Månad: februari 2023

Hälsa • Ohälsa

om veckans alla dagar – zero sugar

Ajli Müller

Jag läste ett blogginlägg av Julia Eriksson om veckans alla dagar och hennes tankar och känslor och göromål under dessa. Sedan gick jag in på Sardellens samma slags blogginlägg och läste njutfullt. Jag skulle vilja skriva ett eget.

Jag kommer inte skriva ett eget. Inte än i alla fall. Jag håller fortfarande på att forma livet lite mer efter mitt eget tycke eller guds vilja – vem fan vet längre – och lämnar dessutom mitt arbete utanför min blogg. Hur mycket finns att säga då? Men jag vill 1) tipsa om dessa två bloggars inlägg och 2) kommentera veckans dagar med ett eller två ord. För att det säger en del.

Jag gillar måndagar. Jag gillar tisdagar. Jag gillar onsdagar. Jag gillar torsdagar. Jag gillar fredagar. Jag tycker lördagar är okej. Jag gillar inte söndagar.

Det här är en ny insikt för mig, och en ganska främmande sådan. Det känns som att det är helgen man ska tycka bäst om. Det gör inte jag. Jag längtar efter helgen, men det är mest för att jag är så trött, så trött, så trött. Jag gillar den inte så mycket egentligen. Jag gillar veckan tusen gånger mer. Tusen. Det är också ett tecken på att arbetet jag gör nu, mitt inre arbete, är viktigt. Nog borde jag kunna bli en sådan person som gillar helgen? Förr var jag ju en sån’!

Min behandlare vid ASTA- och ångestmottagningen frågade vad jag gillar att göra. Ni må tro att tystnaden var tragiskt lång.

Jag jobbar på det.

Listor • Svep

ett svep från måndag till lördag

Ajli Müller

Det var strålande att sätta veckans intentioner innan veckan börjat, för det har sannerligen hållit i. Efter jobbet i måndags slängde jag allt jox. Jag lämnade allt glas och all plast och all papp i återvinningen. Jag pantade alla Loka-flaskor (och köpte 12 nya, lalala). Sedan har veckan liksom… rullat på.

Det här med att ha ett nyårslöfte om att tillvarata vardagslivets lyckor… det är verkligen ett givande löfte.

Jag har druckit te, jobbat, varit på sjukhuset (det är mycket sjukhus nu, för jag försöker ta upp fighten med min sköldkörtel samt har bytt behandlare vid mottagningen) och besökt både Myrorna och Röda Korset med min mamma och pappa. Där köpte jag ett och annat nytt till mitt hem – det får man när man har rensat. En ut, en in.

Dessutom har jag varit på lunch, också med mamma och pappa. Vi köpte sushi från Majestic och en burek med spenat och fetaost att dela på. Jag tog två cali ura maki, en avokado och en räka, och allt gick bra. Jag älskar inlagd ingefära och wasabi. När jag är sugen på sushi är jag egentligen mest sugen på ingefära.

Helgen har börjat bra också, med att jag promenerade till ICA för att köpa frukost. Det kändes som utomlands, när man går och köper dagsfärsk frukost i någon liten bodega. Jag valde att laga fralla med serrano, tomater, ruccola och ost, samt en kopp svart kaffe i en av de nya kopparna jag köpte på Myrorna.

Och än är mycket kvar. Tack och lov!

Tänker • Gör

vad kan hända på sex dagar

Ajli Müller

Det känns som att jag har skrivit jättemycket i veckan, men det måste varit något jag bara drömt ihop. Det är synd, för jag har haft en ganska trevlig vecka. Jag hade kunnat ta fina bilder. Jag går inte ur den med en massa nya lärdomar precis, men det kan man ju inte alltid begära. Det känns som att jag skrivit jättemycket och fotat allt det fina, men det har jag inte.

Ack, det får bli texttungt idag.

Nog kan man leva lite bättre. Jag skriver just nu mest för att befästa lite saker inför veckan (och framåt). Påminna mig själv om mina nyårslöften, vinterdrömmar och grejer jag vill göra. Sedan börja göra. Idag får bli en riktig omstart. Jag skrev så på instagram: ”Eject. Blås kraftfullt för att få bort damm, även om det inte syns. Omstart🔌⏏️”.

Att det tar så kort tid att stöka ner. Att det krävs så lite för att tvättkorgen ska bli full. På en sjukvecka var märks det tydligt att vår nya bostad saknar sophus. Det känns som att kartong, plast och annat källsorterat dignar. Bilen har snöats över och skottats in. Igen. Det finns flaskor att panta. I kylskåpet är saker nära att gå ut.

