Sår läker och blåsor spricker.

När jag var och klättrade med min nya vän igår  blev det hårt. Jag kände mig ganska lätt och ledig, så jag inledde med en gul medelled. Och det gick så bra! Jag klarade den på första försöket, trots att det är en svårare led än alla jag hittills har testat. Hög femma på den!
 
 
Jag blev stolt och så småningom lite kaxig. Då tyckte jag att det var dags för det stora överhänget. Överhäng innebär att väggen lutar. Det som jag kallar "det stora överhänget" är väggen som går vertikalt uppåt och sedan plötsligt lutar ut, så man måste klättra liksom... upp-och-ner. Det är svårt att förklara, jag ska försöka fota den nästa gång. 

Hur som helst, jag gav mig på det stora överhänget och det gick riktigt, riktigt bra. Jag hoppade och hängde i handen, men klarade inte av att dra upp mig i den. Men innan året är slut tror jag att den där gula leden med stora överhänget är besegrad!

 
Jag måste bara få alla blåsor och sår att bli förhårdnader först. För hur stark jag än hinner bli eller hur bra teknik jag än hinner få så är det som att händerna skriker "SLÄPP, AJLI, SLÄPP! DET SVIIIIDER!". Jag ska allt tysta de djävlarna.
5 kommentarer


Julia Müller-Sandvik

Hallådär


Jag heter Julia Müller-Sandvik, 29 år från Tomtebo, och bloggar här under det tagna namnet Ajli Müller. Jag är en oftast levnadsglad och modig människa som lever efter devisen ”Ute är alltid inne”. Allt är bättre utomhus och det försöker jag förmedla i bloggen. Läs om alpresor, strandskvaller, skogspromenader, snowboard, klättring, picknick och andra turer, i ur och skur. Matlagning, kläder, djur och film är annat som ligger varmt om hjärtat.

Välkommen!


Kontakt: juliamullersandvik@hotmail.se

|Outdoor|
|Klättring|
|Snowboard|
|Utflykt|
|Skidor|




Kategorier


Arkiv


Senaste inläggen




Sök i min blogg



RSS 2.0