Tänker • Gör

om att vara influencer

Ibland, ganska ofta, önskar jag att jag var en influencer. På sätt och vis, i egenskap av lärare och studie- och yrkesvägledare, är jag väl en influens i mångas liv redan. Men jag menar i den nuvarande betydelsen. En social media influencer – ordet som många försöker hitta synonymer till men som jag tycker är coolt! – en sån’ vill jag vara.  Fast det är klart, jag har ju ett paaaaar hinder som inte är särskilt gynnande i ett potentiellt karriärsskifte:

Skäl till att jag skulle vara en usel influencer:

  • Jag gör inga betalda samarbeten (för att jag inte vet hur man för in dem i sin deklaration).
  • Jag har ingen aning om antal views, följare, likes etc. eftersom jag tycker det är helt ointressant.
  • Jag har inget coolt liv.

Men om man vänder lite på formuleringarna så har jag ju ett par grejer som talar till min fördel istället, vid ett potentiellt karriärskifte:

Skäl till att jag skulle vara en bra influencer:

  • Om jag skulle lära mig att deklarera för det kan jag lova att jag skulle bara ta sådant som jag tyckte var riktigt roligt och värt att ”influera” med.
  • Mina följare skulle aldrig behöva känna att jag krävde något (typ klick, likes, kommentarer) av dem, eftersom jag ändå inte följer statistik på det.
  • Jag har inget coolt liv.

Det är klart att det är ”coolare” att läsa om influencers med coola liv, men att läsa om småfisar är nog också nyttigt. En som INTE festar för sin inkomst, en som INTE tar planet hit och dit, en som INTE lägger filter, en som INTE sätter ad-links till smink och hudvård och en som INTE beställer in ostron för att fota men inte äta. Och dessutom älskar jag internetkompisar. Ja, ni fattar, sista punkten är ändå till en fördel på många sätt! Influencers som är vanliga är ändå lite ovanligt. Känner ni till någon så får ni gärna länka dem i kommentarsfältet, för det är mina favoriter!

Listor • Svep

vecka 47 | inget minnesvärt

I måndags var jag studie- och yrkesvägledare hela dagen och jag cirkulerade mellan tre olika gymnasieskolor hela dagen, tillsammans med mina nior. Jag hade strumpbyxor och kjol, för det har ju varit så hela hösten. Men just i måndags var det… -12 °C. Jag var så röd och kall när jag kom hem att jag var alldeles darrig.

Jag lyckades be om hjälp under måndagen också. Jag tände dagsljuslampan, låg på spikmatta, lyssnade på en meditation, gjorde min modul från KBT-behandlingen, satte fram den gräsliga belysningen på balkongen… och min syster skapade en lista åt mig på saker som jag ska utmana mig med och njuta av tills det vänder.

tisdagen hade jag en hel del att jobba med och telefonen ringde konstant och jag kände mig villrådig och ledsen. Vissa saker som Bara. Måste. Fungera. fungerade inte alls. Men så var det jobb på onsdag, torsdag och fredag som istället fungerade alldeles utmärkt. Jag har lagat god mat när jag har kommit hem, jag har vilat, legat på spikmatta, sett på julfilmer och tagit hand om mig själv på flera sätt och vis. Snö har fallit. Jag har köpt julklappar.

Sedan kom den efterlängtade helgen där lördagen bjöd på riktigt, riktigt långsam hemmakväll där jag också invigde min Airfryer som jag fick av Erik i födelsedagspresent. Alltså, så fruktansvärt smidigt! Den är lika enkel att använda som en mikrovågsugn, men tillagar maten som om det vore en varmluftsugn typ. Jag lade i falafel direkt från frysen, tryckte på knappen och en kvart senare tog jag ut maten som var krispig på utsidan och kokhet på insidan.

Idag är det söndag och helgen har som vanligt gått alldeles för snabbt. Det är första advent och det känns inte som det. Våra grannar har gjort full jul för länge sedan, men jag och Erik ligger lite efter. Jag vet inte om vi tänker komma ikapp, kanske får vi njuta av julstämningen på andra sätt.


