En titt på min kalender (och en liten titt inuti!)

Julia Muller Sandvik Blogg
Jag vill välkomna min nya kalender från Personlig Almanacka. Några av er känner ju till hur hett det är för mig med en ny kalender. Jag kan ibland inte sova om jag vet att jag har glömt skriva upp något i den, och andra gånger när jag av andra skäl inte kan sova brukar jag tänka på vilka klistermärken jag ska sätta i uppslagen... hehehehehe... jag är sjuk.
 
 
Den här gången använde jag deras vattenfärgstryck som egentligen har en luftballong på sig, men jag valde att sätta den på baksidan. Och som inlaga tog jag, som jag ju alltid gör, vänster-till-höger blanka kalenderblad. 
 
 
Jag vill kunna sätta vackra klistermärken, washitejp och skriva med olika storlekar på bokstäverna. Det är så jag gör, det är så jag gillar det, det är så det hettar i kinderna, pulserar i fingertopparna och får det att glittra i ögonen. Yes - I've got the hots for my calendar...
 
 
Jag tar med den var jag än går faktiskt och det sista jag gör när jag går hemifrån är att se till att den ligger i väskan. Om jag inte lämnat den på bordet med flit liksom... man vill ju inte vara en klängig flickvän liksom. 
 
Om det är någon annan som blir lite pilsk av kalender och dekoration av dito så kan jag tipsa om att det finns extrema mängder YouTubers som lägger upp videos på dekor och planer och inlagor etc. Pappersporr. Tack!

Your next step is simple - you are the first domino!

Julia Muller Sandvik Blogg
Gårdagen kantades av dålig koncentration och migrän, men avslutades med gott sällskap och sällskapsspel. När klockan närmade sig tolv tänkte jag hur ironiskt det var att i det nya trapphuset är det alltså VI som skrattar, spelar musik och dricker öl sent på kvällen. Jag råkar dock veta att vår granne är i Piteå i helgen, så det var ganska taktiskt.
 
 
I både Mexican Train och Drawful förlorade jag stort. Alla omgångar. Men jag har i alla fall tur i kärlek, skulle man kunna hävda. Och det är faktiskt inte så illa pinkat!

Walking in a winter wonderlaaaaaaaand...

Julia Muller Sandvik Blogg
För närvarande är vintern bara dynga. Inte lika mycket dynga som alla stackare som har slask och slem och mörker och gegg. Men fortfarande dynga. Snön gör världen ljus, men det är så kallt att jag nästan hostar vid inandning. Snön blir till något slags hårt pulver. Man blir andfådd av att promenera. Måste ta bilen överallt, men bilen måste kopplas in i motor-och kupévärmare i rätt tid för att inte batteriet ska dö eller dörrar och fönster isa igen.
 
Men damn it, nog är den vacker i alla fall. På håll!