Kategori: Ätbart

Mat är så himla bra. Jag har alltid varit farlig på mat och var (är fortfarande!) en sån’ unge som gillade allting redan från början. Jag minns att jag var en liten unge när jag fick sörpla kronan av pappas öl, doppa pepparkakorna i mammas starka kaffe, äta upp syrrans oliver och fick riktig mat till lunch medan min syrra och min mamma nöjde sig med en tallrik yoghurt. Det enda jag bestämt hävdade att jag inte gillade var köttfärspiroger och lasagne, men det var inte ens sant, för så fort jag började så blev det alltid två portioner.

Därför äter jag mycket mat. För att det är för gott för att låta bli. Således tillbjuds här ett inlägg med mat som jag har ätit sedan sist, bara upphävd på tallriken, som fortfarande står på diskbänken… för att det är bäst ljus där. Vi kikar:

Här ovanför har jag rostat potatis, morötter, purjolök och zucchini och serverat med nötfärsbiffar som jag gjorde ett hål i och fyllde med fetaost. Såserna är Coops chilihummus och vanlig matyoghurt. Mums!

Tortillabröd kan man ju som bekant fylla med allt möjligt och den här gången gjorde vi en klassiker: skivad ryggbiff med olika goda grönsaker. Mycket lime också, som sig bör.

En lat dag när Erik var på bågskytte lagade jag bulgur med oliver, tomater, fetaost och en massa citron som jag åt tillsammans med buffalovingar.

Köttfärslimpa, som blev supergod och krämig även om det inte syns på bilden. Serverat med gräddsås, äkta kanadensiskt pulvermos (ha!) och gurka med citron, salt och peppar. Och en skiva chili, men det är bara för att Erik tog alla andra… sydamerikan, ni vet.

Slutligen har vi resterna från dagen innan: ett olivoljerostat bröd med dijonkräm, gurka, uppstekt köttfärslimpa och ett stekt ägg.

Framöver hoppas jag att det blir en viss skillnad i mitt ätande. Inte på grund av att jag är matglad, utan snarare kanske hylla matglädjen mer: kanske nytt porslin eller möblera om? Och ni ser: inte en enda vegetarisk rätt! Skämmes. Jag har ett inlägg på G med alla roliga funderingar, en uppföljare på mina uppdrag från november.

Det kändes som en väldigt syndig rubrik, men jag måste säga att jag ändå förstår ursprunget. Det är nämligen så att jag har ätit mitt livs första cannoli (så konstigt ändå, jag har ändå varit i Italien några gånger…) och blivit lite frälst. Igen: känns syndigt, men fattar ändå grejen! Det är från Café Crosta som vanligt, kvartersfiket här på Tomtebo, och det var… mmmm… så väldigt gott.

Fånigt erkännande: jag trodde att cannoli skulle vara typ som en efterrättscannelloni, haha, mjuk och degig. Icket! Knaprig och god, utan att smula överhuvudtaget. Jag antar att det var formen och den liknande stavningen har trollat till det i knoppen på mig. Jag fick en med citronfyllning och Erik tog en med smak av choklad och hasselnöt.

Jag som egentligen föredrar att käka sälta än sötma har verkligen gjort det riktigt bra på Crosta sedan de öppnade i augusti och testat mycket från sortimentet. Nu har jag bara två saker kvar att testa (av det jag vill testa alltså!) och sedan kan jag välja en stammisfavorit och hålla mig till det + det matigare sortimentet. Är ni fikafolk eller smörgåsfolk?

iHola a todos!

Nu har jag ätit mat igen, som man gör när man har det som intresse och har en god aptit. Jag vet inte varför jag hälsar på er på spanska, för ingen av de här rätterna är egentligen från ett spansktalande land. Tvärtom innehåller de ganska mycket svenskt och grädde.

Flygande Jacob

Man steker bara bacon och kycklinglårfiléer, och jag kryddade mina med curry för att det kändes som att det skulle passa. Sedan lyfter man över det i en ugnsform och fördelar skivad banan över. Sedan vispar man vispgrädde toppigt, blandar ner chilisås och brer över innan man kör allting i ugnen i kanske 20 minuter. Efter att det gottat i ugnen strör man över saltade jordnötter och vi serverade med långkornigt ris och broccoli.