Det finns mycket som är bra. Jag har t.ex. varit hos doktorn och ska tillbaka igen på tisdag. Det har t.ex. varit solsken också. Jag har varit på lunch hos min mamma och pappa. Jag har ätit middag på skolan med mina kollegor. Jag har fått massage och dagsljus på IKSU Spa. Jag har ätit Bullens en dag och kyckling en dag, men annars har jag varit vegetarian och inte behövt slänga lika mycket mat.

Nästa vecka då? Det beror på. Jag rensar idag, tömmer, tvättar, diskar, skrubbar och skriver listor. Eject. Blås kraftfullt för att få bort damm, även om det inte syns. Det är en SNES-referens. Omstart.

Hälsa • Ohälsa, Mat • Dryck, Tänker • Gör

ett stillastående eller stilla lunk

Ajli Müller

Här har det sannerligen stått stilla.

Liksom livet.

Jag är sjuk. Det är lite lurigt, vad jag har för något. Mitt största problem är en känsla av att det är trångt och obehagligt i halsen, medan jag dessutom har ryggsmärtor och vallningar. Det är klart, det är svårt att veta vad som är vad när man är 1. kvinna i menstruerande ålder och 2. har sköldkörtelproblem. Oavsett skäl till sjukdom: sjukdom på hemmaplan.

Jag har druckit ungefär 7000+ koppar te. Här är en hoppfull blend med bland annat echinacearot och grönt te. Gott, men inte alltid, så jag har blandat upp med andra sorter också.

Kaffe har också druckits. Godast var ur termos på balkongen. Solen värmde.

Jag vet inte om jag tycker att det är bäst att ha text under bilden, eller över bilden. Som läsare av bloggar kan jag vara kräsen, men som bloggande har jag inte riktigt kunnat landa långvarigt i vilket format som är ”mitt”.

Varje dag har jag behövt ligga på golvet och rulla ryggen på olika hjälpmedel, eller bara stretcha ut den riktigt ordentligt. Har ni några tips? Dels för en gammal rygg som alltid kört ihop sig efter en natt, men dels för en sjukdomsrygg. Vad hjälper!?

Jag har ätit lite också. På bild har det fastnat veganska gyoza med ris, havregrynsgröt med hallonsylt och pasta med ricotta och spenat.

Idag ska jag till doktorn, så att det börjar röra sig här.

Liksom i livet.

Tänker • Gör

vi leker att det går att snabbspola

Ajli Müller

Här satte jag mig idag, med fingrar så kalla att det inte gick att avgöra om de var tomteluvsröda eller tomteskäggsvita, och krokiga som ginsengrötter. Jag har väntat till nu med att montera ner balkongbelysningen, men nu är den väck och jag kan luta mig tillbaka och leka. Leka att det åtminstone snart är vår. Idag är det ljust. Snart är det varmt.

Det är inte varmt än. På med några fler lager, på med en mössa, på med en fluffig filt. En rykande örtchai och en bok om strålande sommar gör mig sällskap, tillsammans med musik från bärbar högtalare. I vanliga fall brukar jag oroa mig för att det är ofint att spela musik på balkongen och tränga mig på allas tystnad. Inte nu. Det är troligt att jag ännu är ensam på balkongen. Jag och rökarna.

Våren kan få komma.

Nog vet jag, jag vet ju. Det är hela februari och mars kvar. Delar av april till och med, eftersom jag bor i norra delarna av detta avlånga land. Men på balkongen kan det väl få vara vår?

Mat • Dryck

jag ska bli stockholmsvegetarian en dag

Ajli Müller

Jag äter en Oreo och får den omedelbara instinkten att spotta. Munnen fylls av en parfymerad känsla. På tungan känns smaken av kryddnejlika. En måltid från vår matkasse innehåller falukorv och jag behöver svälja fem eller sju gånger för varje tugga för att det ens ska gå ner. Det smakar överväldigande sött. Som socker. Och lite… skämt. Som färdigskivad ost, i rumstemperatur.

Två av många exempel – skarpa påminnelser om att mina smaklökar är långtidspåverkade av covid-19.

Varje vecka glömmer jag.

Min aptit är precis likadan som alltid. Min receptrepertoar är likadan som vanligt. Jag tror fortfarande att jag kan prenumerera på vilken matkasse som helst eftersom jag ”gillar all mat i världen”. Det var sant, det var alltid sant – och nu är det inte sant längre.

