Vardagen

instantaniously

Jag har en usel mobil med en sprucken kamera, så bilderna gör sig inte så fina i bloggformat. Som ”händelse” och små kvadratiska instagraminlägg känns det okej. Ni är välkomna dit, klick klick!

Jag sitter på golvet en del. Min familj på mammasidan är golvsittare och det ”sitter i” från när jag växte upp, lalala. Nu när solen ligger på blir lägenheten varm och kvav, men golvet är alltid kallt. Även nedfällda persienner hjälper till, även om solljuset får stryka på foten. Det blir ändå inte mörkt. Och snart blir det aldrig mörkt!

Idag har jag tänkt mycket på sommaren. Jag vet att det är då lägenheten blir så het att jag muttrar och kör bordsfläktar hela nätterna, men det är också då jag aldrig är inomhus. När jag satt på golvet vid balkongdörren svävade mina tankar och drömmar iväg till allt jag ska göra när temperaturerna stiger. Det var inga extraordinära drömmar, men de var fina: bara ben och fötter, lunch i gräset, korsord i sanden.

Hoppas att vårkänslorna återvänder snart, som häromdagen när jag och Erik drack te och åt äppelkaka i eftermiddagsljuset tillsammans. Eller när jag satt ute på balkongen och behövde klä av mig lager istället för att ta på nya. Jag är redo.

Sammanfattningar

vecka 12 | mark 6:31

Är det dags att snacka lite vardag igen? Jo, kanske det. En liten sammanfattning ska jag nog kunna krysta fram i alla fall, även om kameran inte direkt gått varm.

Efter jobbet har jag varit med min pappa och mamma på måndag, onsdag och fredag. Vi har ätit på SEN Street Kitchen, löst korsord på deras balkong och fikat kaffe och äppelkaka i vardagsrummet. När vi hade firat julafton 2021 träffade jag inte mamma och pappa på två hela månader. Man kan väl säga att jag tar igen det nu.

Jobbet har varit ganska oanmärkningsvärt, förutom att vi haft två nationella prov och en maskeraddag. Jag och Erik har varit väldigt trötta och maten har varit en katastrof. Men ingen blir ledsen av sushi.

En kväll gick jag på retreat. Deltagarna är i tystnad och man kan be, man kan måla, man kan få massage, man kan sticka, man kan tända ljus. Den här gången var tystnaden och retreaten från 18:20-20:30 och det var väldigt nyttigt. Jag blev lite förbannad mitt i bönen, men det är lugnt. Han kan ta det.

Jag lämnar vecka 12 med retreaten. Helgen försvann, men det kommer fler. En ny redan vecka 13, eller hur!?

Vardagen

2257

Usch.

Så tyst och tråkigt det har varit här inne.

Alltså, jag. Inte ni.

Ni är aldrig tråkiga!

Vi har lidit en förlust i familjen och det har varit så konstigt att skriva om de vanliga sakerna då. Istället har det blivit ingenting alls. Är det fräckt att leva på och göra roliga saker och skratta? Det är ju så att livet pågår och som jag skrev tidigare i veckan har jag blivit varse hur viktigt det är att fylla mitt bindestreck och skapa ett rikt liv på riktigt. Jag behöver inga guldpengar, men rikedom kommer i många skepnader.

Jag ska gå ut i solskenet på min sydostliga balkong och läsa en bok, lyssna på fåglarna, titta på svanplogarna och andas djupa friska andetag. Det är det jag ska göra.

Hälsa

if you obey all the rules, you miss all the fun

”If you obey all the rules, you miss all the fun” är ett citat tillskrivet Katherine Hepburn. Jag har inte hittat var hon sa det eller i vilket sammanhang, men jag ska ärligt talat säga att jag inte sökte så noga heller. Jag fastnade vid det, så jag lånade det. Jag tror att jag behövde det nu.

På våra gravstenar kommer det stå två årtal. Men det är allt du har fyllt ditt bindestreck med som är ditt arv. Det är vad som gjort alla avtryck, som är allas minnen. Alla du älskat och allt du har ätit, allt du upplevt och tackat ja och tackat nej till. Allt du gjort och allt du valt att låta bli och allt du blankt vägrat. All omsorg, all kärlek, alla kalas, alla resor, allt du ägt eller lånat eller givit. Det är ditt arv. Det där bindestrecket… fyll det. Om du följer alla regler missar du allt roligt.

I november skrev jag ”bränn de dyra ljusen”.

