Vardagen

jullistan

Den här listan saxade jag först från Ellen Gräntz och sedan la jag till lite grejer för att jag inte ville att den skulle ta slut så snabbt.

Favoriten på julbordet: Min familj har i så många år jag minns haft en hybrid mellan julbord och något annat smörgåsbord, så jag är medveten om att mitt val inte är en klassisk julbordsrätt, men min favorit på julbordet är kanariska potatisar (papas arrugadas) med mojo rojo.

Vad bidrar du med till julbordet i år: I år ska jag ta med en purjolök- och ädelostpaj, en grönkål- och chèvreostpaj och jag tror två sorters köttbullar: en med smak av tomat och fetaost och en med smak av cornichons, lager och dijonsenap. Julköttbullar gillar ingen av oss, så det slipper jag!

Jullåten du spelar mest: I vanliga fall är det Hallelujah med Leonard Cohen, men i år är det Fairytale Of New York av The Pogues. Fast mest spelar jag just nu Lofi-videos på YouTube med instrumentell julmusik och det kan jag varmt rekommendera.

Några bra julfilmer: I mean… jag gillar nästan alla. Men listan efterfrågar ju ”några” så vad sägs om fem stycken från det övre skicket? The Family Stone, Holiday in the wild, Tomten är far till alla barnen, Home Alone: Lost in New York och Love Actually. Bubblare: alla Chrismukkah-avsnitt från The O.C. och Julens hjältar (julkalendern).

Hur brukar din julafton vara: Varken jag eller min storasyster har några egna barn, så vi är barnen i familjen. Det är mysigt! Jag brukar åka hem till mamma och pappa vid 13-tiden för att laga mat, sedan brukar min syrra och mormor komma vid 15 och då äter vi buffén och ser på Kalle. Jag och Fanny får sitta vid ”barnbordet” och vi ser först Kalle Anka, sedan Kan du vissla Johanna? och sedan Hook och Karl-Bertil Jonssons julafton och Sagan om de två tornen. Vi spelar frågesportsspel, dricker limoncello och Tomten kommer (det brukar vara min storasyster) och delar ut julklappar.

Vilken del av Kalle Anka gillar du bäst på julafton? Av filminslagen gillar jag när mössen syr Askungens klänning, men Benjamin Syrsa är bäst.

Vad har ni på er på julafton? Vi har kört lite olika… vissa år klär vi upp oss som om det vore fest, vissa år har vi ”ful jultröja”, ibland pyjamasparty. Jag vet inte vad det ska bli i år, men något bekvämt och löst sittande ska jag välja.

Vem firar du jul med? Mamma, pappa, mormor och storasyster vanligtvis, och så lär det bli i år också. Men förra året var konstigt, för då firade jag med mamma och pappa och Erik, för mormor fick inte komma på grund av att man skulle umgås inom sin bubbla och storasyster blev sjuk och Erik fick inte åka hem till sina föräldrar (som bor på Åland) på grund av Finlands inreserestriktioner.

Det bästa med julen? Jullovet! Och så gillar jag allt som är inför julafton, som granris på folks farstu och marknadslakrits och ljusstöpning och marschaller på spett och sådana saker som är ljuvliga och som bara är ljuvliga ett par veckor per år.

Sammanfattningar

vecka 50 | den sista sucken

Måndag: Jag jobbade, fast det var ingen normal jobbdag. Det var luciatåg på morgonen och sedan hade vi en pysseldag hela dagen. Några byggde pepparkakshus, några spelade in filmer och några gjorde julpyssel. Jag var julpysslare! Vi gjorde vackra juleljus med ljusvax, små paketpåsar vi fyllde med Marianne, julkort och juliga pärlplattor.

Tisdag: Min lediga dag som jag uppskattar så mycket! Ni vet ju förmiddagen i redan om ni är dagliga läsare: tvättstuga, läsa bok och sticka en tomteluva. Men jag gjorde lite annat också, som att rensa garderoben och göra fint i min kontorsdel. Det gör inte så bra bloggmaterial dock. Och just det! Jag gjorde första klippet till YouTube-kanalen! Där kan jag rensa garderoben istället!

Onsdag: Jag jobbade och fortsatte temat pyssel på mina bildlektioner. Men det bästa av allt var att en kollega hade tagit med sig världens pangfika till jobbet, som avslutning på terminen. Vi har en vecka kvar, men det var sista gången vi var samlade innan julavslutningen!

