Listor • Svep

en lista i fyrtal

Eftersom det fortfarande är november (vi säger väl så, att det är skälet och roten till all ont etc.) har jag glömt första punkten på mina saker som jag drömmer om att göra i vinter: att ha en riktig bloggvinter. För att enligt mig är det ju inte vinter förrän i morgon. Vi avrundar därför mörkermånaden med en lista, det slår sällan alldeles fel:

fyra goda grejer i mitt kylskåp
♡ grekiska urkärnade oliver från Zeta
♡ baby bel
♡ loka
♡ körsbärsmarmelad

fyra bra låtar att lyssna på idag
rich girl – hall & oates
du som bara har sett vårar – doris
sixteen tons – C.C.S.
good grief christina – chicory tip

fyra vardagliga glädjeämnen
♡ hedersplatser i hemmet åt små betydelsebärande plastgubbar
♡ minimozzarella, tomater och balsamvinäger
♡ renbäddade sängar
♡ trådlösa sleepphones

fyra maträtter jag vill laga
pasta med rostade grönsaker
zucchinipizza
spröda små smördegspaket med spenat
grönkålssoppa med salsiccia

fyra bestyr jag borde göra klart
♡ köpa och sätta upp gardinstänger och gardiner
♡ rätta alla genomförda nationella prov
♡ slå in julklapparna jag har köpt, eftersom jag hatar det
♡ bli av med gamla lägenheten – väck med den ba’!

fyra ting på önskelistan
ljuslila bordslampa i metall från H&M
kaffemuggar från le creuset
kerstin florian schampo och balsam
luddiga tummvantar

fyra saker som inte är gott
♡ läsk, juice, saft och sånt
♡ matvete, mathavre, korn och sånt
♡ kokosnöt, kokosfett, ischoklad och sånt
♡ söt mat som rotmos, blodpudding, julkorv, sötpotatis och sånt

fyra drömmar jag när
♡ skriva och publicera en bok eller typ sju
♡ bo i ett hem utan grannar (obs! trivs superbra här!)
♡ kunna leva ett självständigt och fritt liv
♡ arbeta som bloggare, hehehehe…

Ha en fin dag, du som läser just nu ♡
Om det är tungt och tufft och tråkigt: fundera på dina egna önskelistor, dina egna vardagsglädjeämnen, egna goda grejer. Som en liten avlastning för hjärnan!

Tänker • Gör

vi tänder ett ljus i advent

det värmer den som frusen är
det sprider ljus i vårt mörker här

Vi valde att inte ta fram så mycket kitsch i år. Jag och Erik har ju bott här i blott en enda vecka, och det känns viktigast att göra hemtrevligt och vintermysigt snarare än att pynta. Däremot är det första advent och det kräver ju något litet i alla fall.

Julkrubban är mormors mors från början och nu är den hos oss. Den är tung och rejäl. Julstjärnan har jag fått av farmor och Gunnar i födelsedagspresent och den är så fin. Favoritkalendern Julens hjältar har också spelats med hög volym och mycket sång. Ljus har brunnit. Dessutom gjorde jag prinskorv som jag stekte med syltlök och serverade med potatis, ärter och klassisk rödkål i går, vilket ju helt klart är julemat. Det är bara jag i familjen som gillar det, så jag passar på att äta det själv eftersom det inte figurerar på julbordet hos oss.

Det känns bra och varmt i mig just nu. Jag har lämnat mina spöken till handlingarna och rivstartar något nytt, något gott, något som läggs på rätt plats och i rätt tid.

Tänker • Gör

jag ropar ”hej”, sprattlandes i bäcken

dominobrickorna har fallit.
nu måste det vara färdigt.
jag ropar ”hej” sprattlandes i bäcken.
simkunnighet hjälper inte.
minns då att det är OK att vada.

Min höst började bra, sedan hände den första sjukanmälningen vid ett migränanfall. Efter det har det ena och det andra rasat. Hela november har eroderat mig så smått. Jag tycker mig se liknande mönster i andras bloggar. Det känns ganska bra att skylla på november, för nu är november snart slut.

Det finns inte hur många dominobrickor som helst, till slut är banan raserad och man kan bygga upp igen. Vada över bäcken. Jag ropar ”hej”, säljer skinnet och räknar kycklingarna – för nu börjar jag bygga. Häng med.

