Månad: juli 2022

En grillkväll i stugan slår sällan fel, men särskilt när vädret är med. Mamma och pappa bjöd ut mig och Erik dit för en lugn och mysig kväll. I början var vädret inte med oss, så vi läste bok, åt pommes pinnes och surrade ikapp vad som hänt sedan sist. Samt tittade på mammas fina blommor.

När det började klarna upp dukade vi fram på altanens baksida och tände grillen.

Sedan var det dags för mat: luffarstek med potatis i foliepaket, råhyvlad zucchinisallad med päron, valnötter, parmesanost och tryffelolja, samt pepparsås. Vi stannade tills solen försvann bakom knuten och bestämde ny date redan dagen efter.

Jag säger samma som alltid: det är säkert inte på något vis intressant med hundra bilder från en helt vanlig middag för någon annan. Men för mig, för mig! Som ett fotoalbum av den sommaren jag tillvaratog, om jag skulle scrolla tillbaka.

Hoppas att ni tillvaratar den här tiden av ljus och värme ♡

Jag gjorde mig hemmastadd på balkongen. Det var solsken. Det var hett. Jag var lycklig. Som om jag var ett grillspett snurrade jag mig långsamt runt för att inte bli för varm. Plötsligt kände jag små stick på fotsulorna och befann mig i ett smattrande regn. Halva himlen svart, halva himlen blå. Jag har legat där ute i väder och vind. Läst. Stickat. Tröja på. Tröja av. Idag behövde jag bara vila. Inga bilder att finna. Inga historier att berätta.

Gårdagen var inte krävande på något sätt, så det kanske är vädret som tagit ut sin rätt. Det ”största” jag gjorde igår var att plöja fler sidor. Ni vet. Läsa på en filt. Svårslaget.

Jag har en jättegullig elev som alltid förfasas så över mina hundöron i böckerna. Många av eleverna på mitt jobb ber om post-it-lappar och bokmärken. Jag har aldrig sett någon av dem vika ett hundöra. I min familj, som jag kommer ihåg det, är böckerna alltid välvikta och tummade när vi lånar dem vidare till nästa läsare. Utom kanske min storasyster.

Jag har tagit för vana att följa med Erik till bågskyttebanan, trots att jag själv inte skjuter. Det jag tycker är mysigt. Ljudet från skyttet är sövande, jag får tid att umgås mellan serierna och jag tar mig tid att läsa och andas friskt.

Kanske en repris i morgon, men jag hoppas verkligen på sommarvärme och strandhäng snarare. Hoppas man så kan det hända, vad väderapparna än visar.

Hoppas att ni njuter såhär i slutet av juli!

Johodå, nog kan jag vara ett solsken utan att solen är det. Jag saknar den dock! Hoppas att solskenet behagar återvända. I väntan på det har jag faktiskt köpt in nya pärlor, vilket är mitt allra roligaste och mest långvariga pyssel (så till den grad att pärlorna inte bara är utplockade, utan helt slut i min hantverkshörna).

Det har ingenting med bilderna till dagens inlägg att göra, men i alla fall: igår var det inte så mycket solsken, men jag ryckte upp mig och mådde som ett solsken när jag åkte till stugan för att få umgås med min familj. Och dessutom lite mer familj än vanligt då min faster Anna, kusin Carolina och Carros sambo Charlie var på besök.

Det bästa med att vara inbjuden på lunch till min mamma och pappa är att de är opretentiösa, prestigelösa OCH duktiga kockar. Båda två. Vi fick snittar, mackor man själv bygger med hundra olika val att ha som pålägg, papperstallrikar och alla satt vid olika bord och surrade tvärsöver gården. Till efterrätt fick vi jordgubbar, grädde och blåbärskaka.

Här ovanför ser ni också mitt och Eriks ”bord”. Mitt vanliga: trappan till stugaltanen. Faster Anna och mamma Berit satt vid cafébord ute på gräsmattan. Pappa satt vid ”sitt bord”: det stora bordet under altanen med tak. Charlie och Carro satt vid bordet intill pappas, också på altanen. Ingen går in. Och det var alldeles fantastiskt att träffa de här människorna jag tycker så mycket om ♡

Här kommer en liten parentes: min ångestproblematik innebär att jag ska öva på saker, men man får ju välja sin nivå också. Jag har väldigt svårt för dukade bord och fasta platser och menyer som tar tid och kommer i viss kvantitet. Känslan av att inte kunna gå eller lämna mat utan att det skulle bli väldigt synbart och/eller ohövligt är för mig en så reell fara att den kan göra mig fysiskt sjuk. Därför är det så perfekt att få börja på det här sättet. Besöket varade väl över tre timmar utan att något läskigt hände, vilket innebär att jag absolut skulle klara hela middagssittningar. Det var fint att inse.

