Hälsa

vem tror jag att jag är

Ibland när jag påtar på med dagliga (goda) vanor brukar jag tänka att jag skulle vilja fota det. Visa det. Dela med mig av det. Jag vill klä allt det fina i ord som det goda förtjänar. Ibland gör jag förstås en liten ansats till det, men ofta gör jag det inte.

Jag tror att det beror på den lilla rösten i mitt huvud som säger ”vem tror du att du är?” när jag brygger örtte så fint, eller övar medveten närvaro, eller omhuldar min kropp och själ och samtidigt tänker och känner på sätt som låter väldigt mycket större än det kanske borde.

Jag har flera vanor jag tycker är helt underbara, men det känns som en charad om jag delar det. ”Jag som inte ens vågar stå i en kö eller åka i ett tåg och som varit ledsen i ett kvartal, ska jag dela med mig av hur det låter i mitt meditativa huvud och hur jag smeker medhårs, really?”.

Men det tål att övervägas.

När jag började blogga (november 2008 var det, lilla söta barn) hade jag så mycket bloggskada att det är rent ”beundransvärt”. Jag åt knappt en måltid som inte dokumenterats, varje vackert träd fotograferades och mina tankar kläddes ofta i ord – ibland flera gånger per dag. Nu är jag snarare bloggskadad av andra som är mer begåvade, vackrare eller har mer spännande och variationsrika liv. Det hämmar mig lite.

Jag vill inte verka något. Jag vill vara genuin. Alla kanske verkar något i skrift, till och med genuina människor. Jag kanske kommer börja verka lite. Det är kanske dit hela den här livskrisen bär. Det ska gläda mig, i så fall.

14 reaktioner till “vem tror jag att jag är”

  1. Jag tänker att det börjar i dig. Du behöver inte låtsas något, inte skämmas över dig själv, inte trycka bort dina behov eller dina drömmar. I din blogg presenterar du det du vill. Du har rätt till ett alias. Du har rätt till din integritet. Du har rätt att dela med dig av djupa tankar som skrämmer, eller lättsamma bilder på vackert upplagda måltider. Du behöver inte svara på någon annans krav. Jag läser här för att jag gillar blandningen av det du presenterar, vare sig det är smärta eller recept. ”Lyssna till ditt hjärta” kan låta klyschigt, men jag tror det är ett vinnande koncept. Ta hand om dig!

    Gilla

  2. Oj vad många år du har bloggat och alla bloggar har sin charm. Självklart är du genuin. Kramis ❤

    Gilla

  3. Jag förstår precis hur du känner. Det är en smal gräns mellan att tro att man är något och att vara genuin. Jag känner att jag kanske varit för personlig sedan jag startade min blogg, visat för mycket av mitt liv osv. Ibland sticker det i ögonen på folk. Några av dom som brukar kommentera och besöka min blogg har ”övergett ” mig och jag har funderat mycket på varför men om det jag skriver inte passar så skitsamma. Vill jag visa vad jag köpt till hemmet eller lägga upp bilder på djur så gör jag det. OM folk tycker jag tror mig eller är tråkig och ointressant så bryr jag mig inte. Så lägg du upp vad du vill och skit i vad andra tycker. Personligen tycker jag det skulle vara kul att se lite vardagsbilder som du tagit. Kram

    Gilla

    1. Tack för dina stärkande och kloka ord. Och även för ditt önskemål! Jag skulle gärna göra det, men jag måste först skärpa till mig med mitt fotomål och faktiskt TA lite vardagsbilder. Är så pissdålig på det. Men det kan vara för att jag är lärare och så mycket tid är ju tillsammans med barn som inte är mina egna och då fotas det ju inte. Men jag får skärpa mig ändå, för det är ju ett medel för minnen 🙂

      Gilla

  4. Som om jag hade skrivit det själv! Har bloggat sen 2005 i olika former och gått igenom all the phases, haha. Och vilken hand du har med orden. Glad att jag hittade hit 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s