Tänker • Gör

vinterdrömmar och vintermål

Vinter.

Det vankas en vinter i stan. Väst på stan, men ändå: min första vinter i stan! Herregud.

Jag har redan skrivit upp en lista med konkreta saker jag skulle vilja göra den här vintern, så nu kommer de lite ”fluffigare” drömmarna. Om knappt en enda månad kommer dessutom nyårslöftena. Den här bloggen alltså… jaja.

♡ Ha en riktig bloggvinter, med kontinuitet och kvalitet.
♡ Laga värmande vintermat och äta vid matbordet.
♡ Skapa en bra balans mellan jobb och fritid med lämplig återhämtning.
♡ Endorfiner, dopamin, adrenalin – släpp den här kroppen fri från sitt fängelse!

♡ Ta hand om lägenheten genom återkommande veckostäd och storstäd.
♡ Inreda lägenheten så att det är en plats som är härlig att vara på.
♡ Ansvara över min tid på jorden genom mer av det som jag mår bra av och planeten mår OK av.
♡ Må bättre. Lära mig hur man lever med ångest eller helst bli av med den.

♡ Uppdatera och komplettera i skåp och vrår. Bestick och glas i synnerhet.
♡ Vara utomhus oftare och gärna fånga dagsljuset när det är möjligt!
♡ Göra dygnets första timmar värdefulla, med ljuslampa, finkaffe, helgfrukost etc.
♡ Jobba mer på dagen och mindre på kvällen, med yrkesstolthet och professionalitet.

Som ni säkert förstår kommer mycket handla om att komma in i hur det är att bo här i mitt nya hem och att fira jul med min familj. Jag har en känsla av att vintern kommer SPRINGA ifrån oss och det gör mig exakt ingenting. Jag är tvärtom mycket glad över det, eftersom jag i hemlighet redan längtar till våren. Idag, innan vinterns första dag.

Men tänk förra året… vad långt jag har kommit. Förra året började jag längta efter våren i början av september. Jag håller längre och längre.

Tänker • Gör

jag har landat

Nu har jag bytt hem. Jag och Erik har flyttat mot stan och det är så mycket nytt. Man ser andra slags människor, de har en annan stil. Vi har ett sämre soprum och allt annat är bättre.

Under flyttdagen slet vi som djur. En slet sin rygg, en blev blåfläckig över armar och ben, två körde och kompisar styrde upp Tetris i släpet när jag var så uttorkad och trött att jag inte längre tog några beslut. Erik och kompisarna bar det mesta. Saker jag inte orkar rucka på var det en som plockade upp och knallade ner med själv. Så stark ska jag också bli en gång.

Nu är vi redan hemmastadda. Hobbyrummet, eller Eriks rum som jag kallar det, är det enda där det kvarstår en del arbete, förutom detaljer som matta i köket, blomkrukors placeringar och gardinstänger i taket anser jag mig helt färdig. Jag har längtat så mycket att det har gått i ett nafs att känna mig som hemma.

Bilderna ovanför är från matsalsdelen i köket. För jag har ett kök med matsalsdel! Jag har ett kök! Mitt intresse för att laga mat och hålla efter smulor har skjutit i höjden av att inte ha en massa kartonger och endast en uppsättning bestick att välja på. Näää, alltså. Jag är så glad!

Tänker • Gör

ett födelsedagskalas

Dagen kom då jag fyllde ännu mer 30+ och jag hade en helt fantastisk födelsedag. Kanske den bästa hittills, eftersom det var så mycket som stod på spel.

I lördags flyttade jag och Erik till vårt nya hem. Vi jobbade som dårar, för dagen efter bjöd vi in inte mindre än 10 personer till kaoset. Allt var nedmonterat i beståndsdelar och utspritt i kartonger och bubbelplast precis överallt. Vi slet, vi blånades, vi trodde vi skulle ställa in på grund av trötthet och ryggvärk.

Men som ni ser nedanför gick det alldeles förträffligt ändå!

Ovanför ser ni lite bilder på några gäster i vårt nya kök. Ett köööök! Som inte ser ut som en lagerbyggnad! Vi bjöd på kaffe och prosecco, mackor och salami, ost och kex, röror och frukter. Tårtorna tog den arma modern med sig, eftersom vår stod på balkongen och blev tagen av skatorna. Skatorna ska ju ha sitt. Det var ju ändå kalas.