Tänker • Gör

batteriet är urladdat

Tillåt mig att viska: ”heeeeeelg…”. Igen? Absolut: ”heeeeeeeelg”.

Jag kan på allvar inte förstå vad som händer med veckorna och dagarna. Det känns som att det var flera år sedan det var sommar. Men det känns som att det var terminsstart nyss. Och måndag var definitivt igår, visst? Ni fattar: space-time-continuum-chicken-or-the-egg-och-tiden-springer. Man jobbar och så går man hem.

De här bilderna är från ovan nämnda jobb. Vet ni, jag är väldigt trött och det har varit riktigt påfrestande veckor. Men jag har aldrig haft ett jobb som jag trivs så bra på och där jag skrattar så mycket och där jag gör så viktiga, riktiga saker tillsammans med kollegor som jag både förstår mig på och tycker om. Jag som trodde att jag aldrig skulle bli lärare igen; än mindre tycka om det.

Det hjälper såklart inte alltid. Ibland måste man få viska: ”heeeeeeeelg!”.

Mat • Dryck

den enklaste pastan

Jag har jobbat och jobbat och jobbat.

Eftersom tiden (och orken…) är knapp gjorde jag den enklaste pastan: pasta radiatori (vi kallar dem ”alppasta” då jag första gången åt den formen i Bad Gastein) med tomater, marinerade kronärtskockor och fetaost.

Vill du göra den är den sjukt enkel:

Medan pastan kokar hackar du upp lite tomater, kronärtskockor i olja och fetaost. Fiska upp en deciliter pastavatten och häll av resten i durkslag. Man gör ”såsen” i samma kastrull som man kokte pastan i: fräs tomater och kronärtskockor i olivolja, tillsätt smulad fetaost och lite pastavatten och rör ner pastan.

Sedan kan man toppa med t.ex. fetaost, krutonger, peppar, persilja, olivolja, citron, pinjenötter… ja, vad man nu gillar med sin pasta.

Nu skulle jag vilja lägga mig och sova tills det blir jul. Eller stryk det: tills det blir juli. Men istället ska jag lägga mig på min nya yogamatta och göra en riktigt långsam en, med både tända ljus och någon trevlig olja.

Det är något jag ändå varit duktig på: mina kvällsrutiner. De är snart snarare vanor än rutiner och jag är mycket glad över det. Stolt, till och med. Det är inte lätt att leva som man lär alltid, men vad gäller kvällsrutinerna: boy, oh boy vad jag kan!

Tänker • Gör

det snön ger

Igår hann jag vara ute och ta några bilder på världen, som nu börjar fyllas av snö och is. Isen har jag inte mycket nytta av, men snön däremot… jag tror inte att ni förstår hur mycket den gör för ljuset. Det är mörkt nästan hela tiden, om det inte vore för snön.

Mer än såhär behöver jag egentligen inte (även om jag såklart vet att det kommer). Bara det där lilla, lilla pudret underlättar verkligen vad gäller hur ljust det blir. Tänk att allt, allt, allt det vita på nedre delen av dessa bilder i förrgår bara var en svart sjö. Nu ett vitt landskap med långfärdsskridskoåkare. Synd att solen inte behagade visa sig!

Efter att de här bilderna togs på min korta promenad fick jag åka och undsätta sju av mina elever som hade blivit lämnade på en gymnasieskola de hade besökt. Deras abonnerade buss dök inte upp – helt otroligt.

Hälsa • Ohälsa

du säger alltid samma saker – snart så har vi julen här

Jag vill börja med ett läsartilltal: tack så mycket för att ni läser. Tack så mycket för att ni skriver. Tack så mycket för alla grattis. Tack så mycket för att ni följer (nå, så bra det nu går utan Bloglovin’ – jag jobbar på det!)!

Jag önskar att jag fick hänga med er hela tiden!

