Vardagen

giv akt – nu händer det

Det är så fint att de snart sopar våra vägar, som nu är täckta med tjocka lager-på-lager-på-lager-på-lager av grus och småsten. Min bil, som brukar vara guldfärgad, är nu silver av allt damm. Det är så fint att de snart sopar våra vägar. Behovet av det är så fint. I ett kvartal har vi behövt att de ska sanda. Nu behöver vi att sanden tas bort.

Det är så bra att allting vänder och blir så glatt både i och utanpå, där det ett tag har varit så himla grått. Vi människor blir mer och mer solkyssta. Jag personligen kommer varje dag ett steg närmare att komma längst fram i vårdkön (och nu har jag kanske lyckats armbåga mig in lite-lite-lite tidigare än tänkt).

Det är så skönt att björkarna snart kommer att börja ljusna, för Umeå är strösslat med björkar och de ser så dystra och betryckta ut. Okej, snart är kanske en överdrift… men åtminstone under månaden maj. Då spricker knopparna till ett härligt inferno av grönt (och pollen, sorry allihopa…) och glädjerikt.

Sammanfattningar

vecka 16 | bara en massa småsaker

Jag har…

♡ Tagit med datorn ut på balkongen och skrivit i solen.
♡ Kört omkring i min bil för att fördriva tid, men fortfarande inte vågat köra genom en auto-tvättomat 😦
♡ Köpt ett par gula skor som alla tycker är jättefula, men som jag tycker är supercoola!
♡ Blivit allergisk mot nästan allt jag ätit, så kinderna svullnat upp på insidan och under tungan (jag antar att kroppen håller på att bearbeta något så den reagerar mot allt, jag har fått käka mycket allergimedicin!).


♡ Spelat trummor varje dag.
♡ Varit lite sjuklig och inte haft aptit till något gott, så det godaste jag åt i veckan var kokt potatis med Bregott med havssalt och det var ljuvt!
♡ Fikat glasswienerbröd och starkt svart kaffe i solsken och värme med Erik.
♡ Laddat ner världens coolaste ringsignal till min telefon p.g.a. millennial och just nu känner jag inte igen när någon ringer, men vill också inte svara för jag vill lyssna klart på min ringsignal.

Jag ser fram emot nästa vecka för det känns som den första riktiga vårveckan. Jag vet att jag har skrivit att jag ska maxa och ta revansch och fylla dagarna och hitta årets grej alltsedan min farbror dog, samtidigt som man kan tycka att ”det händer ju inget..?”. Åhå-åhå-åhå-jo! Det händer så himla mycket, men det är en hel del insider-jobb för närvarande. Dessutom blir det naturligtvis ENKLARE att fylla dagarna ju mer vår och sommar det blir. Så vecka 17 är så himla välkommen hit, för det är dags!

Hälsa

i hjärtat av Umeå

Jag har just läst klart I hjärtat av Ådala av Åsa Liabäck. Det är en sådan årstidsroman som följer några karaktärer från påsken till slutet av augusti på ett koloniområde och ni kan ju föreställa er hur passande det var. Timingen.

Nu är jag inne på slutklämmen av påsklovet, jag har grunnat på min ”årets grej”. När jag läste boken tänkte jag att ”åh, en kolonilott!” men när jag sedan öppnade ögonen såg jag mina döda penséer som jag råkat ta ut för tidigt och kände väl lite att… det kanske var att ta i… men jag har så mycket i mig nu! Det spritter! Så det behöver kanske inte vara en årets grej. Det kan väl vara allt. Det kan väl vara alla grejer.


Det kan väl vara att laga riktigt snälla, fina, goda måltider även när det är en helt vanlig, tråkig torsdag?

Det kan väl vara att lära mig att spela trummor och sjunga samtidigt?

Det kan väl vara att byta ut allt det tråkiga ur garderoben och klä mig dopaminstint, modigt, roligt?