Torsdag: Jag jobbade, hade en massa, massa, massa lektioner! Efter jobbet hämtade jag ut en vinst! Jag hade tävlat i en julrimstävling hos Café Crosta och vann en härlig jullåda:

Fredag: Hela fem lektioner på en dag, men på två lektioner satte jag igång film. Home Alone: Lost in New York och Narnia: Häxan och Lejonet snurrade i klassrummet medan jag kombinerade film med att signera betygskatalogen. Och nu har jag gjort det och terminen kan därför få ta slut.

Helgen inleddes med att jag och Erik bjöd hem Linnea och Rickard på spel och snacks. Men jag, som ändå fotat hyfsat mycket under veckan, glömde såklart av mig i allt det trevliga. Jag kan dock berätta att vi drack kaffe och Garage Lemonad, åt plockiga grejer och spelade The Crew: Quest for planet nine.

Lördag: Jag och Erik hade en kväll hemma tillsammans och vi drack te mitt på dagen, såg på Mad Max: Fury Road och yogade. För det behöver jag ibland.

Söndag: Idag är det samma plan som nästan alltid på söndagar. En ”reset-day”. Duscha, tvätta håret, skrubba hela kroppen på alla döda hudceller, lägga en ansiktsmask. Städa, tända ljus, meditera, se julkalendern… När jag skriver att jag ska meditera känns det som att jag tror att jag är något, eller att jag skriver det för att det låter bra i en blogg. Men faktum är att jag ju faktiskt mediterar nu, som en del i min KBT-behandling och jag blir bättre varje vecka.

Men det var allt den här söndagen och allt jag har att rapportera från den här sista fulla veckan innan jul. På onsdag vecka 51 är det avslutning och jag påminns om ytterligare en fördel med skolvärlden: lov. Det är inte alla som har det!

Vardagen

jag har haft kläder på mig

Den här veckan har jag ändå fått till några bilder från det dagliga livet. Men inte har jag bloggat för det! Jag har istället fått till mycket jobb och mycket samtal med vänner och kollegor. Sån’t som man behöver.

Medan jag har jobbat och haft samtal med vänner och kollegor har jag ju haft paltor på. Nu ska vi ta oss en liten titt på vilka paltor. Det verkar som att jag tror att det är höst nu, i och med att jag bara har kjolar och klänningar, beige och brun och gult och grönt men det får väl vara så. Inga regler, för regler är tråkigt!

Kjolen är i linne och den har fickor och t-shirten är en helt vanlig Carin Wester som egentligen är lite beigare än vad den ser ut, den blev lite grå på bild. Den stickade poloklänningen går nedanför knäna och är mjuk, pösig och billig. Halsbandet är egentligen ett skärp, men det bryr jag mig inte om. Inga regler.

Klänningen ovanför är så fruktansvärt skön. Det är en långärmad långklänning med hög halslinning, ballongärmar, tubresår i midjan och volanger nedtill. Över den bars en stickad kofta, under den bars mina ljuvliga vintermockasiner. Och den grå klänningen är också skön, men precis tvärtom. Den är snäv, har inga ärmar och slutar mitt på låren. Över den hade jag först linnet med den snygga spetsen och sedan den vida koftan med ballongärmar.

Det var denna arbetsvecka i kläder. På många sätt tycker jag att kläder kan uttrycka ganska mycket personlighet och därför tycker åtminstone jag att det är kul att se sådana här inlägg också från folk som inte är modebloggare. Jag hoppas att ni också tyckte om att dyka ner i min garderob en sväng!

Puss

Vardagen

Monster i terapi, en luva och rester av covid-19

På tisdagar läser jag. Jag läser mycket böcker via BookBeat, vilket gör att jag kommer efter i alla riktiga böcker jag har. Jag håller på, fortfarande, med Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg. Den är superspännande, men den är skriven i form av transkriberingar, journaler och faktatext vilket gör att det tar lite längre tid för mig.

När jag läser skönlitteratur (och varsågoda förresten för den supernaturliga GIF:en från när jag läste lite i tvättstugan idag) kan jag verkligen fastna. Julklappsböcker var hopplösa när jag var yngre, för jag råkade alltid börja läsa och det var det sista mina föräldrar såg av mig! Men Monster i terapi är ett annat slags fastnande… jag rekommenderar, men det är lite svårare läsning vad gäller att försvinna i en annan värld.

