Hälsa • Ohälsa

låt oss gå i frid, och i mörker om vi måste

Igår var jag på promenad i vad som kändes mitt i natten. Det var förstås inte det, det är bara väldigt mörkt nu. Men det knarrade under fötterna. Jag lyssnade inte på knarret, utan på Harry Potter and the Deathly Hallows inläst av Stephen Fry.

Man behöver läsa. Man behöver vila. Man behöver gå. Man behöver andas frisk luft.

33 reaktioner till “låt oss gå i frid, och i mörker om vi måste”

  1. Ser helt galet fint ut där! 🤩

    Svart: bra idé tror absolut man kan slänga i lite kanel när man gör brända mandlar! Måste testa! 😃

    Gilla

  2. Älskar att gå ute i mörkret när snön ligger på backen. Det är något speciellt med det. Speciellt när de allra flesta är hemma. Är nog det jag gillar mest med hösten och vintern, att det blir mörkt så fort. Jag började gilla det när jag fick min sociala fobi för att ingen kunde se mig om det var mörkt.

    Gilla

    1. Vad smart, även om man inte ska ge upp för sin fobi, smart sätt att ändå få sina steg utan att få samma ångest! Jag har svårt att gå, jag är så rädd för att inte se mitt hem, hehe, skitsvårt att förklara.

      Gilla

  3. Det är otroligt vackert ute nu när det är snö och riktigt kallt. Det får dock gärna bli runt max -10 grader, är lite less på att det är runt -20 hela tiden. Det är skönt och uppfriskande att promenera, men det är ju det enda man kan göra ute. I övrigt så är det kallt överallt känns det som. Brrrr…
    Mysigt med ljudbok. Jag har för tillfället för mycket i huvudet för att kunna fokusera på en ljudbok, men bara snöskottningen drar igång, så löser det sig 🙂 Skotta snö och lyssna funkar bara bra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s