Det kan väl vara att gå ut på restaurang eller café mitt i veckan, på en lång lunchrast eller en vardagsdejt?

Det kan väl vara att gå på IKSU och både träna mig svettig, simma mig ren och sola mig varm?

Det kan väl vara att besöka så många olika nya platser jag orkar och förälska mig i min hemstad istället för att ständigt drömma om nya?

Det kan väl vara att finna lugnet i det lilla och istället för att låta tiden gå faktiskt vara närvarande och uppleva den?

Det kan väl vara att hyra en kanot, att klättra upp i ett träd, att hoppa hopprep och spela brännboll?

Det kan väl vara att koka sylt, att gå barfota i sanden, att bada i kallt hav och att prata i timmar med folk jag gillar?


Måste det ens vara något annat? Absolut inte (om jag inte råkar på en ”årets grej”, förstås – då maxar jag ju den naturligtvis)! Jag kan ju längta efter den där grejen som jag tänder till på i hela mitt liv om jag inte passar mig. Så kan vi ju inte ha det. Inte när man har en massa liv att ta igen.

Vardagen

några saker du kanske inte visste om mig

Efter inspiration från Elsa Billgren kommer nu några grejer om mig som jag tycker är lite trevliga. Om du är en tillfällig klickare lär allt vara nytt, men jag tror också att ett och annat är nyheter även för folk som känner mig eller har läst länge. Vi ser väl!

♡ När jag var liten skrev jag fan fiction om Rune Andréasson… skaparen bakom serien Bamse – Världens starkaste björn. Jag var så förtjust i Rune.

♡ Jag har tåring på mig dygnet runt och året om. Även alltså i strumporna och kängorna på vintern, i springskorna, i pjäxorna… och jag tror att jag är inne på år sex i rad nu.

♡ Fram till 2021 avskydde jag frukt i mat, sedan fick jag en konstig hormonell craving en dag och i veckan har jag till och med köpt pizza med ananas på, med flit.

♡ Jag är en sådan otrolig omtittare/omläsare/omlyssnare att när någon skriver eller säger ett ”fun fact” om Vänner (Friends), Harry Potter och My dad wrote a Porno har jag vetat det i flera år, så det är inte ”fun fact” längre, utan bara… ja, fact.

♡ Det här gör jag halvt på skoj, men helt spontant: kallar smörgås i plural för smörgäss och livmoder i plural livmödrar.

♡ Nu när bloglovin’ ligger nere är det tydligt hur dåligt minne jag har. Vad heter allas bloggar nu igen? Jag måste skapa ett back-up-system för det känns som att jag saknar ”mina kompisar”.

♡ It’s over. Jag är glad igen! Här ska livet insupas, ni ska bara veta. Tack gode Gud! † Ut i solen, på med hatten, rör på fläsket och dofta på blommorna. Här kommer jag.

Kom igen, det förtjänar vi ♡

Vardagen

”jag skall inte vackla”

Vårens vemodiga ambivalens har inletts! Tvehågsenheten kommer alltid, varje vår, utan undantag. Ni vet: ska jag nischa om bloggen, jag borde byta arbete, flytta till en ny lägenhet, ska jag börja klä mig i en ny stil, nu vill jag lära mig att göra något riktigt, riktigt bra.

Ibland när jag är deppig brukar jag tjuta ”ÅH, VAD JAG LÄNGTAR TILLS JAG SNÖAR IN PÅ NÅGOT” för jag vet att jag kommer göra det. Det är inte manier i ordets rätta mening, men det är i alla fall och flirtar med maniskhet – och det är det absolut bästa och roligaste jag vet!

Just i skrivande stund har jag inte känt vad årets grej kommer bli, men jag har köpt ett trumset och planerat en bokidé med en kompis så det är helt klart på gång. Jag känner på mig att det kommer bli så otroligt mycket olika maxa, maxa, maxa-grejer i år för jag känner en sådan revanschlust på alla dagar av liv jag inte har gjort något roligt på. Roligt, njutning, spänning! Give it!