Jag tror att det är lite samma sak jag tänker på nu. Jag vill inte bryta mot lagen, men jag vill inte missa allt roligt. Jag vill inte börja göra en massa saker som jag egentligen inte har något intresse för, men jag vill inte missa allt roligt. Jag vill inte byta ut min rädsla för att göra saker mot en rädsla för att stanna inne, men jag vill inte missa allt roligt.

Mitt roligt är inte samma som ditt roligt, men som ängslig hemmasittare får jag inte ens uppleva mitt roligt. Och plötsligt kan det vara för sent!

Jag vill fylla mitt bindestreck.

Sammanfattningar

vecka 11 | familjen och berget

I veckan har jag varit mycket med min familj. Vi har behövt varandra extra mycket. Onsdag, torsdag, lördag har jag krupit upp, nära nära. Det här inlägget får ”handla om” söndagen, istället, den enda dag jag har fotografier från.

Idag har jag varit ute i det friska. Jag har andats. Åkt fort, fort, fort utför. Promenerat långsamt längs det lilla bergets fot, fram och tillbaka. Njutit av värmen i ansiktet och fått upp pulsen och låtit den sjunka igen.

Ta hand om er, ta hand om varandra!

Vardagen

glänta och släpp in lite vår

När man gläntar på vad man nu gläntar på kan det komma in lite vår. Just här uppe lär det såklart ta ett litet tag, men det är långt ifrån samma snömängder som vi hade förra året och det är plusgrader fler dagar än vi har minusgrader. Snart är det april.

Jag gläntar på balkongdörren. Frisk luft. När jag sitter där ute värmer solen. Kanske har jag fått lite färg, även om vårfärgen känns lika flyktig som en nattsömn. Jag gläntar på ögonlocken om morgonen och det är ljust ute redan innan jobbet. Jag gläntar på lådan med akvarellfärger och det kommer ut vårfärger och vårblommor.

Jag har saxat idén till bilden ganska rakt av, men nu hittar jag inte originalkällan, vilken fanns på Pinterest. Hittar ni den kan ni länka den så ska jag lägga in geniet som med så förbaskat enkla medel skapar vår. Ingen behöver ”kunna” måla eller rita. Det blir vår ändå!

Ätbart, Sammanfattningar

vecka 10 | genom frukostbilder

Den här veckan har jag varit ledig och jag har sovit. Jag har mått så otroligt illa och sovit, sovit, sovit, sovit. Det här med långvarig stress som sammanfaller med PMS… man blir konstig. Jag har inget att visa eller berätta.

Jag är verkligen tacksam över att ha haft lov, men det blev ett lov fullt med sömn och sömn och mera sömn… påsklovet får vara bättre. Den här gången blev det 1. Vakna. 2. Äta frukost. 3. Somna. Vi får väl fokusera på nummer 2 i det här inlägget, i brist på annat.

Måndag: Brandtskorpor, smör med havssalt, körsbärsmarmelad, kaffe, vispad havremjölk. När jag är i Alperna brukar jag alltid stjäla singelpaketerade Brandtskorpor och någon liten singelservering björnbärsmarmelad från frukostbuffén. De finns alltid. Sedan äter jag det i första gondolliften. Märklig ritual.

Tisdag: röd grapefrukt toppad med brun farin som jag brände av med gasbrännaren var gott, men lite söligt och inte så spännande. Sedan somnade jag.

Onsdag: jordgubbsyoghurt (Yoggi Dröm), naturell kvarg, ett krossat digestivekex och en skvätt lönnsirap varvat i ett glas. På instagram döpte jag den till ”yoghurtparfait”. Det var trevligast i teorin, men söt mat på morgonen… jag vet inte, är det verkligen något? Mat på morgonen överhuvudtaget är inget för mig…

Torsdag: vita, varma minibaguetter med smält smör och smält mellanlagrad prästost slank ner lättare än jag törs erkänna. Det här är min favoritfrukost på helgen, hehehe… jag är hälsan själv! ”Dense”, salt, varmt… bara alldeles perfekt! För PMS-monster och sån’t.

Fredag: vaniljyoghurt från Yoggi Dröm (den enda goda vaniljyoghurten, enligt mig) med frysta bär. Yoggi Dröm har vaniljyoghurt som är liksom ”syrlig”, lite lik stracciatellakvargen från Lindahls, kritvit med vaniljprickar.