Eftersom regnet behagade besöka oss igår gjorde jag och Erik alternativa planer: ett besök till bildmuseet och dess pågående utställningar. Det var ingen vernissage eller så, men flera av utställningarna är nya för oss. På vägen dit började det verkligen ösa ner och jag tror att det är första gången det var hällregn på hela sommaren. Det var ljummet.

När vi kom fram möttes vi av låsta portar. På en tisdag! Jag vet ju att museer är stängda på måndagar, men varför tisdagar? Det måste vara semestertider, men det framgick inte riktigt. Fiket som hör till var också tillfälligt stängt!

Tanken var med andra ord god, men längre än så kom vi liksom inte. Efter en liten tur i regnet beslutade vi ändå att stötta kvartersfiket istället och återvände till Café Crosta ute på Tomtebo. De höll på att installera pizzaugnar, så vi valde att ta en härlig take away i form av bagel med rostbiff som vi piffade med extra dijonsenap, en bryggkaffe till Erik och en chailatte till mig, en white chocholate macadamia nut-cookie (varför på engelska – måste vara Subways fel) till Erik och en toscamazarin till mig.

Allt ser tjusigt ut på blogg och instagram, till och med fika i regnet. Jag ska ärligt talat säga att toscamazarinen smakade ingenting och mina blöta kläder gjorde mig kall in i märg och ben när vi väl kom inomhus. Min mage är kaos och min rygg är kaos. Jag är inte ett solsken, som jag ju skulle vara. Kanske i morgon? ♡

När jag läser inlägg där personer har lagt upp bilder på vad de klätt sig i senaste tiden blir jag verkligen sugen på att steppa upp mitt kläd-gejm. Liksom farmors 90-årskalas då alla var stor- och småblommiga och hade snygga skor, liksom Sandra Beijers 10 outfits genom en spegel, liksom Frida Lunds herrans massa outfits, liksom Julia Erikssons Åtta utflykter i min garderob.

Jag kan tjuvstarta så smått, som jag har gjort flera gånger förr. Flera gånger inom den här bloggens livstid, till och med. Kanske för att jag får drabbande behov av att göra om, riva upp, starta nytt. Kläder är roligt. Kläder är enkelt. Det stora ”projektet” får kanske vänta till augusti och skolstart dock, i och med hur lite lust jag har att överhuvudtaget bära kläder i juli. Ju mindre desto bättre! Men det kommer ju en tid…

Jag drömmer inte om de dagarna man behöver klä på sig, såklart. När de dagarna ändå kommer ska jag försöka steppa up med långa kjolar, luddiga tröjor, t-shirts med uppkavlade ärmslut, kläder med flätor och tofsar och knappar. Levisjeans, skärp och hårklämma. Det kan få komma, men inte riktigt än.

Mer kärlek från stugan kommer lastat. Vi börjar med lite detaljbilder från skogspartiet och krukor på gården (vilka jag har exakt 0 % ansvar och inverkan på, men jag njuter av att få ta del av det fina som finns där icke desto mindre!).

På kvällen grillade pappa kycklinglårfilé, mamma lagade bulgursallad med persilja och mynta och till efterrätt åt vi mormors browniekakor med havssalt, grädde och nyplockade bär.

Efter mat och spel bjöd sommarstugan på ett tjusigt skådespel: färger, ljus och ljud. Jag och min storasyster velade mellan att gå till sängs med pastellerna i minnet och att gå för att försöka fånga det. Bilderna visar en liten hint om hur pang-vitt hela bottniska viken upplevdes, men inget klår ett ögonmått.

Man fotar ju inte när det är som eländigast, så är det. Det här är bilder från glada och trevliga stunder. Jag har tyvärr fått skicka hem mig själv från stugan för att frivilligt ligga i soffan, se på Dr Phil, dricka burksoppa och Treo. Idag känner jag mig hoppfull att det är på upprinningen (utrinningen, hehehehehe), och jag kanske ska åka tillbaka till sommarstugan och familjen. För jag behöver det.

Medan jag skriver detta är humöret fortfarande dåligt. Varje gång jag får sådana här hormonella besvär tänker jag att en hysterektomi inte är ett så extremt tilltag ändå.

Jag påminner mig själv om att jag mådde precis lika dåligt på bilderna nedanför, men då i en solstol och med ett korsord i knät. Man kan inte alltid välja sina plågor, men ibland kanske man kan välja att känna dem på en lite trevligare plats.

Bada, sova, vila och få solljus.