Andra sätt att försvinna i en annan värld? Sticka.

Där kan jag verkligen fastna i ”bara ett varv till” och ”bara tills garnet byter färg” eller ”bara tills garnet tar slut”, trots att jag inte egentligen skulle använda adjektivet roligt om att sticka. Eller? Idag har jag rätstickat en pytteliten tomteluva till min syrras Kay Bojesen-apa. Jag tror den blev för stor, men då får hon sätta den på en av sina katter istället!

Att läsa bok, tvätta och sticka har varit mina sysslor idag och det har varit så viktigt. Jag är fortfarande inte riktigt frisk från min coronainfektion och jag kan inte förstå det. Jag är såklart inte smittsam eller något, men jag har fortfarande stora svårigheter med alla slemhinnor, svårigheter med energin och med fokus. Ena bihålan är också totalt igentäppt än och smaken spelar mig ganska svåra spratt ibland.

Så ta hand om varandra: respektera restriktioner och rekommendationer!

Sammanfattningar

vecka 49 | den försvann

► Jag har fått träffa min mamma och min pappa den här veckan.
► Erik fyller år idag!
► Vi firade lite igår med tacos med pico de gallo och ryggbiff, samt vaniljpannacotta som jag brände av med brun farin. Det blev väldigt gott, trots att jag råkade bränna sockret.
► Vi firade även Nobeldagen på skolan med att alla hade på sig ”det lilla extra”, dukade vackrare än vanligt och fick saft i glasen.
► Jag fick lite julpynt av mamma så att jag hann få upp det innan det blev för sent. Det blev inte så vackert… jag vet liksom inte hur man gör.
► Ett av ”julpynten” jag fick var en röd lavalampa som jag nu inte kan slita blicken från.

► Jag har (nästan) hunnit klart med betygen för höstterminen och kan inte begripa det!
► Några låtar Just Dance har jag rivit av.
► Nu har jag en känsla av att det vänder och det tar jag absolut vara på.
► Jag och Erik har sett en massa avsnitt Band of Brothers och det är ju en så vansinnigt bra serie.
► Jag har tänkt inleda en tidningsprenumeration men jag kan inte bestämma mig för vilken ”riktning” jag ska välja: korsord, skvaller, mode/livsstil eller något mer riktigt och lärande, som t.ex. Skriva eller Vi läser. Följaktligen blev det ingen prenumeration. Men har ni några tidningstips så kommentera gärna!

Hälsa

allt sitter ihop | ett inlägg om magen

Det finns flera personer som har hängt med mig ganska länge. Internetkamrater, liksom. Fast lite mer än bara slentriankommentarer, utan så att det känns som att jag känner dem och att de känner mig. Jag bryr mig. Och de bryr sig.

En av dessa kamrater ställde en fråga om hur det går med min mage. Jag har inte tänkt på att jag nästan helt exkluderat det från bloggen, och för er som är nya på den här sidan vet ni knappt om det alls, men när jag skulle fylla 30 år gick min mage sönder. Jag var väldigt sjuk. Ett tag var det allt jag kunde skriva om, det upptog all min tid, energi, hela mitt liv var in och ut från hälsocentraler och prover och jag förlorade mycket vikt och elektrolyter. Efter att till slut ha gjort en ganska besvärlig koloskopi och de sista proverna kom tillbaka från labben fick jag två diagnoser: gallsaltsmalabsorbtion och helt vanlig förbannad IBS, vars skov jag aldrig skådat.

Mot IBS har jag försökt hitta bättre mat för just min tarm och så käkar jag Dimor och kiselgelé. Det hjälper inte när jag är i ett skov, men det ”känns” bra ändå. Att göra något. Mot gallsaltsmalabsorbtionen äter jag ett läkemedel som heter Kolestyramin. Det har ganska elaka biverkningar och man ska inte äta det om man inte har malabsorbtion, men det har faktiskt underlättat för mig… rent medicinskt. Jag kan inte ens förklara hur otroligt sjuk jag var när bilderna nedanför togs.

Jag är så ledsen att skriva att min mage, trots att den alldeles upp till nyligen ganska ofta betett sig som normala magar gör, fortfarande styr mitt liv.

