Listor • Svep

jag är så förtjust i de här sakerna

Det här är fem saker jag tycker jättemycket om, på ett eller annat sätt, utan att det har något särskilt skäl till kärleken. Eller i alla fall utan att ha några för andra uppenbara skäl. Ibland är det knappt uppenbart för mig.


1. Tanken på en brödprenumeration. När jag var liten fanns en period då vi gick ut och hämtade färskt bageribröd hängande i en påse på dörrhandtaget. Nu vet jag tyvärr inte längre om det erbjuds någon brödutkörning i Umeå.

2. Vinflaskor. Jag älskar vinflaskor. Jag tycker också att rött vin är gott. Tyvärr (eller inte) gillar jag inte att dricka vin så mycket, för jag har ju hela den här ångestkarusellen, men köper ibland ändå. Flaskor, smak och matlagning = ♥

3. Ris. Innan Chaplin brann upp (ett kebabställe i Umeå) brukade Erik beställa gyros med ris därifrån. Jag beställde bara ris. Ris med silverlök, vitkålssallad, tomater och rosa sås. Även ljudet av ris som hälls i kastrull. Helst basmatiris eller sushiris eller paella, men allt går bra. Utom risotto. Jag gillar inte risotto, märkligt nog.

4. Illustrationer av Jan Lööf. Jag hade en kalender med bara illustrationer av honom och jag har aldrig varit så glad av att bläddra fram och tillbaka mellan månaderna. Det finns en för 2023 också, men jag har redan råkat beställa en annan från en elevs jultidningar. Jag är också förtjust i Jan Lööfs berättelser, även om några inte åldrats så värdigt, heheheh…

5. Allt som är korg och rotting. Även innan det var modernt! Jag minns när jag åkte till ett studentrum för att köpa hennes säng (bless, jag var 18 år och skulle äntligen köpa en 120 säng eftersom jag hade flyttat hemifrån :’)) och när jag lix var där köpte jag alla hennes rottingsaker. Två av dem finns kvar i mitt hem än idag, 15 år senare!

Tänker • Gör

saker och ting

Jag behöver ingenting. Jag har exakt allt jag behöver för att kunna leva ett rikt liv! Men eftersom jag fyller år i november känns det ändå roligt att drömma om saker och ting. Önska mig, rent hypotetiskt. Inte av någon, men i största allmänhet!

En gång till måste jag få skriva det: jag ska flytta. Det är vältajmat att flytta den 19 november och fylla år den 20 november, för peppen som finns i att drömma om alla färger och stämningar jag vill ta med mig till hemmets alla rum vinner över icke-peppen i att bli så förbannat gammal. Riktigt hur gammal låter jag vara osagt…

CamilleKerstin FlorianAlba

Luddig inredningVarma färgerSovplagg

RottingSimrishamnTextilier

Le CreusetDekorativtNaturmaterial

Det känns riktigt, riktigt bra att veta att jag har allt jag behöver. Det känns också riktigt, riktigt bra att drömma framåt och tänka på sådana saker som inredning och dekorationer. Jag tycker att det är så roligt! Och saker som får mig att gå igång är värda att greppa hårt. När det är höst och det är mörkt: drömmar är livet.

Hälsa • Ohälsa

årsdag för ajli

Hipp hipp hurra! Den här bloggen fyller 1 år idag!

Vilket år ändå. Vilken resa. Vilka framsteg. Vilka framgångar!

När jag började blogga här var jag ganska nere. Dels för att jag hade covid-19 och dels för att jag hade ångestsjukdom. Jag var dock i ett stadie av ångestsjukdom där jag var beredd att göra så gott som vad som helst för att bli frisk. Det har varit min röda tråd genom hela året.

Det känns så konstigt att minnas att jag i början av den här bloggen hade svåra ångestpåslag med fysiska ångestsymtom inför att köra till jobbet. Varje morgon. Exakt varje morgon! Det känns konstigt att minnas att jag hade migrän, riktig migrän, minst en dag per vecka. Det känns konstigt att minnas att jag faktiskt knappt skrattade. I veckosammanfattningar kunde jag skriva saker som ”på benen” och ”som vanligt” och ”rullade på” och anse att dessa var veckans höjdpunkter, men magskratt var så ovanligt att jag skrev ner när det faktiskt hände. Vilket var vecka 20. I maj. Från oktober 2021 till maj 2022 känns det som att jag aldrig skrattade.

Så mycket har hänt och vänt. Så mycket har blivit annorlunda. Det gör mig in i själen glad. Jag har verkligen tagit tillbaka makten över mitt liv. Jag kan inte överkomma det jag fortfarande är sjuk i just nu, men jag ligger inte i skyttegrav utan vapen längre. Jag fightas.

Ett enda år. Vad händer nästa?

