Livet får inte gå såhär fort! Jag blir superstressad! Nu jobbar jag i tre dagar till innan jag går på semester och även om jag längtar väldigt, väldigt mycket till semestern så är det med viss fasa just nu. Det här är något som inträffar så sällan (sommaren!) att det inte finns chans att hinna öva på att vara luuuuuugn och tänka looooogiskt och stressa neeeeeer. På Instagram brukar jag skriva att ”sommaren är lång”, men så fort semestern börjat känns det som att det inte riktigt är sant.
Men jag maxar, jag fortsätter att göra tuuuusen gånger mer än jag gjorde förra året och förrförra året. Jag slipar på bojorna och släpar kedjorna med mig om de ändå håller mig fjättrad. Ut, ut, ut. Gör, gör, gör. Våga, våga, våga. Testa, testa, testa. Skratta, skratta, skratta!
I förrgår och igår däremot grät jag. Mycket. Jag är mentor i nian, samt studie- och yrkesvägledare, och i tisdags lämnade niorna grundskolan. Redan vid klassens första solo rann tårarna över och sedan kunde jag inte sluta gråta. Jag som brukar kunna vara så stabil och ba ”nu river vi av det här”, men i år blev det pannkaka av den mentaliteten. Kanske blödigheten växer fram? I år är det mitt nionde år som lärare, men jag tror att det är första året jag verkligen känner mig som en. Vuxen, professionell och har vuxit i mina kläder. Då kom tjutet.
Nu är tomheten stor, märkligt nog. Det är precis samma känsla som när jag lämnade in mitt examensarbete efter 5 år på universitetet: jag förväntar mig lättnad men drabbas bara av sorgsenhet. Mamma säger att det är separationsångest. Det går över ♡
Ajli Müller 
Det måste verkligen kännas tungt när eleverna byter skola efter att ha undervisat dom i flera terminer. Men nio års erfarenhet är länge och vad härligt att du känner dig så trygg som lärare. Kramis ❤
GillaGilla
Ja det är verkligen sorgligt. Årets nior är dessutom helt fantastiska, och jag kommer sörja dem.
GillaGilla
Åh, förstår verkligen den där separationsångesten! Känner alltid så när något tar slut, oavsett hur långt eller kort det har varit! Tycker det är så fint också hur lärare blir så påverkade för nu när jag läser ditt inlägg tänker jag tillbaka på mina mentorer och lärare jag hade i högstadiet. De verkligen GRÄT när vi gick ut, och det var en sådan känsla på något sätt att inse att vi påverkade deras liv lika mycket som de påverkade oss under de där sköra åren i högstadiet. Man reflekterade nog inte över det så mycket när man var 13-16 år, man var ju bara barnet då och lärarna var bara ”vuxna”. Väldigt fint på något sätt, trots den stora åldersskillnanden. Svårt att förklara hur jag menar, haha, men du kanske förstår. ❤
GillaGilla
Jag förstår till 100% och håller med. Och jag var en av de där lärarna som verkligen GRÄT! Det bara forsade ut!! ❤
GillaGilla
Förstår att du har separationsångest inför dina elever. Det vore konstigt annars tycker jag 🙂 Vilka fina bilder på dig. Klänningen är ju helt underbar 🙂 Kram
GillaGilla
De var dessutom en exceptionellt trevlig klass!
GillaGilla
Åh vad sommarfin! Älskar klänningen! Passar dig så bra!
GillaGilla
Tack så mycket, vad snällt 😀
GillaGilla
Gud vilken fin klänning 😀
GillaGilla
TACK så mycket, jag är så förtjust i den 😀
GillaGilla
Det är tretton år sedan jag jobbade mitt sista år som lärare i grundskolan, men den känslan du beskriver kommer jag aldrig att glömma. ”Mina” barns väl och ve ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Kanske är det med den insikten som jag haft lusten att behålla kontakten med mina gamla lärare, har uppdaterat dem om hur det gick för oss. Alltid lika uppskattat! Kram till dig!
GillaGilla
Jag håller med, jag har kontakt med mina gamla lärare också 😀
GillaGilla
Så fin du var i klänningen!
Förstååår att du grät ❤
Det går förresten att kommentera på min blogg nuuuu, i miss youuuu
GillaGilla
Tack så mycket 🙂
GillaGilla
Känner samma, känns som att sommaren har kommit alldeles för fort och att den därmed kommer försvinna lika fort!
GillaGilla
Vi får vara försiktiga med att fastna i dessa tankar, men +1!!!
GillaGilla
Nej, du får inte tänka så. Då tar sommaren slut innan den börjar. En dag i taget, en timme i taget, inte mer. Jag jobbar minst 2 veckor till, men det är ändå med en känsla av ledighet. Jag tänker börjar 7 om mornarna, så jag kan komma hem lite tidigare. Kanske göra någon eftermiddag hemma. Men jag förstår dig också, det finns ett visst vemord över sommar, skolavslutningar och ljusa sommarnätter… Det här är Frejas sista sommarlov, nästa år tar hon studenten och då har jag inga ”skolbarn” kvar. Men just nu ska vi njuta av varje liten sekund av sommar, med eller utan solsken!
GillaGilla
Smart, jag ska också börja dagarna sju för att få ut så mycket som möjligt av den här sommaren! Jag ska inte stressa… jag ska försöka ta det som du säger, en timme i taget. Och det är ju en stor fördel med läraryrket, att man kan ta ett långt långt sommarlov. Underbart.
GillaGilla