Just nu är det ganska jobbigt. Men jag är högst medveten om att det är fullkomligt orimligt att man ska vara statiskt glad och stark hela tiden. Ingen kan, varför skulle jag kunna? Ibland behöver jag bara luta mig tillbaka och lida. Vara i nuet, även när det suger. Och ibland behöver jag göra något för att underlätta allt lidande.

Hela den här bloggens existens har jag varit på väg till det där ”görandet” och ”underlättandet”. Nu är jag på vecka 8 av min KBT-terapi. Nu börjar jag känna en glimt av min gamla energi efter min coronainfektion. Nu börjar jag ha lämnat den allra värsta arbetstoppen bakom mig. Nu känns det som att jag ändå närmar mig!

Solen går upp i öster, överraskar aldrig nån’. Äpplen faller alltid neråt. Kanske ett mirakel för ett understimulerat fån. Jag är trött på hela världen. Etc.

Min syrra har skapat en ”Innan det vänder-lista” åt mig, som hon gör varje år när jag går ner mig såhär. Jag hoppas att ni hänger med när jag bockar av den. Jag har ju redan klarat av mina novembermål (läs dem HÄR) och jag jobbar på mina generella höstterminsmål (läs dem HÄR).

Nu är det dags att inse att det vänder och att göra vad som går i väntan på det. Listan är konkret och görbar, i mångt och mycket anpassad för att utmana mig, samtidigt som den inte trampar på mina paniktår.

Redo? Redo!

Listor • Svep

vecka 46 | högt och lågt

Måndag: Vanligt jobb, men med lågt blodtryck. Dessutom fastnade jag i en bilkö och höll på att inte ens hinna fram. På kvällen såg jag lite slött på dumburken, för Erik var på bågskytte och jag var inte helt piggelin.

Tisdag: Nationella prov hela dagen. Hela, hela, hela dagen. Jag var verkligen helt urladdad efter det. Jag träffade en kompis som heter Hanna utanför Coop och det var kul med lite handlingssällskap. Det var hennes bil som räddade min när det var en bilbomb här förra veckan… huuu!

Onsdag: Stilbytardagen var ju på onsdagen, den har jag redan skrivit om. På kvällen var Erik på bågskytte igen och det var ganska passande, för då kunde jag sätta mig till rätta och göra absolut ingenting.

Torsdag: Utvecklingssamtal och när jag kom hem kokade jag kycklingsoppa för det kändes snällt och värmande. I sista sekund beslutade jag att koka med lite vispgrädde, vilket var gott, men mindre snällt.

Fredag: Vanligt jobb, fast fick besök av Thorén Business School och Yrkesgymnasiet, och det var väldigt roligt. Dessutom fick alla lite merch-pennor med vattenpass, linjal och mejselbits ”inbyggt”. På kvällen lagade jag harissaburgare med massor av koriander och Västerbottensost, samt drack en god drink.

Lördag: Igår fyllde jag alltså år och det blev ett lugnt firande som ni kan läsa om i inlägget nedanför. Jag fick en väldig massa födelsedagspresenter som jag inte skrev så mycket om. Bland annat en Airfryer och en massa andra saker till köket. Mat är ju mitt stora intresse, så det var roligt.

Söndag: I morse vid tretiden vaknade jag till doft av brandrök och blinkande blåljus i fulla rummet, och garagelängan mittemot stod i brand. Förra veckan sprängdes en bil och nu är tre stycken utbrända. Det gör mig… nervös. Det får mig att tänka att någon gör det lite ”på volley” och att vem som helst kan vakna utan bil. Men det behöver såklart inte ha något samband överhuvudtaget…

Och resten av kvällen? Nej, inget nytt under solen. Ingen sol längre heller, för den delen! Hoppas att ni är okej i mörkret. Ta hand om er.