Hälsa • Ohälsa

rädslor är inte logiska

Det finns tankar som jag tror många av oss kan tänka, om olika områden i liven: ”Så snart X händer så Y”.

Så snart jag gått ner tio kilo kommer jag bli nöjd. Så snart måndag kommer börjar jag träna. Så snart vi gift oss kommer vi bli lyckliga. Så snart vi får ett barn kommer allt falla på plats. Så snart semestern kommer ska jag vila.

Det borde kanske finnas en fruktan i alla Y jag tänker angående mitt byte av bostad. Så snart jag flyttar kommer jag Y, Y, Y, Y, Y och Y. Med alla mängder oväsentligheter jag går runt och är rädd för borde detta verkligen slå i taket. Rädslan för besvikelsen när Y efter Y efter Y inte går i uppfyllelse. Men så är jag inte lagd. Jag vet inte varför.

Hur kan jag få svåra symtom av blotta tanken på att gå ut på restaurang eller åka på konferens, men jag klarar av att säga upp en ljuvlig bostad utan att rädas resultatet? Äsch, skit samma hur. Så är det, så blir det, så gjorde jag, så gör jag.

Här kommer ett Y hända: kvällspromenader längs älven. Varför det skulle hända där när det inte händer här är egentligen en gåta, men jag är inte rädd. Y, Y, Y, Y, Y är allt jag tänker på.

En katt har nio liv. Jag undrar hur många jag har.

Listor • Svep

topp tre listan • nu och ibland

Mina topp tre album:
♡ Simon and Garfunkel’s Greatest hits – Simon and Garfunkel
♡ Crossroads – Tracy Chapman
♡ Verkligen – Kent

Mina topp tre böcker: 
♡ Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser
♡ Parfymen: en mördares historia av Patrick Süskind
♡ Stolthet och fördom av Jane Austen

Mina topp tre serier:
♡ I Mumindalen
♡ Extras
♡ Vänner

Mina topp tre mackor:
♡ Bookmaker Toast med mycket riven pepparrot
♡ Levainbaguette med hård skorpa, smör med havssalt
♡ Bruschetta

Mina topp tre smakkombinationer: 
♡ Tomat, balsamvinäger, olivolja
♡ Ruccola, citron, parmesanost
♡ Rökt lax, kapris, rödlök

Mina topp tre i godisskålen: 
♡ Screech
♡ Sura körsbär
♡ Skumsvampar

Mina topp tre blommor: 
♡ Solrosor
♡ Påskliljor
♡ Scilla

Mina topp tre butiker:
♡ Cervera
♡ Myrorna
♡ Åhléns

Mina topp tre drömresemål: 
♡ Florens för konst, mat och historia.
♡ London för att hälsa på Andreas, åka röda bussar, shoppa
♡ St. Barths för att bara vara lyxig, sola, simma och leka jetsetter


Den här listan får man väl se som mina åsikter, men samtidigt är nog inte jag rätt person att ge tips inom vissa områden. Jag gillar t.ex. inte serier rent generellt, jag klarar inte av att handla i butiker och jag gillar inte att resa. Samtidigt som jag skulle kunna rabbla sju sidor med bara förslag på mackor fick jag verkligen tänka ”var skulle jag handla innan jag fick ångest?” och ”var skulle jag hypotetiskt vilja åka?”. Jag tycker att listor är roliga! Så vi kör ändå!

Tänker • Gör

angående det vackra och det vanliga

Igår läste jag en lista hos Emma som jag tyckte var himla trevlig. Topp tre-listan. Men jag insåg då hur jag har två olika ”sets” av topp på min topp. Topp som i ”detta tycker jag är utsökt, vackert och behagligt” och topp som i ”detta gör jag mest mest mest av”. De är sällan samma, eller ens i närheten av varandra. Mina bästa filmer är vackra: Fried Green Tomatoes, Pulp Fiction, Wild at Heart, Awakening, Death proof, Once upon a time in Hollywood, Rear Window, All about Eve, Fight Club… mina mest sedda är istället Prinsessan och Grodan, eller något annat lockande från Disney+

Jag tror att det är för att det utsökta, vackra, behagliga ibland är lite… tungt. Lite för ljuvligt, sårbart, mörkt, dyrt, exklusivt eller bara för gripande. För att ”buteljgrön” är ett vackert språk, men det betyder ”vinflaskefärgad” och då låter det inte lika poetiskt.

Hade jag varit en duktig bloggare hade jag nog försökt att bara lyfta det poetiska. Men det är faktiskt en snutt av sanningen. Sant, absolut, men definitivt en snutt av allt som är sant. Jag älskar att lyssna på klassisk musik på morgonen och jag ser på någon av hjärterotsslitande favoritfilmer säkert månadsvis. Men oftare än så lyssnar jag på No such thing as a fish och ser på Hungerspelen. Jag njuter av att bryta surdegsbaguette och servera med en riktigt god olivolja och ugnsrostade körsbärstomater, men jag brukar oftare välja hårdbröd med smör och ost.