Just nu är det inte själva magen som är problemet, utan att jag är så fruktansvärt rädd för allt vad magen nu pysslar med. När det kurrar av gaser får jag svårt att andas för jag är så orolig att det ska bli ett nytt skov, trots att alla normala magar också har gaser i sig. När det kurrar av hunger tänker jag ”tänk om det INTE är hunger, utan illamående!?” och då börjar jag må illa. När jag istället känner mig mätt är jag livrädd att den förnimmelsen är illamående. När jag kör till jobbet är jag orolig att min mage ska ge upp på vägen (1,3 mil), trots att det är exakt lika långt att köra hem från jobbet. Jag klarar inte av att resa med något annat fortskaffningsmedel än mitt eget för att magen kan ge upp på en buss, ett flyg eller en båt och då har jag ingen kontroll. ”Landa, är du snäll, gå i land tack, kan du vända bussen och köra till min lägenhet istället, för jag håller på att få en panikattack”. Jag vågar inte äta vad jag vill, jag vågar inte äta lunch i skolmatsalen, jag vågar inte äta frukost, lunch eller middag innan jag ska åka någonstans (var som helst!), jag vågar inte äta hos gäster, jag vågar inte äta på restauranger, jag vågar inte ens äta hos mina egna föräldrar.

Och jag älskar mat.

Det är jättesorgligt.

Som trogna läsare vet går jag nu en KBT-behandling för att lära mig att våga. För att det här är inget värdigt liv. Man kan inte leva såhär. Jag gjorde ganska stora framsteg innan jag blev smittad av Covid-19 och min tarm slogs ut igen och dessutom började blöda. Nu måste jag göra en rektoskopi och snälla gode Gud låt det räcka så, för jag tror inte jag klarar av en till koloskopi. Jag fattar inte hur folk med inflammerad tarm står ut att göra det regelbundet… i alla fall, jag är sjuk i magen igen som en daglig påminnelse om allt jag är rädd för.

Jag vägrar ge mig, för jag ska leva tills jag är minst 104 år, och det vore trist (om inte rent förödande) om det blev 104 år av rädsla.

När jag blev drabbad första gången för mer än två år sedan fick jag en massa goda och välmenande råd, men de var nästan som ett slag i ansiktet. Typ ”har du testat det och det fröet?” eller ”försök att stressa mindre” eller ”ät mer fibrer” eller ”ät skonkost” eller ”rör på dig mer” eller ”har du kollat om du har candida?” eller ”har du testat anti-inflammatorisk kost?”. Hörru, tror du inte jag har gjort exakt allt vad som står i min makt?

Med det sagt vågar jag alltså inte ge några råd till eventuella läsare som har en mage som är trasig. Jag är säker på att du gör exakt allt du kan och har testat allt som finns.

Däremot kan jag inte nog säga att när magar styr ens liv… så förlorar man det. Man blir så fruktansvärt begränsad och om man inte tar tag i det så får man, tro mig, episodisk paroxysmal ångest. Vilket är den tredje diagnosen jag går och släpar på och försöker tillfriskna från till följd av min mage. Så jag antar att det är ett råd trots allt: ring din vårdcentral, gör alla skopier de ber om, gå till botten med det hela hur otrevligt det än är och sedan, om de inte kan ge dig ett magiskt piller som biter på vad det är du dras med, begär du terapi. Så du inte hamnar där jag hamnat!

Det här är ett väldigt deppigt inlägg. Jag har funderat på om jag alls ska publicera det. Men jag har beslutat att nu klicka på knappen och skicka ut det i cyperrymden. Det må vara privata grejer som diskuteras, men om fler bara vet vilken kamp det är med osynliga sjukdomar så vore det enklare. Oavsett om det är en trasig mage eller ångest. Jag antar att jag till syvende och sist vill att så många som möjligt ska veta, för om de vet så är det enklare att förklara varför det är en bedrift, en övning, en exponering att klicka ”Kommer delta” på julfesten eller varje gång jag törs äta ett enda salt kex på onsdagsfikat eller ens att fira min egen födelsedag med min storasyster.

Om det finns en, så finns det fler. Vi behöver ha tolerans och ödmjukhet inför varandra. Det som är en rutschkana för en är ett blankt berg att bestiga för någon annan.