Sammanfattningar

vecka 15 | nu kan det spira i oss

Den här veckan har vi hållit begravning för min farbror. Det var väldigt värdigt. Prästen var jätteduktig på att vända sig till de närmast sörjande på ett så liksom… varmt sätt. Musiken var jättebra. Minnesstunden var fin och jag fattar inte hur alla klarade allting. Nu när jag skriver det här är jag själv lite skakis. Farmor klappade ihop. Jag tänkte att ”ska farmor dö på sin sons minnesstund?” när pappa ringde ambulansen åt henne. Men det skulle hon inte. Jag hoppas att hon snart mår bättre och får komma hem från lasarettet. Vilken soppa!

Resten av veckan då? Jag vet inte. Med så stora saker känns det som att resten inte riktigt spelar någon roll. Jag glömde själva ”firandet” av påsken och det gör inget. Jag har:

  • Jobbat en del som lärare.
  • Haft en rad studievägledningar.
  • Behandlat min mage.
  • Ätit på Elite Hotel.
  • Bakat blåbär- och hallonsockerkaka.
  • Legat på balkongen och lyssnat på en god bok.
  • Druckit lemonad och loka.
  • Promenerat lite vid sjön.
  • Köpt (och spelat) trummor.
  • Handlat lunch och fika från Crosta.
  • Storhandlat (men glömde köpa bakplåtspapper).
  • Lekt med en fin pudel som jag inte blev allergisk mot.
  • Lagat spetskål med citron och timjan.
  • Varit på Team Sportia och köpt en cykel.

Var inte rädd!

Sammanfattningar

vecka 14 | en veckolista

Som jag skrev igår tog det ett bra tag att komma ut ur dimman. Det har varit hög arbetsbelastning i en period, en hemsk förlust, PMS, min man har varit hemma väldigt lite och på det en helt vanlig säsongsdepression. Nu är det där kemiska på G att rätta till sig, jag känner det alldeles tydligt, men det har varit väldigt liksom långsamt och lite sådär urblekt i veckan. Därför gör jag veckosammanfattning som en lista den här gången.

Veckans höjdpunkter:
Min man Erik har efter många om och men fått beskedet att han kan förlänga sitt kontrakt på Dragonskolan. Jag är glad, för sedan han började där är han som en ny människa! Vi öppnade en flaska champagne för att fira. Förutom det fyllde min pappa år i fredags och idag var vi och firade honom med brieost, presenter, kladdkaka och sång. Min syrra hade rensat garderoben och jag fick en hel IKEA-kasse full att klä mig i framgent!

Veckans uteliv:
Det här har varit en inomhusvecka (tråkigt), men jag har kvar punkten på listan för att påminna mig själv om att jag ju mår bra av att vara ute. I och med snöstormen var jag mest ute när jag skulle skotta fram bilen när jag skulle hem från jobbet och skotta fram parkeringen när jag väl anlände på Tomtebo. Aprilväder, man är ju inte förvånad.

Veckans söta favoriter:
Jag har bakat en citron- och vallmosockerkaka! Den var den godaste. Sedan när den svalnat råkade jag glömma slå in den, så jag fick slänga mer än halva 😦

(här fanns tidigare ett YouTube-klipp, men jag råkade använda musik med © så den togs bort)

Veckans smakligaste middag:
Det här är lite otäckt att erkänna, men det godaste var nog en pizza jag åt av i onsdags. Let me tell you: det var en pizza med chilislantar, soltorkade tomater, kronärtskocka och ananas och kom i formen av en familjepizza när vi jobbade kväll på skolan i onsdags. ”Slemmigt, men mättande!”.

Veckans välbehövliga:
Jag har jobbat så otroligt mycket den här veckan! Jag är trött, men det var nödvändigt. Det är för att jag förhoppningsvis ska kunna få gå på påsklov (vi lärare har ju sådana om vi hinner!) utan att behöva arbeta en enda dag under det.