Här kommer några middagar som sluppit mellan läpparna i närtid. Men detta är också månaden som jag till fullo insett att det är slöseri för mig att handla på aptit. Jag måste inse att många saker jag egentligen tycker om smakar äckligt. Kanske är det dags att plocka bort lite råvaror ur kosten. Kanske.

Vi börjar med den allra bästa maten: tagliatelle Di Crostacie från Vezzo. Med grädde och skaldjur, chili och vin. Alive alive o! Tänk om man kunde äta så vareviga dag.

Erik sa att det var den godaste kyckling jag lagat. Klubborna marinerades i vin, balsamvinäger, soja och harissa. I ugnen penslade jag dem med soja och honung. Jag gillade bröd, raita, potatis och tomatsalladen bättre. I den ordningen!

Vi plockade resterna och kokade kycklingsoppa. Morötter, selleri, lök, spetskål, risoni och persilja blev basen som frästes och koktes i kycklingbuljong, vitt vin och en skvätt vispgrädde. Och det är väl ingen överraskning att jag även dagen efter tyckte bättre om basen än kycklingen?

Korvstroganoff gjorde sitt inträde, men får snällt vända i dörren är jag rädd. Det blev en klassisk med falukorv, finkrossade tomater, en skvätt grädde och dijonsenap som jag toppade med färsk persilja och coktailtomater.

Örtslungade potatisar! Mmm! Gräslök, koriander, rödlök, fin olivolja och pressad citron. Såsen är créme fraîche, koriander från frysen, honung, olivolja och pressad lime. Biffarna är nötfärs, ägg, créme fraîche, salt, peppar och rostad lök, samt en kärna av smulad fetaost.

Min sorgelista: kyckling, korv, skinka, bacon, fläskkotlett (kanske fläsk i allmänhet), mjölk, rött kött i skivor eller bit, vanilj, créme fraîche, gurka, isbergssallad, paprika, alla sojabönsbaserade grejer utom sojabönor och japansk soja, dill, miso….

Under månaden kommer jag troligen försöka äta ur vad som finns i kyl och frys ganska mycket, för dels är vi ju två och dels är det onödigt att slänga mat. Men gissa vad som finns i kyl och frys? Nästan ALLT som jag har listat ovanför. SUCK!!!

Tänker • Gör

två håriga underben

Ajli Müller

På kvällen var huset nästan tyst. Förutom att vi bor i en välventilerad, ny lägenhet i stan. TV, radio och skivspelare var avstängda. Datorer släckta. Erik var på träning. Mobilen var… jag ska inte ljuga: inom räckhåll, men på ljudlöst. Jag tände ljusen, varav ett WoodWick som sprakar så fint, då det var dags för en vårdande kväll.

Fukten från duschen fyllde badrummet och immade igen spegeln. Jag hade redan i förväg radat upp mina MON|SUN som har extremt prisvärda (särskilt för mig som fått allt i present, lalala) Home Spa-utbud. Det riktigt kliade i huden, och få saker är så tillfredsställande som att använda en grovkornig skrubb på vintertrötta underben. Jag skulle kunna råka fila bort också den friska huden av bara farten.

Strax bytte jag till finkornig peeling istället. Mina ben var alldeles bleka och ludna. Jag vet att jag har sett det lite då och då under höst och vinter, men tänkt att ingen annan ska ju se dem så det gör ju inget. Om håret ändå ska bo i strumpbyxor i några månader till, så spelar det ju ingen roll.

Och då blev jag jag förbannad.

Har inte jag hävdat att jag rakar benen för min egen skull? Och så går jag runt och bevisar motsatsen? Om jag rakar benen för min egen skull, varför skulle jag då bry mig om ifall det är sett eller osett? Fy fan feminist!

Man kan ju tycka att det borde leda till att jag bestämde mig för en rakningsprotest, som jag gjorde 2012. Istället ledde det till att jag bladade om min Estrid och tog bort allt som fått gro.

Så kan jag gå runt och tänka att jag just rakat benen för min egen skull och bara för mig själv och för att det är min vilja. Eftersom ändå ingen ska se eller veta, måste det ju vara så. Att problematisera den samhälleliga påverkan på den där oerhört ”fria” viljan vi kvinnor har, det får vi väl göra en annan gång…

Konstverket bakom mig är skapat av Isabelle Thörner/rakkurva.com