Hälsa, Sammanfattningar

excusez-moi, gör det tills det är kul

Man ska utmana sig och sina rädslor. Det vet alla som råkat få fobier och sedan fått behandling för det. Läkemedel. Bön. Homeopati. Tid. Samtalsterapi. Vila. It’s all fine. Men man måste också utmana sig. Jag har råkat bli rädd för allt i hela världen och ni som följer mig alltid måste vara så dööööless på att höra om det, men samtidigt är det en viktig del i att berätta exakt hur mycket jag tycker om allt jag faktiskt GÖR nu. För det börjar ta fart!

Den här veckan har jag:
☼ Varit hos tandläkaren (och de blev försenade så jag fick sitta och våndas i en halvtimme innan jag ens fick sätta mig i stolen..!).
☼ Besökt min gamla bönegrupp (som jag tidigare bara träffat via Zoom) efter nästan ett helt års uppehåll.
☼ Varit på MVC för att jag har fått de berömda blödningsproblemen efter vaccinationen (eller efter infektionen, vem vet).
☼ Varit på skolans musikal Shrek och dansat, skrikit och jublat, tillsammans med min syster och hundratals gäster.
☼ Ätit fika och skollunch och andra (för mig) läskiga måltider flera gånger i veckan och på flera platser utom mitt eget hem!
☼ Varit på gymmet och spat!

Det är förstås ganska sorgligt att jag börjat begränsa mig och rädas saker som är så roliga och trevliga som att fika, simma, besöka människor jag känner. Men just därför är jag så glad att jag gör framsteg äntligen.

20 reaktioner till “excusez-moi, gör det tills det är kul”

  1. Vad jobbigt att du fick blödningsbesvär av vaccinet och har hört många som har fått det. Vad roligt att du var på skolans musikal och hade det roligt. Kramis ❤

    Gilla

  2. Jag uppskattar att läsa om detta eftersom jag själv fått så förvärrade fobiproblem det här året. Det är galet och begränsar mig mer och när jag ändå utmanar mig själv så får jag sedan runt med nästan konstant ångest och panik dagarna efter. Jag vet ju att utmaning är det som hjälper men kan ärligt talat inte förstå nu då jag inte klarar av att hantera känslan jag får efter utmaningen. (Har sökt hjälp men psykologen är inte så bra och vi har, efter 4 träffar, fortfarande inte kommit någonstans så jag funderar på att byta).

    Gilla

    1. Ja, fobiproblem kan verkligen eskalera på kort tid, det är så fruktansvärt! Kanske du får för svåra utmaningar… eller behöver mer verktyg att hantera efterdaningarna av utmaningarna! I början när jag kom fram till läxorna, det var 8 veckor in, så var jag ångestbakis efter hur länge som helst, men då hade programmet gett mig också läxor på vad man ska göra DÅ. Det här är första gången terapin hjälpt mig (är långt ifrån klar, men det är tydligt att det HJÄLPER nu och att det händer grejer), trots att jag gått intensiv terapi fyra gånger tidigare. Och byta kan du göra, om du har möjlighet och känner att INGET rör på sig! Jag har inte ens kommit fram i kön till psykologen trots att jag stått i den typ forever, så jag har en på distans mot Linköpings Universitetssjukhus den här gången. Men så länge det hjälper mig är jag nöjd att ta den behandlingen och stå kvar i kön.

      Gilla

      1. Alltså, det är mina egna utmaningar i livet som ger mig ångest. Jag har fortfarande inte kommit så långt som att ens lägga upp behandlingsplan hos psykologen jag går hos för hon nappade på att jag en gång uttryckte att jag var väldigt stressad (mycket på gång samtidigt just nu, men inte det jag känner jag behöver hjälp med för inget går liksom att ändra på just nu och det är övergående) och vi har ägnat hälften av gångerna åt det. Jag ska nu testa byta till onlinepsykolog som också ska ha erfarenhet av min fobi (vilket inte min gamla har vad jag tycker det verkar som, utan mer att hon jobbat med fobier överlag).
        Jag vill så gärna tro på terapi men förstår inte hur den ska få mig att känna det är ens det minsta lilla okej att göra de saker jag får ångest av bara av att tänka på just nu.

