Igår läste jag en lista hos Emma som jag tyckte var himla trevlig. Topp tre-listan. Men jag insåg då hur jag har två olika ”sets” av topp på min topp. Topp som i ”detta tycker jag är utsökt, vackert och behagligt” och topp som i ”detta gör jag mest mest mest av”. De är sällan samma, eller ens i närheten av varandra. Mina bästa filmer är vackra: Fried Green Tomatoes, Pulp Fiction, Wild at Heart, Awakening, Death proof, Once upon a time in Hollywood, Rear Window, All about Eve, Fight Club… mina mest sedda är istället Prinsessan och Grodan, eller något annat lockande från Disney+
Jag tror att det är för att det utsökta, vackra, behagliga ibland är lite… tungt. Lite för ljuvligt, sårbart, mörkt, dyrt, exklusivt eller bara för gripande. För att ”buteljgrön” är ett vackert språk, men det betyder ”vinflaskefärgad” och då låter det inte lika poetiskt.
Hade jag varit en duktig bloggare hade jag nog försökt att bara lyfta det poetiska. Men det är faktiskt en snutt av sanningen. Sant, absolut, men definitivt en snutt av allt som är sant. Jag älskar att lyssna på klassisk musik på morgonen och jag ser på någon av hjärterotsslitande favoritfilmer säkert månadsvis. Men oftare än så lyssnar jag på No such thing as a fish och ser på Hungerspelen. Jag njuter av att bryta surdegsbaguette och servera med en riktigt god olivolja och ugnsrostade körsbärstomater, men jag brukar oftare välja hårdbröd med smör och ost.
Det är vackert att visa det vackra. Om jag fyller i topp tre-listan väljer jag nog ur det registret i första hand. Men det andra är också sant.
Ajli Müller 
Intressant betraktelse. Jag kanske är för pragmatisk av mig, men ofta är det där vackra, tjusiga, överklassiga också en känga från några som anser sig veta lite bättre. Som ostron, som är slemmiga som snorkråkor, smakar havsvatten och kostar skjortan. Fint som snus, men lika knäppt som all ont-i-magen-litteratur som får fem stjärnor och får mig att lägga mig med kräkssmak i munnen. Jag är i grunden en simpel människa med simpla vanor och simpel smak. Konst och möbler med proportioner som gör ont i ögonen (Asplund Royal Palais för över 35 000) och färgkladd får rikisar med onödigt mycket pengar köpa medan de sörplar på sina ostron och dricker sitt dyra vin. (Visste inte att jag hade så starka känslor gällande detta ämne!)
GillaGilla
Haha, spännande när det rör upp lite tycker jag! Det var däremot inte ALLS överklass eller dyrt för allmänheten (för mig blir det dyrt att köpa en biscotti för ofta t.ex.) jag menade på något vis i det här inlägget. Jag har dels ingen erfarenhet av det och dels inget intresse av det. Jag fick googla möblerna och inte ens då kände jag igen, jag har aldrig smakat ett ostron. Det vackra och poetiska jag syftar på är därmed definitivt del i både din och min vardag, och inte alls en känga. Som kammarkör och elda i vedspis hos dig, klassisk musik och en levainbaguette med långbakta körsbärstomater för mig.
GillaGilla
Och DÄR är jag HELT med dig! 🥰 Jag skyller på PMS och sjukdom. Helt utanför rim och reson. 😂 Nu ska jag bädda upp mig och elda lite i den där spisen. ❤️
GillaGilla
Hoppas att du kryar på dig HELT! Och du behöver inte ”skylla på pms”, saker som FAKTISKT är en rik känga tycker jag som du om (med eller utan PMS 😅) just i det här inlägget menade jag dock vardagsvackra saker och poetiska språk, att jag tycker om det men jag tycker inte om BARA det. Topp tre musik kan vara ett MÄSTERVERK men ändå kanske jag oftare lyssnar på typ Baby Shark. Lite så ☺️
GillaGilla
krya på dig!
GillaGilla
Tack.
GillaGilla