Vardagen

floating in a blue lagoon

Erik var på blodgivning igår och jag… lalala, vad gjorde jag? Jag åkte till Umelagun! Umelagun är ett tempererat utomhusbad där jag firade halva midsommarafton och därefter har förälskat mig i. Det har funnits i ungefär hela mitt liv, men jag har aldrig varit så frekvent besökare som i år, efter den där midsommaraftonen.

Det var en blåsig, blåsig vistelse, men jag hade det verkligen trevligt med mig själv. Just nu läser jag Stolthet och fördom och zombier av Seth Grahame-Smith och jag skrattade och rös. Om ni har läst (och gillat) Stolthet och fördom av Jane Austen är detta en skitrolig bok att läsa. Jag ”ser” karaktärerna framför mig och vet exakt vilka händelser han visar, men inblandat i det hela är en massa odöda som ställer till det. Skitrolig!

På kvällen åkte jag för att köpa McFlurry åt blodgivarn och jag tog allt en åt mig själv också när jag ändå var på G. Vi åt glass, lyssnade på Star FM och pratade ikapp dagen.

(Det var förresten en ganska märklig känsla att handla McFlurry från samma lilla McDonald’s Greenzone som jag själv jobbade på 2009-2010. Som vanligt: det var hett. Det var fullt. En kille kom in från driven och klagade på att drickan var ljummen. Alla jäktade. Några gäster var fulla. Skorna klibbade mot golvet trots att det var så nytvättat att varningsskylten fortfarande stod framme. Jag rekommenderar det åt alla i åldern 16-19 då det är skitroligt och mycket lärorikt. Jag saknar det inte).

Detta var alltså min gårdag i grova drag, medan den här dagen har bestått i att besöka sommarstugan med kärnfamiljen igen. Och jag har badat i havet igen!

8 reaktioner till “floating in a blue lagoon”

  1. Vad duktig du är som ger blod! Far gjorde det i alla år, det var så hans KLL (kronisk lymfatisk leukemi) upptäcktes. Själv är jag för svårstucken och har alltid dåligt blodvärde=dålig blodgivare. Jag fick inte fast jag ville. 😅

    Gilla

  2. Jäklar så brun du har blivit!
    Jag börjar ställa in mig på höstkänsla nu, trots varmt och fint väder. Har ingen lust till bad nu.
    Mcflurry – en sån har jag inte ätit sen vi bodde i Sundsvall tror jag! Det är mer än 20 år sen i så fall.

    Gilla

    1. Ja, jag har verkligen fått jättemycket färg för första gången i livet!! Tyvärr håller mitt ganska kort tid vanligtvis. Jag har inte ätit en på hundra år heller, det var inte riktigt en mcflurry längre, utan mer mjukglass med daim i typ.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s