Vardagsrummet hann också få platser att sitta vid (just så pass!) och där hade jag lyxen att få umgås med min faster och kusin. De bor egentligen i Stockholm, men var just och hälsade på farmor. Jag var så glad att få rå om dem lite.

Jag skulle vilja skriva om allt som jag har hunnit göra och tänka på, alla planer jag satt till verket och allt jag redan har förändrat, alla födelsedagspresenter jag njutit av och allt i livet som lättat. Äsch. Det får komma lite senare. Nu vill jag bara njuta av en måndag på Ängesvägen, där jag hoppas att jag tänker bo typ livet ut. Varför inte.

Tänker • Gör

döden, döden

”Döden, döden”, som Astrid Lindgren sa i början av sina telefonsamtal. Då var det bortgjort. Skälet bakom radiotystnad på bloggen: ”döden, döden”.

Nu närmar det sig ”livet, livet”. Efter veckor av nattliga drömmar om kraschande flygplan, att trasslas in i sjögräs och knappt hålla mig flytande och panikdrömmar vid en fullkomligt obegriplig kopiator har nätterna nu äntligen börjat fyllas med (åtminstone lite -) ro. Dessutom har veckor av tungt regn och kolsvart himmel bytts ut i helgen, mot strålande sol och vårtemperaturer. Sådana dagar hoppas jag i smyg att vintern inte kommer alls.

När den ändå kommer, för jag vet ju att man kan hoppas hur mycket som helst men vintern bryr sig föga, så kommer allt det besvärliga vara över. Betygen kommer vara klara, jag kommer vara en bra bit in i behandling vid ångestmottagningen, jag kommer ha hunnit fylla år och vi kommer bo på en ny plats.

Nu är det riktigt, riktigt, riktigt nära att börja boa, fota, orka, leka, skratta, leva igen. Jag längtar efter att återta lite identitet liksom. Och eftersom ni känner mig vid det här laget innebär det också att lägga till lite nytt också. Vem vill ändå vara samma hela dagarna? Det orkar inte jag i alla fall, så länge sökandet är roligare än varandet!

Puss till alla!

Hälsa • Ohälsa

det har varit tufft – men jag är tuffare

Idag är det höstlov. Ett par veckor som lett upp till höstlovet har varit väldigt tuffa. Hälsomässigt har jag varit svajig, men mest är det att jag inte riktigt har haft något att ”hänga upp dagarna på”. De har bara gått. Jag har inte kunnat göra så mycket åt så mycket. Kontroll är en illusion, men jag vill så gärna ha det!

Jag läser i bloggar om oktober och november. Jag läser om folk som myser och läser och vilar. Nu senast läste jag hos Elsa Billgren om ”novent”, en sammanslagning av advent och november, där hon skriver ”Visst är det härligt att få smygstarta lite? Att sprida ut vinternjutet under en längre period och se det som en årstid mer än en högtid har verkligen tagit bort måsten och lagt till njut. Det är långt till jul, med den vackraste tiden hemma börjar nu”. Jag borde sno, men jag känner inte alls så.

Vad är ens vinternjut? Finns det så mycket att njuta av? Det är bara extra mycket jobb på jobbet, samtidigt som det är mörkt som synden och kallt som döden, jag är blek och ful och tråkig. Och julen, den vill jag absolut inte smygstarta, för jag har mitt namn till trots inte en enda julig ådra.

Jag bärs av mina drömmar och min starka, starka framtidstro. Jag bärs av att det är blotta 11 dygn kvar tills jag får nycklarna till min nya lägenhet. Jag bärs av att jag då kommer fylla resten av november med att packa upp och inte packa ner. Jag bärs av att det går att göra en vacker tid hemma när man har ett hemma. Jag bärs av att jag kommer kunna hänga upp dagarna på något nytt och något närande. Jag bärs av att min fysioterapeut igår skickade hem mig med uppgifter och de avslutande orden ”det är tydligt att du har pannben”.

Har man pannben kan man inte gå ner sig. Om det är tydligt för honom så måste jag ju bevisa att han har rätt.