Tänker • Gör

jag fyller år idag

Idag är det min födelsedag! Jag är så ledsen att skriva ”i dessa tider…” men i dessa tider gick det inte att fira något pampigt, men jag har haft en så himla fin dag! Alldeles lagom! Och nu ska ni få höra vad det innebär för mig:

På morgonen kom Erik med frukost, sång och ballonger och sedan kom min pappa förbi med födelsedagspresenter! Ingen av mamma eller pappa kunde komma på kalas eller stanna, men presenter tycker de att man ska få… 32 år eller 12 år spelar ingen roll! Jag fick så fina saker, och en av gåvorna blev fylld av fniss och glädje att de kan ”min stil” så bra! Kolla bara vad jag hade på mig och vad jag fick i paketet!

Kolla, mitt i prick! Sedan fikade jag massor och drack mimosa. Till fika blev det mjuk pepparkaka med lingonfrosting, macarons, godis, hummussmörgåsar, Singoalla… ja, jisses… sockerbomb! Av farmor fick jag spelet Absolut överens och det var så sjukt roligt. Ibland skrattade jag så att tårarna sprutade.

Förutom att fika, dricka drinkar och spela spel kom också Bella en sväng och jag har haft en väldigt fin dag. Erik avslutade min födelsedag med att bjuda mig på pizza från Ruccola. Bästa sortens!

Nu önskar jag er god kväll, för nu ska jag fortsätta min födelsedag med att se Mysteriet på Greveholm. Ni vet, som man gör när man är 32 år!

Tänker • Gör

en ny jobbstil?

Jag gjorde ju ett inlägg förra veckan där jag visade mina arbetskläder från veckan. Idag ska jag istället visa mina arbetskläder från dagen. På skolan hade vi nämligen stilbytardag idag och det var så himla roligt att se alla tokiga utstyrslar.

Jag kom klädd som en basketspelare! Chicago Bulls-keps, basketskor, en boll, Chicago Bulls-jersey och… en guldig halskedja. Ganska cool kände jag mig! Min kollega är som synes Pippi Långstrump.

Idag har jag fått se så mycket roligt: ett Uno-reverse-card, en markarbetare, en 50-talsinspirerad outfit, en jultomte i full mundering, en Steve Urkel-typ, Greta Thunberg och massa andra varianter av mina elever och kollegor som jag aldrig sett dem förr.

Hoppas att ni har gjort något roligt idag också!

Listor • Svep

5 saker…

Den här listan har jag saxat (och även ändrat lite) från Emelie. Det är för att den här dagen… jisses! Började med terapi och sedan blev det alldeles för jobbigt allting. Jag orkar varken fota eller skriva efter det helt enkelt!

5 saker jag tycker är fina:
► Allt som har med stugan att göra.
► Margot Robbie (”saker”, lalala…)
► Svanplogar på våren.
► Plottriga hem, inget sådär skandinaviskt rent blankt vitt…
► Eriks ögonfransar.

5 saker jag är rädd för:
► Att åka buss, tåg, båt och flyg.
► Skräckfilmsflickor med långt svart hår.
► Getingar.
► Diverse sjukdomar, mediciner och tillstånd som innefattar illamående.
► Att Erik ska bli deppig.

5 saker jag älskar att äta:
► Smårätter, plockmat, tapas, buffé.
► Tunnbröd med löjrom, lök, gräddfil, kokt kall potatis, rökt lax, julskinka… you name it.
► Mammas färskpotatissallad.
► Kräftor.
► Sushi.

5 saker jag vill göra i år (det lilla som är kvar):
► Få tillbaka min smak och äta något extra gott.
► Påbörja att exponera mig för mina rädslor.
► Fira min födelsedag kanske?
► Börja sammanställa diktboken jag skriver.
► Skapa en vardagsrutin med mer rörelse och återhämtning.

5 saker jag längtar efter:
► Våren.
► Sommaren.
► 2022.
► Att inte vara så rädd.
► Mamma och pappa.

Ja, detta var de 25 sakerna jag kom på. Jag tycker att väldigt mycket är fint! Imorgon innan jobbet tror jag att jag ska dricka mitt kaffe med dagsljuslampan tänd. Det behövs ju nu!