Tomtebo koloniområde

Just nu går jag och drömmer om att få flytta in till ett radhus i stan (med den lilla detaljen att Umeå knappt har några radhus i stan, så den drömmen dröms liksom "på skoj") för att jag är trött på att det är så långt att köra till allt från där jag bor.
 
 
Igår gick jag och min man bara 1,5 kilometer från hemmet, en lägenhet alldeles i gränsen mellan "stan" och "landet", och fann oss på Tomtebo koloniområde. Vad tror ni hände då? Jag började drömma om en kolonilott!
 
 
Lott nummer 5 är min mormor och bonusmorfars gamla pärla. Där har jag ätit mången lunch. Och tänk att få ha en sådan oas utanför knuten.
 
 
Som ni ser på min klädsel har Umeå kommit nåååågot längre i "höstandet" än resten av landet. Vid promenad är det kallt om både fingrar och öron, men bara på morgonen och på kvällen gud ske pris.

 
På dagarna är det sola i bikini, om man råkar vara ledig. Lunchen äter vi fortfarande på skolans altan. Tack och lov.