Vardagen

en lördag att (inte) minnas

Det känns ganska bra att det är lördag nu måste jag säga. Det var inget fel på arbetsveckan, tvärtom var den ganska rolig och hade inslag av både riktigt bra lektioner och skratt och spratt. Som lärare räknar man år i läsår och nu har det snart gått ett halvt. Då behöver man alltid helgerna lite extra. Dessutom tänker jag mig att alla behöver det i december, för det är svårt att få den där riktiga energin när man inte får den från dagsljuset! Idag är solen över horisonten i blygsamma 4 timmar och 29 minuter. Och inte ens högt över horisonten.

Planer? Nej, inte så många. Vila och värmeljus. Frukost lite för sent och lite för länge. En djupdykning i drömmarna på Pinterest. Städa, kanske till och med rensa, garderoben. Fira Eriks födelsedag. Titta på the O.C. och drömma om ett soligt Kalifornien.

Några tycker att det låter som en så lame lördag att de tycker synd om mig.

Jag tycker att den låter perfekt!

Sammanfattningar

vecka 48 | glada dagar också

Jag har haft väldigt mycket positivt i den här veckan. Trots att jag har haft en massa dåligt också, men det tänker jag inte ens ta med i den här listan, för jag har ingen lust. Så man kan väl säga att det här är en lista om vecka 48, men lite lätt redigerad.

► Jag har fått träffa min kompis Linnéa och hennes nästan nya pojke Frank. Det var kanske höjdpunkten!
► Jag har slagit in nästan alla julklappar.
► Jag har varit upp på vinden och åtminstone sökt efter julpyntet (men jag hittade det inte, så jag fick lov att ge upp och inse att det nog inte blir något i år).

► Jag hade en jättebra handledning med vår specialpedagog som är så klok.
► Jag har ätit mycket god mat, som till och med jag kunde känna och njuta av.
► Julkalendern är bra. Jätteroliga karaktärer tycker jag, och finurligt manus.

Ätbart

matlistan | middagstips från sistens

Ni minns att jag satte ett mål i november för att överleva den stressiga, stressiga perioden som skulle komma? Jag har snart överlevt det och jag har klarat att hålla många av de uppdrag jag gav mig själv vad gäller rofyllda aktiviteter och matlagning.

Det här inlägget kommer handla om min matlagning och tips till er på färgglad, god mat som ändå samtliga har åtminstone ett visst mått av kärlek i sig! Jag är faktiskt väldigt stolt. En medelhavsvecka, må man ju säga:

Tagliata, fast grekisk istället för italiensk. I botten har jag ruccola, silverlök, cocktailtomater, oliver, olivolja, balsamvinäger och salt. På toppen har jag skivad, vitlökskryddad ryggbiff och fetaost. På sidan en överdrivet generös klick Créme Fraîche med smak av fetaost och soltorkade tomater.

Allt-på-en-plåt-kyckling. I botten har jag potatis, morötter, rödlök, oliver och en liten burk krossade tomater. På toppen har jag kycklinglårfilé och fetaost. På sidan en generös klick matyoghurt.

Toscansk tomatsoppa. Erik gillar inte tomatsoppa, så när han är borta… well, what’s a girl to do? Jag kokade helt enkelt toscansk tomatsoppa från Kelda, som jag spikade med någon halv deciliter vitt vin, purjolök och små tomater. Jag serverade soppan med lite kylskåpskalla tomater och fetaost, men dessutom skivad tomat, mozzarellaost, ruccola, olivolja och balsamvinäger.

Linguine med saffransräkor. Också jordens enklaste, men det behöver väl inte vara så svårt i onödan. Såsen är mest hummerfond, vitt vin, en pytteskvätt vispgrädde, saffran, vitlök och purjolök. Sedan mot slutet rörde jag ner halverade tomater och räkor och toppade med ruccola, olivolja, pinjenötter och svartpeppar.

Rot- och grönsaker med fetaost. I botten är bara potatis, morötter och purjolök som jag bakat i ugnen med lite olivolja, salt, peppar och spiskummin. När jag tog ut den slungade jag runt den med lite ruccola och citronsaft. På toppen är det smulad fetaost.

Har ni några tips på vad jag ska laga veckan som kommer? Snabbt ska det gå och billigt får det gärna vara, eftersom det är julklapps-lönen vi äter av nu!