Listor • Svep

vecka 20 | allt allt allt och inget

Utan att tänka på det råkade jag samla på mig en hel del bilder och händelser i veckan att det blir en sammanfattning. Det är nog våren och nystarten som spirar i mig. Nu eller aldrig? Kanske inte, men nu, åtminstone.

I måndags gjorde jag ett riktigt svettigt, hårt, flåsande träningspass på gym efter jobbet. Efteråt var jag så stolt och glad över att ha väckt kroppen, segrat över skräcken, att jag stod i salen och skrattade! Sedan låtsades jag lite att det var åt en podcast, när jag egentligen lyssnade på Stora plank & små staket. ”Det är OK att bara lägga sig ner och säga tack, hej då, nu dör jag. Jag får blunda för vad jag vill, glömma bort allt tungt som prövar. Men jag vill inte dö! Vill inte glömma någonting. Inte lämna nån utanför. Jag är här för jag vill!”.

I tisdags sjöng jag allsång med alla pensionärer och föräldralediga på Carlskyrkan. Vi sjöng inte Stora plank & små staket. Vi sjöng annat. Vackra sommarpsalmer. Tralliga visor av Astrid Lindgren. Livet i all sin enkelhet.

I onsdags var jag på Capio och jag kände mig hörd. Det var på dagen två år sedan jag fick mitt remissamtal med psykiatrin och officiellt lades i kön till ångestmottagningen. Två år. TVÅ. ÅR. Hon skulle skriva arga brev åt dem. Det framkom också att det sannolikt är något fel på min sköldkörtel och jag remitterades omedelbart till sjukhuset för biopsier. Gulp. Be för att det bara är snälla saker där inne.

I torsdags var det vackert väder som skrivet tidigare i veckan. Efter jobbet, som jag kunde sluta tidigare eftersom mina sjuor och åttor var borta. Jag kunde ”jobba in” en del av eftermiddagens studiedag och åkte hem en hel timme tidigare till strålande sol och glittrande vatten. Vi åt middag i soffan: rödbetor, gáhkku och fläskkarré.

I fredags var det en fin dag. Extra vackert mot slutet av dagen: jag skrattade och sken. Jag och Erik hade gäster över också: Linnéa och Rickard och deras lilla 8-månaders barn. Vi dippade grönsaker, slötittade på brittisk komedi, hade pizzabuffé och snackade ikapp allt missat. Som jag ju skrev om så sent som igår, men det tål att upprepas för det var så trevligt och jag är glad att släppa in någon i min lilla (o)sociala bubbla.

I lördags var det följande som hände: ingenting. Men jag började dagen med att säga till min man att ”jag är så glad”. På balkongen. Ledig. Glad. Det behövdes inte så mycket mer.

Söndagen har jag inlett med frukost på balkongen. Rostat bröd med cheddar och körsbärsmarmelad, ett glas pärondrickyoghurt, kaffe och Loka. Skinkmacka med honungssenap gick inte ner…. skinka överhuvudtaget smakar ofta ruttet för mig sedan covid-19.

Nu ser jag fram emot att fylla den här söndagen med bara lycka och luft och ljus. Även vila och värme. Det känns som ett värdigt sätt att avrunda på.

24 reaktioner till “vecka 20 | allt allt allt och inget”

  1. Vad träningssugen jag blev av att läsa om ditt pass!! Jag har verkligen slarvat med träning i… ja men några år nu. HEHE. Vill verkligen komma igång lite nu. Har liksom inga krav på mig själv, förutom att… inte sitta på rumpan hela dagarna haha.

    Gilla

    1. Ja men gud, jag också, just därför så skönt att slita hårt, slita så jag ville skrika! Det var roooooooligt. Jag har heller inga krav på det egentligen, vill bara göra det tillräckligt mycket för att ta bort rädslan för adrenalin och sätta igång min gamla LYCKA för adrenalin!!

      Gilla

  2. Vad bra att hon skrev arga brev till dom för två år är inte okej. Härligt att du startade veckan med ett träningspass och vad roligt att du hade allsång med pensionärer. Kramis ❤

    Gilla

  3. Vilken händelserik vecka. Så roligt att få läsa och se bilder ifrån den. Heja dig som tar hand om dig själv. Så bra att avrunda veckan med att vila och återhämta sig. Kramis! ❤

    Gilla

  4. vad skönt att du äntligen blev hörd! hoppas på bra resultat från sköldkörteln. Jag känner flera som opererat bort den och de har gått så bra för alla 🙂

    Gilla

  5. Så härliga dagar du verkar ha haft! Mysigt att du börjat träffa och bjuda hem lite vänner också igen. Det måste kännas skönt och kul! Hoppas du får en fin vecka!

    Gilla

  6. Åh så många härliga stunder 🙂 Håller tummar och tår för att allt går bra med sköldkörteln!

    Gilla

  7. En vinst i taget, vad härligt! Tråkigt med sköldkörteln. Som den femtioplussare jag är kan jag ändå säga att jag vet många som haft problem med sköldkörteln, men ingen har lidit av något som inte gått att åtgärda. Det verkar vara ett vanligt problem hos kvinnor i synnerhet.

    Sång och sol och mat och skratt – alltså, fint ändå! Härlig vecka på det hela taget om jag får utvärdera den. Jag önskar dig stor hjälp genom Capio, det brukar vara så att när man väl är inne i systemet så finns det bra hjälp.

    Gilla

    1. Vad glad jag blir att du delar detta! Alltså inte att många har problem utan att du berättar om dem. De är duktiga på att förklara på capio, men jag oroar mig såklart ändå. Men nu, som du säger: en vinst i taget, ett steg i taget, en seger i taget!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s