svep | vecka 4

Efter jobbet i måndags körde jag förbi Ullas kondis. Det var folktomt. De skulle stänga om 45 minuter och let’s face it: måndag 16:15… inte ens föräldralediga eller pensionärer har det som en lämplig fikatid. Jag köpte en banankaka till mig och Erik och åkte hemåt.

Väl hemma satte jag en slags chili: blandfärs, krossade tomater, lök, vitlök, vin, basilika, majs, chili och såklart lite olika kryddor och fonder. Den avnjöts i soffan (vilken vi bäddade in i plädar på grund av skvättrisken) med bandpasta och pavé normandie. Som råkar vara det godaste brödet jag vet, men endast en enda dag.

Sedan färgade jag håret lika orange som min inredning med en färgbomb, läste en trevlig roman och så småningom blev det kvällste och en skiva kaka. Ljuvlig, tung. Men inget klår nog mammas!

Jag tillbringade en timme av tisdagen på mottagningen, skrattandes och gråtandes. Spänningarna inför läkarbesöket, vätskebristen från en och annan tår samt dimman från lågtrycket resulterade i en begynnande migrän. Till botemedel beslutade jag att en makaronipudding stod i stjärnorna.

När ugnen var varm, formen smord, pastan och broccolin kokt och avrunnen dog fläkten. Sedan slocknade ugnen. Och sedan TV:n. Löken som fräst på i slutade fräsa. Plötsligt började lampan i vardagsrummet blinka som om det vore disco där ute. Ingen säkring hade gått, men efter ett och annat samtal till Securitas fick vi inse att det inte blev någon makaronipudding den tisdagen.

Men jag svidade om till pyjamas, tog en kopp kamomill och gjorde en ”Beijer-godis-tallrik”. Inte som middag, utan som plåster på såren. Men det heter plockgodis. Inte lösgodis. Lösgodis låter som diarré. Eller tandproteser.

Dagen efter: ett blankt blad. Jag tränade för första gången under 2023. Jag åt makaronipudding för första gången under 2023. Om man som jag gillar siffror är 2023 riktigt bra siffror. Det låter… så fint. När jag var liten behövde jag tvätta händerna 23 gånger per dag, gå 23 varv runt vattentornet innan skolan och flytta oliak objekt 23 gånger, för annars skulle mamma dö. Nu är det inte illavarslande längre. 2023. Så bra siffror!

Jag känner mig själv väl, det vill jag åtminstone tro – även om också det kommer och går. Låt mig börja om. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att tanken är tom på fredagar. Alltså avrundar vi med torsdag: en tur till OKQ8 Kronoparken som har jordens trevligaste personal resulterade i smörcroissant vars flikighet blir svår att slå, samt ett uthämtat paket. Det var drömmar i paketet. Drömmar om vår.

Vår nya balkong är nästan lika stor som vårt sovrum. Jag längtar efter den. Terassvärmare har jag sagt att jag ska ha varje vår, för att förlänga sommaren. Terassvärmare har jag sagt att jag ska ha varje höst, för att förlänga sommaren. Nu har jag en terassvärmare. Drömmar om vår.