Jag läste ett blogginlägg av Julia Eriksson om veckans alla dagar och hennes tankar och känslor och göromål under dessa. Sedan gick jag in på Sardellens samma slags blogginlägg och läste njutfullt. Jag skulle vilja skriva ett eget.
Jag kommer inte skriva ett eget. Inte än i alla fall. Jag håller fortfarande på att forma livet lite mer efter mitt eget tycke eller guds vilja – vem fan vet längre – och lämnar dessutom mitt arbete utanför min blogg. Hur mycket finns att säga då? Men jag vill 1) tipsa om dessa två bloggars inlägg och 2) kommentera veckans dagar med ett eller två ord. För att det säger en del.
Jag gillar måndagar. Jag gillar tisdagar. Jag gillar onsdagar. Jag gillar torsdagar. Jag gillar fredagar. Jag tycker lördagar är okej. Jag gillar inte söndagar.
Det här är en ny insikt för mig, och en ganska främmande sådan. Det känns som att det är helgen man ska tycka bäst om. Det gör inte jag. Jag längtar efter helgen, men det är mest för att jag är så trött, så trött, så trött. Jag gillar den inte så mycket egentligen. Jag gillar veckan tusen gånger mer. Tusen. Det är också ett tecken på att arbetet jag gör nu, mitt inre arbete, är viktigt. Nog borde jag kunna bli en sådan person som gillar helgen? Förr var jag ju en sån’!
Min behandlare vid ASTA- och ångestmottagningen frågade vad jag gillar att göra. Ni må tro att tystnaden var tragiskt lång.
Jag jobbar på det.
Ajli Müller 