Lördagsfrukost: ingen frukost…

Söndagsfrukost: Papaya, ananas, mango, jordgubbar och havredryck. Mixade det till den här härliga, krämiga grejen. Om jag hade en bra blender skulle jag göra detta varje dag tror jag. Nu har jag bara en handmixer och det är lite av ett projekt att mixa fryst frukt då… aja.

Hej och då och tack och hej!

Hälsa

moll och sepia | om PMS

Är det inte lite ödesironi att jag sekunden efter att ha publicerat föregående inlägg drabbades av ganska svår PMS? Jag vill ännu jobba hårt på jobbet men jobba hårt med bara njuuuut och looooov och kääääärlek på fritiden. De där mörka tankarna i de här mörka tiderna däremot… de återvände med full kapacitet. Jag suckar åt mig själv, känner mig själv och går vidare, men fortfarande: lite orättvist att min kropp som inte ens får några barn ska hålla på och göra mig så moll och sepia.

Det är ingen fara att vara moll och sepia. Men det är inte kul.

Vad som däremot är kul, i alla fall om man tittar på det med en viss mörk komediblick, är grejerna jag vill ha eller vill göra för att måla färger på livets canvas igen. Enkla saker som böcker, block och pennor. Svåra saker som att lära mig att surfa och bo i ett land där det alltid är sommar. Så är enda sättet jag tror, när jag har PMS, att jag någonsin ska kunna känna lycka igen. Till dess är det bara ångest, tristess, fulhetskänslor, tårar… jag tappade smörkniven igår och kunde inte sluta gråta över hur misslyckad jag var som inte ens kunde breda mackorna utan att klanta mig. Jag står nu långt fram i vårdkön för utredning av PMDS. För det är jag tacksam!

Jag tror verkligen att det inte är någon fara att vara moll och sepia. Men det är inte kul.

Hälsa

jag vill inte vara produktiv

Det har hänt så mycket med mig, något har hänt. Jag har ändrats i hela mitt sätt att se på värld och människor och mig själv. När? Inte alls säker! Det har hänt i alla fall.

Jag minns en bloggperiod när jag skrev väldigt mycket om hur man skulle göra sig själv mer produktiv. Hur man skulle hinna mer. Egentligen var det väl inte en blogg-period så mycket som en livsperiod och jobbperiod. Jag såg på mig själv med väldigt elaka ögon och min inre röst var inte bara en inre kritiker, utan en inre mördare. Ingenting dög, det fanns ingen gud, jag var tjock och ful och tråkig. Om jag inte ändrade på mig och blev bättre (och det snart) så skulle jag stå utan jobb, man, hem och kompisar. Vilket är fullständigt vansinnigt, men så kunde det låta i mig.

Hur det här gick över vet jag inte. Jag är inte ens säker på när. Någon gång skiftades något inom mig och jag utkristalliserade mer genuina och hållbara livsvärderingar.

Ni kommer förmodligen aldrig mer få läsa inlägg som heter ”5 sätt att göra morgonen mer produktiv” eller ”4 metoder att boosta energin” eller ”hur man blir en söndagsmänniska” (inläggstitlar som förekom både en och två gånger i annan blogg/i ett annat liv!), men det finns andra bloggar som gör det om ni vill. Jag vill inte det längre. Hellre sätt att göra morgonen så lång och njutfullt ledig som möjligt och metoder att sova riktigt gott. Det är inte min arbetsmoral som har förändrats, den är fortsatt god, men den behöver man ju bara på arbetet. Inte behöver den smyga in i mitt fritidsliv och hålla mig vaken om nätterna, pressa sig in ett par timmar innan jobbet, norpa hela helger, bara stressa och förstöra.

Jag vill inte vara produktiv. Som person, som standard.

Jag vill må bra, vara glad, bli snäll och göra en massa saker jag tycker om och njuter av. Så det ska jag se till att få göra. Bara för mig. För något har förändrats – och det är bra.

Sammanfattningar

vecka 9 | i lite olika siffror

Jag har jobbat fyra dagar. Jag har läst 167 sidor. Jag har gymmat två gånger.

Jag har ätit lunch två dagar. Jag har ätit fem vegetariska middagar. Jag har ätit två pescetariska middagar.

Jag har tankat för över 600 .- Jag har handlat tre gånger. Jag har druckit säkert 17 koppar te.

Jag har firat min mamma som fyllt 65 år. Jag har ätit en semla. Jag har varit på gott humör minst en gång per dag i sju dagar.

Nu välkomnar jag vecka 10, gladeligen. Tills dess: må bäst!