. Så det var väl värt att dokumentera!

Just nu vill jag mest skriva om mat, så jag och syrran skriver lite på vårt "andra" bloggprojekt. VIlken frihet att kicka igång nya projekt när man blir deppig av sina gamla. Vilket tur i all otur att jag inte får lön för mina projekt!!
Anna Maja - Littermentärt

Är inte poängen med att följa en personlig blogg som din att få vara med både på topp och när det känns lite motigare? Jag tycker då det i alla fall! Och har därmed full förståelse för färre och inte lika sprundlande inlägg utan uppskattar de få du orkar/har lust till att publicera.

Och matbloggsprojekt(?) låter himla spännande! Hoppas det är något du planerar att dela med dig av på sikt :D

Svar: åh, det har du alldeles rätt i! Jag själv blir typ bloggblind, eftersom jag GILLAR att skriva och VILL skriva så vill jag försöka tvångsproducera... men spela roll, om det inte gillas så får folk läsa andra ;) Nu är jag skrivpeppad igen i alla fall :D
Ajli Müller


blogg: http://littermentart.blogspot.com
Anonym

För ca två år sedan när min dotter då 8 år fick alopecia visade jag henne bla din blogg. Ville visa hur fin man kan vara och hur vanligt det faktiskt är. Efter ett tag frågade jag om de på skolan frågat något om att hon tappat sin lugg sa hon att det hände ofta. Vad svarar du då frågade jag. Jo, att det smittar inte, gör inte ont och är inte farligt. Att det inte är en stor grej. Sen avslutade hon med att säga, men mamma, jag är ju så mycket mer än mitt hår. Så Ajli, tack för att du delar med dig även om det som är tufft. Det finns många som hittar styrka i att se hur andra hanterar sina motgångar.

Svar: Jag är så glad att du skrev detta. SÅ GLAD! Det är precis vad jag sa när jag kom tillbaka från ett sommarlov och var skallig och skulle möta en ny klass. Det gör inte ont, är inte farligt och smittar inte! Och JAG ÄR MER ÄN MITT HÅR! Hon är klok och stark och mogen, din dotter. Finns det något jag kan göra för att peppa henne lite extra? Säg bara till! Tack så oerhört för detta! Stor kram!
Ajli Müller

Ida Jansson

Du skriver vad du vill och hur ofta/sällan du vill! Tycker du passar i stram hästsvans <3 Va spännande med nytt bloggprojekt :-)

Svar: Tack gulle :D
Ajli Müller


blogg: http://onlyonewaytogo.blogg.se/

Namn:
kom ihåg mig?
Mejl: (visas inte)

URL:

Kommentar:


Julia Müller-Sandvik

Hallådär


Jag heter Julia Müller-Sandvik, 29 år från Tomtebo, och bloggar här under det tagna namnet Ajli Müller. Jag är en oftast levnadsglad och modig människa som lever efter devisen ”Ute är alltid inne”. Allt är bättre utomhus och det försöker jag förmedla i bloggen. Läs om alpresor, strandskvaller, skogspromenader, snowboard, klättring, picknick och andra turer, i ur och skur. Matlagning, kläder, djur och film är annat som ligger varmt om hjärtat.

Välkommen!


Kontakt: juliamullersandvik@hotmail.se

|Outdoor|
|Klättring|
|Snowboard|
|Utflykt|
|Skidor|




Kategorier


Arkiv


Senaste inläggen




Sök i min blogg



RSS 2.0