Vardagen

färgerna dämpas

Tillsammans med en kollega var jag på stan i eftermiddags. Jag kände verkligen hur jag trivdes där. Jag kände verkligen hur tiden på tätortens utkant är förbi. September börjar färga världen liksom dämpad. Den starka sommarsolens biceps börjar tappa greppet. Då lockar stadens sus och ljus på ett helt annat sätt än här på Tomtebos allra yttersta, här där vi trivs så bra men där mörkret verkligen blir mörkt och snön verkligen packas i drivor om vintern.

Mamma och pappa har tagit hem en bukett med blommor från sommarstugan, vilken de nu börjar göra redo för hösten.

Jag känner mig på så gott humör efter idag. Jag känner att jag har fått ljus. Jag känner mig beslutsam. Jag känner att stan drar i mig.

10 reaktioner till “färgerna dämpas”

    1. Visst är den det, och en så märklig mellanmånad med skrapa rutorna ena dagen och svettas i kjol andra. Här i Umeå kallare än för er nere i Skåne, hehehe… men ändå en magisk månad 🙂

      Gilla

    1. Äsch, det är kanske inget att se ändå. Eller alltså, nog finns det guldkorn och saker som jag som är härifrån hade älskat att visa, men annars: normal medelstor svensk stad, delvis ganska ful eftersom allt skulle vara så stabilt efter stadsbranden på 1800-talet hehe.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s