        Gilla

      2. Ja, usch så hemskt. Jag förstår verkligen hur du menar med att få ångest över blotta tanken.

        Jag kan i alla fall varmt rekommendera terapi som har fobifokus. Utmaningar jag gav mig själv ledde endast till att jag undvek det mer. Jag har nästan helt och hållet suttit hemma sedan Dea gick i konkurs mars 2020 :(( Och även hemma kan jag bli rädd för förnimmelser i kroppen och sånt’. Men NU händer det saker. Det har varit aktiv terapi sedan november 2021 för mig och jag sa när jag började att jag vägrar sluta förrän det tar, för det var ett ovärdigt liv.

        Nu menar jag inte att DITT liv är ovärdigt, men om du börjat känna så och att du är så hämmad så är det kaaaanske ändå KBT som man gör gör gör och upprätthåller i det oändliga, även när det är så läskigt att man tror att man ska dö eller när det är så enkelt att det känns meningslöst. Eller så är det något helt annat du är i behov av, men aldrig ge upp och bli hemmasittare förrän man har testat allt man kan ❤

        Sedan om man tål läkemedel tycker jag att medicin är king, inte sådan benzo utan långtidsverkande 🙂

        Gilla

      3. Vet inte om detta svar kommer hamna under din senaste kommentar, men hittar ingen annan svaraknapp.

        Mina utmaningar är liksom vardagliga saker jag måste göra. Som att lämna sonen på förskola och att han får åka på sin simskola. Jag har väl nämnt innan vad jag är rädd för och det är ju liksom ständigt närvarande att vart vi än åker kan han bli sjuk (är lika rädd för att han ska bli sjuk som för att jag ska bli det). Min fobi har varit olika stark i perioder i mitt liv men så här illa så här länge har det aldrig varit och det gör liksom att jag inte ens förstår hur jag ska kunna leva ett vanligt liv med jobb och vardag i flera år framöver. Pluggar just nu men är bara tre veckor kvar tills jag ska börja jobba igen vilket såklart gör att den där framtiden inte är så avlägsen längre. Att kalla mitt liv ovärdigt är nog att ta i, men det hade helt klart varit på ett annat sätt utan min fobi.

        du kanske inte alls är bekväm med att dela med dig men jag hade gärna läst ett inlägg om hur din fobi tar sig uttryck och hur du nu utmanar dig. Jag tycker det är peppande att höra att det blir bättre för dig!

        Gilla

      4. Jaa, ååh, jag hoppas att du (kanske med terapeut, kanske på annan väg) snart hittar ett sätt att må bättre i livet. Jag vill också få tipsa om att söka ett sätt att hantera ångesten som kommer EFTER att man utmanat sig… för om man bara gör läskiga grejer som man egentligen helst sluppit, och så har man hjärtklappning, handsvett, illamående, katastroftankar och spänningar, sedan kommer man bort från det utmanande och kan ÄÄÄÄNTLIGEN slappna av lite, så blir utmaningarna tvärtom, vad gäller terapeutisk funktion. Hjärnan liksom bekräftar för sig själv att shiiiit, att lämna på förskola är ju jättefarligt och simskola, aj aj aj, det kan inte alls vara något bra.

        Mitt liv var ovärdigt för bara ett år sedan, men inte nu längre. Det är fortfarande väldigt begränsat, men inte ovärdigt. Jag kan dela med mig en version och är bekväm med en version, men jag har så många fobier nu att… jag vet inte hur jag ska sammanfatta skiten… men jag ska göra mitt bästa! Och sedan hur jag utmanar mig är genom ett 21-stegsprogram, hehe, så där för jag också göra mitt bästa, men det kan bli en hel roman det 😉

        Gilla

  3. Fint att det är framsteg och bra att du vågar ta dig ut och trotsa dina fobier. Låter precis så som man ska hantera sina fobier och sen glädjas av alla framsteg som görs 🙂

    Gilla

  4. Så uppriktigt stolt över dig!! Trots att jag inte känner dig in person och blablabla. Hoppas du kan känna en riktig boost över dina framsteg?! ❤ Du klarar ju mer än du trott!

    Gilla

    1. Du anar inte hur det värmer att läsa, jag tycker inte heller att man måste känna varandra in person för att känna medkänsla och därmed kunna vara stolt för varandra. Jag är så glad… nu när jag klarat såhär mycket, vad ska jag klara den här veckan då? Och nästa vecka, vad ska jag klara då!? Livet ändå… värt! KRAM!

      Gilla

Lämna ett svar till monnah Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s