Veckans överraskning:
Jag har överraskat mig själv jättemycket med hur mycket jag har klarat av, som jag tidigare aldrig hade klarat. Exempelvis personalfika. Äta pizza från en restaurang jag aldrig testat tillsammans med åtminstone delvis människor jag aldrig träffat. Gått på en för mig läskig toalett. Promenerat runt på inte en, inte två utan tre butiker på köpcentret Avion. Ätit lunch och fika hos mamma och pappa.

Mål för nästa vecka:
Ta mig tid och utrymme att fångas av min familj och fånga min familj om de behöver, särskilt på torsdag när det är begravning för min farbror. Att ta påsklov och då djupandas och återhämta mig. Vara utomhus mycket om vädret vänder. Att fira påsk på något sätt, kanske med ett gott buffébord. Köpa något roligt?

Hoppas att er vecka var fin och att ni gjort något kul! Puss!

Ätbart

jag tänker på mat

Just idag, för att det är den där ljuva tiden innan min PMS gör illa mig (mer än brösten dådå…), kan jag inte sluta tänka på mat. Olika slags mattankar, men bara mattankar. Vad ska vi äta till frukost? Vad ska jag handla på måndag? Tänk att jag gillar vissa saker som är så fancy och vissa grejer som är så trash? Undra vad jag egentligen är allergisk mot? Kan allergier växa bort?

Mat, mat, mat, mat, mat, mat, mera mat i magen. Halleluja!

Jag har väl några stycken som läser min blogg regelbundet och av sig själv. Det fåtal som gör det har absolut märkt att hela matgrejen svajar när mitt liv svajar. Värsta tiden i livet var ganska exakt fem år sedan (räknar jag rätt…) i april 2017. Jag small in i den berömda väggen och i 180 dagar åt jag typ bara sushi. Dag ut och dag in. Sushi och dödslängtan, i princip!

Det känns så fruktansvärt främmande nu, för nu när har mått dåligt så gör jag banne mig inte annat än att elda på min livslust och liksom förtröstan och tillförsikt. Lite ”aaah, shit, tänk vad gööööött det ska bli när jag är on-top-of-the-world-‘ey och med kontrasten mot hur jag känner mig nu kommer livet kännas ännu bättre än det egentligen är!”. Jag får min säsongsdepression på våren, men jag tror att den tänker gå över nu. Så nu, äntligen, vill jag laga mat igen.

Jag tänker på fetaost och olivolja och honung och surdegsbaguette. Jag tänker på rucolablad med röda chilislantar och citron. Jag tänker på sådan platt fulpizza som äts ur kartongen och klipps med sax. Jag tänker på marinerade kronärtskockor. Jag tänker på haricot verts med flingsalt. Jag tänker på havsgräftor med gremolata. Jag tänker på en sallad med rödbeta, nektarin och chèvre. Jag tänker på färska räkor och aioli. Jag tänker på medelhavet. Jag tänker på Nicole Richies klädstil.

Dramaturgin i det här inlägget: fullständig villervalla.

You’re welcome!

Sammanfattningar, Skrivande

vecka 13 | på rim

Många dagar gick
och ändå var det bara sju
som jag har kryssat över, lagt till handlingar, adjö.
Jag är i skapligt skick
har gett mig tid att vila nu
har jobbat, promenerat, även tid till att förströ

På måndan’ åt jag lunch
på ett café
Och vilken lyx:
I onsdags med.
En dag gick jag på spa
och tog det lugnt
I fredags: glad
På lördan’: tungt.

En vecka är förbi
Jag öppnar armar för en ny
Öppna fönstret upp på glänt, släpp in en liten bris.
Har spelat mitt parti
Står kvar – är allt för trött att fly
Modet som jag haft en gång – tillbaks, till varje pris!

På måndan’ åt jag lunch
på ett café
Och vilken lyx:
I onsdags med.
En dag gick jag på spa
och tog det lugnt
I fredags: glad
I lördags: tungt