Det är vackert att visa det vackra. Om jag fyller i topp tre-listan väljer jag nog ur det registret i första hand. Men det andra är också sant.

Tänker • Gör

det är trist

Jag och Erik ska flytta till Väst på stan, bara några minuter från centrum, och jag är så laddad. Vi får nycklarna om mindre än en månad. Nu har jag snart packat allt som går att packa i såhär god tid. Jag har till och med lagt en beställning till leverans i den nya lägenheten, för så mycket närmar det sig nu!

Det som är tråkigt, det enda som är tråkigt, är två saker: 1) det är ett fattigt, fattigt leverne som inte tillåter att inreda med allt jag önskar och 2) livet här på Tomtebo har jag låtit rassla sönder lite. Jag har ”kommit av mig” i och med att det står kartonger överallt och eftersom så mycket är nerpackat. Det är inte lika fint att duka fram kex och te när man måste hälla direkt från vattenkokare och servera på mattallrik. Det är inte lika prioriterat att bädda när jag stuvat bort alla fina textilier. Och vad är poängen med att städa och duka och baka i ett flyttkaos? Det är som att jag sparar allt som är ljuvt till det nya hemmet och hellre lever i limbo till dess.

Jag är medveten om att jag är knäpp.

Tänker • Gör

läkemedel och försök

Jag hade svullna ögonlock i morse, som om jag somnat gråtandes. Men det hade jag inte.

Jag har börjat med en ny medicin. Min läkare på ångestmottagningen frågade om jag vågade. Det var verkligen artigt, men riktigt så fungerar det inte längre för mig. Frågar man vad jag vågar skulle listan vara så kort, det är klart jag inte vågar äta en ny medicin. Men jag gör det ändå. Som Skorpan.

När jag skriver det här sitter jag i soffan med fötterna uppdragna från det höstkalla golvet. Kaffet är svart och doftande. Vår soundbar har en defekt som gör att den då och då skrapar som white noice. Jag vet att den ska reklameras, men tills dess tycker jag att defekten är mysig. Den spelar en lugn pianoslinga, med en underton av ett (för mig) behagligt brus.

Snart ska jag åka till jobbet. Jag börjar 07:30 på måndagar. På tisdagar behöver jag inte ens börja köra härifrån förrän strax efter och ändå hinna i tid. Det gläds jag åt.

Mat • Dryck

vanliga tiden

I dag kokade jag fisksoppa. Det blev en doftande historia, med allt gott utom vitt vin och fänkål i. Men jag hedde i sherryvinäger och stjälkselleri istället. Jag vet inte varför den frysta timjan (timjanen?) blev svartprickig i buljongen, men det gör faktiskt detsamma.

I morse fick jag skrapa rutorna.

Jag har skiftat till vinterdäck.

Nu blir det fisksoppa.

Och tända ljus.

Tänker • Gör

klag och influenser

Jag vill inte vara en klagare, men, hehehe. Jag måste få sätta ord på en betraktelse jag har gjort, som råkar ta formen av ett klagomål. Att det dessutom rör en grupp jag är väldigt involverad i gör klaget extra skämmigt, men nu skriver jag det ändå. Och jag har berört det tidigare, men jag kan inte sluta vrida på det här ”fenomenet”.

Hur har (nästan) alla våra bloggare fått ålderskris samtidigt? Varför super, röker, bantar dessa vuxna kvinnor? Varför klär de sig i mindre och mindre kläder? Varför är det sexighet och heroin chic och ohälsosamt på tapeten? Varför är det influenser just nu? Jag kan inte för mitt liv förstå det. Jag borde verkligen sluta skriva nu, för jag fortsätter ju följa och läsa med stort intresse, så gnälligt! Jag hoppas dock att jag inte kommer bli influerad av influencers som magrar och dricker och festar på ett sätt som jag inte sett maken till sedan typ juristernas inspark när alla var 18 år och just fått komma in på en krog. Icket. Jag vill bara leva och vara lycklig och ta mig ut ur bojor, inte låsa nya. Varna mig i god tid om jag börjar romantisera alkohol och rökringar, tack.

Med det sagt: jag älskar tanken på att romantisera nästan allt annat. Som ett afternoon tea istället för ”water and leaves”. Nu ska jag försöka att fota lite mer så ni kan ta del av allt det trevligt. Ännu mer lär det bli efter flytten, i och med att rutiner av olika skäl förändras i nya hem. För det är ju trevligt att romantisera vardagliga företeelser. Det är trevligt – och innehåller inte en enda bakfylla.