Välkommen tillbaka, idiot! Och glad påsk!

Jag har kommit på varför jag ogillade min blogg. Det är för att jag inte spelar spel. När man inte spelar spel och har ett hyfsat normalt liv så blir det ganska tråkigt att blogga. Själva poängen med att flytta (blogg och liv) var just att sluta spela spel, för det var för jobbigt att leka lycklig och lyckad. Men det är jobbigt att allt är beige också. Aldrig ska man vara nöjd.
 
Det är visserligen det som är hela problemet också: jag är nöjd. Och missnöjd. 
 
 
Jag är cynisk nu. Det har jag aldrig varit förut, men nu har det slagit till med full kraft. Kanske är det visdom som kommer med åldern. Cynisism. Klart att det finns lyckliga lyckade människor i 30-årsåldern också, eller människor som inte är cyniska och ändå är lyckliga. För mig är cynisism nyckeln till allt. Cynisism och ilska = lycka. Jag försökte förklara för mina kollegor i 20-25-årsåldern, men jag tror att de inte riktigt trodde mig. De trodde att jag var deppig igen. Eller att jag överkompenserade något.
 
Icket!
 
När jag läser bloggar och de porträtterar ett lyckat liv eller ger råd åt andra hur de ska skapa ett dito så har jag låtit "phhhffft". Högt, rätt ut i luften. Ett grymt. Mycket riktigt kommer det ju snart fram att de är olyckliga eller "söker sig själva" eller behöver terapi. Eller tror sig behöva träna mer eller äta bättre eller jobba mer eller umgås mer med barnen. Eller tyda stjärnorna, idka "shaking" innan föreläsningar och prata med Universum.
 
 
Kanske vi måste börja förstå att en viss art av cynisism också är lycka. 
 
Jag kommer leva lääääänge på det faktum att Jenny Strömstedts kompis gjorde en "Eat, Pray, Love"-resa och kom fram till att meningen med livet var att spela NHL och äta glass. Det är det bästa i livet: jag slipper testa allt - hen har redan gjort det, and found nothing!
 
 
Jag är nöjd. Och missnöjd. Och det duger gott och väl.
 
Nu jävlar ska jag basunera ut mina ilskna recept på hur man blir såhär. Nu jävlar ska jag vara missnöjt nöjd och lära andra att bli det. Jag skojar inte ens när jag i efterhand menar att min svåra sjukdom 2017 har format ett ego till människa som aldrig mått bättre. Jag är argare, ibland till och med deppigare, och livet har fan aldrig varit mer rikt. 
 
Här kan vi hämta mycket. 
 
"Look for the bare necessities
The simple bare necessities
Forget about your worries and your strife
I mean the bare necessities
Old Mother Nature's recipes
That brings the bare necessities of life"