Jag hade svullna ögonlock i morse, som om jag somnat gråtandes. Men det hade jag inte.
Jag har börjat med en ny medicin. Min läkare på ångestmottagningen frågade om jag vågade. Det var verkligen artigt, men riktigt så fungerar det inte längre för mig. Frågar man vad jag vågar skulle listan vara så kort, det är klart jag inte vågar äta en ny medicin. Men jag gör det ändå. Som Skorpan.
När jag skriver det här sitter jag i soffan med fötterna uppdragna från det höstkalla golvet. Kaffet är svart och doftande. Vår soundbar har en defekt som gör att den då och då skrapar som white noice. Jag vet att den ska reklameras, men tills dess tycker jag att defekten är mysig. Den spelar en lugn pianoslinga, med en underton av ett (för mig) behagligt brus.
Snart ska jag åka till jobbet. Jag börjar 07:30 på måndagar. På tisdagar behöver jag inte ens börja köra härifrån förrän strax efter och ändå hinna i tid. Det gläds jag åt.
Ajli Müller 
Hoppas medicinen funkar och att de svullna ögonen bara var nåt tillfälligt!
Jag sitter i soffan och lyssnar på Janne som pluggar med Freja inför hennes prov på fredag.
Det är skönt att kunna börja lite olika tider ibland. Jag siktar på promenad till jobbet imorgon, men vi får se, beror på hur trött jag är.
GillaGilla
Myyysigt! Snart snart snaaaart bor jag så nära att jag också kan promenera till jobbet. I alla fall någon gång, det tar ändå inte såååå lång tid 🙂
GillaGilla
Förstår den känslan. Har så länge inte vågat ta medicin för ångesten. Men tillslut gjorde jag det, och är glad över det för mår så mycket bättre.
GillaGilla
Vad bra, vad glad jag blir 🙂
GillaGilla