Ett nytt inlägg fast samma inlägg

Julia Muller Sandvik Blogg
Hej gänget,
 
några av er hann se ett inlägg som skrevs i ren desperation. Faktiskt, om jag får säga det själv, en riktigt välformulerad desperation jämfört med hur den kändes. Men jag behöver börja om nu när jag är i ett ganska landat state of mind: 
 
Min man som är mer än min värld är sjuk. Han har varit dålig länge, allt sedan... slutet av 2015 tror jag bestämt. Förra veckan blev han sämre och vi behövde vidta åtgärder. Därför känns det mycket märkligt att skriva inlägg om typ sängkläder, måltider, trevliga promenader. Skidåkning.
 
Men att vara anhörig innebär en tudelad värld: i en av världarna är mörkret och smärtan och desperationen av att inte kunna hjälpa en älskad som mår så dåligt ständigt påträngande, och i en annan värld är jag glad över att få äta Palle Kuling-godis till lunch och åka skidor och jobba på en fantastisk arbetsplats och fira min systers födelsedag (GRATTIS!!!).
 
Min man som är mer än min värld är sjuk. Han kommer inte dö eller något. Idag skottade vi snö, igår såg vi Melodifestivalen och hejade på Vlad och dagen innan det satt vi och grät i en soffa. Varje dag är en konstig balansgång när någon är sjuk och någon annan är sjuk av oro. Men frisk. I övrigt.
 

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget,
men falskheten i att skriva långa inlägg om lyckliga livet
är liksom lite too much.
Jag vill typ "förklara" mig och min redigerade internetvärld.
Men vem fan vill läsa sådana förklaringar?
Var och varannan bloggare skriver förklaringar och ursäkter
och alla mår dåligt och är ledsna och sargade typ.
Add one more to the pile, liksom.

Vi hörs!

Språkpoliser är inte sexiga och efter grundskolan är de inte ens nödvändiga...

Julia Muller Sandvik Blogg
Det är så osexigt att vara språkpolis. Särskilt som språkpoliser inte är perfekta själva. Där, exempelvis, har min mening inte ens ett subjekt. Och för att en mening ska vara korrekt ska den faktiskt innehålla både ett subjekt och ett predikat (eller ett verb1 som det ju heter nu, då ordet "predikat" är bortplockat från språkforskningen sedan ett tiotal år tillbaka... jaja...). Och dessutom ska meningar inte börja med ordet "och". Men (meningar ska heller inte inledas med ordet "men") jag vill så gärna vara en språkpolis när det gäller flera favvobloggare som använder vanliga ord felaktigt.
 
Visst skulle man ta lite illa upp (eller borde jag skriva "en" istället för "man" enligt språkpolisen!?)? Jag skulle i alla fall ta lite illa upp om någon kom och kommenterade, utan att man bett om råd, ens språkanvändning. Inlägget handlar om något annat, det är inlägget och detta "andra" man vill ha respons på. Får man då en kommentar om ett felaktigt användande av ett ord hade man förmodligen tyckt att den som skrev kommentaren var ganska dryg.
 
Men jag vill verkligen! Jag vill skriva hur man skriver orden. Nu kan jag inte skriva ut vilka "orden" är, för då BLIR JAG JU språkpolisen som är så osexig. Ååååååååhhhh, gaaaaaaaahhhh! Alla borde läsa mer skönlitteratur. Man kan lära sig läsa genom att lära sig skriva, som jag gjorde. Men man kan också lära sig att skriva genom att läsa. 
 
 
Alla kan sjunga, kan sjunga med: Sabokoaja kadokade.