Detta har jag lärt mig den mörka vägen

Nu har Erik knallat rätt in i väggen för flera månader sedan. Depression har han också. Mycket kamp är inblandat, men sådär i början av en djup depression med generaliserat ångestsyndrom är det inte läge att fightas. Då har fokus legat på att få i honom lunch. Få honom att sova. Att flytta på sig överhuvudtaget ibland, från sängen till duschen till soffan.
 
 
Jag kan inte med ord förklara... hur det har varit... deppighet och tårar kan man hantera, för man vet hur det är. Jag har själv gråtit av deppighet och det är klappar och lite kärlek som är fin medicin. Men den här typen av kronisk depression... maken till maktlös man är alltså. 
 
Jag har lärt mig väldigt mycket av att vara anhörig. Och det är många fina lärdomar inblandade också, men i dagens inlägg kommer de kalla, karga , ilskna lärdomarna - lärdomarna som format min cynisism, men därmed gjort mig oerhört stark och kraftfull! 
 

Saker jag lärde mig under återhämtning från utmattningssyndrom:

 
1. Det mesta här i världen är faktiskt någon annans fel. Istället för skuld, välj att rasa. 
 
2. Skolan är inte en bra arbetsplats. Sedan kan man trivas hur bra som helst, men faktum kvarstår att det är för mycket jobb till för lite peningar. För att nämna två grejer... 
 
3. Politikerna har svikit oss. Inte privatpersonerna förmodligen, men hela karusellen.
 
4. Att må dåligt är inte farligt och inget att haka upp sig på, sådär till daglig dags.
 
5. Att må dåligt är helt klart shades of grey i jämförelse med totalt svart. Älta inte.
 
6. Det är väldigt enkelt att dö eftersom det är väldigt svårt att få vård (vid totalt svart).
 
7. Försäkringskassan består av två lögner: 1) att det är någon form av "försäkring" inblandad och 2) "kassan" som man så lydigt betalat skatt för att finansiera men inte blir behjälpt av. Du är varken försäkrad eller i stånd att ta del av någon ersättning, förmodligen. 
 
8. Lev inte för att jobba. Jobba för att leva.
 
 
Den där sista, och flera av de andra faktiskt, visste jag ju i teorin. Men nu lever jag med ett helt bisarrt mått av kännedom om punkterna. Jag lever ut dem och jag andas dem och jag är fri på grund av dem. Dessa lärdomar är INTE halvfulla glas. Men mitt halvtomma glas har gett mig ett fullt liv. Jag önskar att alla, åtminstone för en stund, kunde bli lika klarsynt förbannade. Det är befriande. 
14 kommentarer


Julia Müller-Sandvik

Hallådär


Jag heter Julia Müller-Sandvik, 29 år från Tomtebo, och bloggar här under det tagna namnet Ajli Müller. Jag är en oftast levnadsglad och modig människa som lever efter devisen ”Ute är alltid inne”. Allt är bättre utomhus och det försöker jag förmedla i bloggen. Läs om alpresor, strandskvaller, skogspromenader, snowboard, klättring, picknick och andra turer, i ur och skur. Matlagning, kläder, djur och film är annat som ligger varmt om hjärtat.

Välkommen!


Kontakt: juliamullersandvik@hotmail.se

|Outdoor|
|Klättring|
|Snowboard|
|Utflykt|
|Skidor|




Kategorier


Arkiv


Senaste inläggen




Sök i min blogg



RSS 2.0