Oxfilépasta

Också världens enklaste: man kokar pastan medan man gör såsen och allt blir klart på typ 11 minuter. Man steker bara oxfilé med purjolök och vitlök och salt och peppar, sedan hällde jag på någon tesked soja och två matskedar kantarellfond, samt kvartade och halverade cocktailtomater som jag bara fräste av. Sedan häller man över vispgrädde och kokar ihop. Mot slutet toppredde jag såsen med lite maizena som jag vispat ut i vatten. Sedan precis innan servering rörde jag ner lite lätt créme fraîche och hackad gräslök som bara fick bli varmt tillsammans med den avrunna pastan.

Linssoppa med paprika och chili

Den här är också lätt som en plätt: fräs lök, röda sköljda linser och vitlök. Tillsätt sedan passerade tomater, vatten, grönsaksfond, kycklingbuljong och svartpeppar. Rör runt och koka mjukt under lock. Tillsätt sedan en skvätt grädde, hackad paprika och Créme Fraîche med smak av paprika och chili. Hetta upp, smaka av och servera sedan med krutonger och färskpressad citron (om ni tycker om det, Erik hoppar alltid över citronen).

Laxmackor med räkröra

Slutligen har vi en riktigt lat middag: stekta bröd, baguetteröra med räkor från burk och en laxfilé. Sedan toppades hela härligheten med ruccola, tomat, purjolök, pressad citron och svartpeppar.

Jag mådde ganska illa efter den här veckan då jag egentligen inte tål grädde så bra (på grund av gallsaltsmalabsorbtion alltså, inte på grund av allergi eller något). Men det var så gott att jag lägger upp bilderna här ändå, som ett farväl inför att börja med lite skonsammare mat igen.

Nu har jag ätit mat igen. Jag tycker att det är så himla märkligt att se mina egna måltider ibland… jag förlorade smaken när jag smittades av Covid-19 och när den sedan började återvända var det nästan bara tomater, yoghurt och fetaost som jag kände. Här kommer alltså några måltider, vilka tomatallergiker nästan inte kan laga en enda en!

Färsk pasta med tomatsås.

Pastan heter Girasole och är fylld med rostad tomat, basilika och mozzarellaost. Såsen är tomat- och créme fraîche-baserad. För att göra den lite trevligare att tugga toppade jag med krasande krutonger, ruccola och baby plommontomater.

Stekt bröd med kallrökt lax

Detta är en enkel historia bestående av rostbröd stekt i olivolja, som sedan fyllts med creamcheese, riven pepparrot, tomater, rödlök, kallrökt lax och kapris.

Piadina med ost och pesto

Det syns på en av bilderna vad basen i våra piadina är: pesto, tomater, rödlök, mozzarella och parmesanost först, det låter man ligga och smälta lite medan man steker piadinan i olivolja. Just innan jag vek ihop mina toppade jag med ganska stora nävar ruccola och hackade oliver, för just de ingredienserna gillar jag bättre kalla.

Linssoppa med paprika, chili och tomat

En av mina ”staples” i frysen är den här soppan som jag åt minst en gång i veckan när jag pluggade sista året som lärare. Man fräser bara rödlök, vitlök, purjolök och röda linser, tillsätter passerade tomater och grönsaksbuljong och puttrar under lock i… ja, kanske en kvart? Så att den tjocknar i alla fall. Sedan i med hackade paprikor och en burk Créme Fraîche paprika & chili som man låter hettas upp. Smaka av med extra salt, extra peppar och rikt med pressad citron.

Det var det. Nu är det snart nyårsafton och ”nya livet”, men just maten kommer jag nog inte förändra så mycket. Jag gillar redan vår kost och tror inte att det vi äter är så hysteriskt ohälsosamt, men även om vi gjorde det vill jag i första hand tänka på att äta saker som är bra för magen. Så, jag känner mig redo.

Har ni käkat något gott? Eller är det rester från julbordet som gäller nu?

God jul, idag är det julafton!

Jag har redan delat ut den första julklappen, då jag hade ett paket levererat till min dörr av Early Bird vid 5-tiden i morse. Jag hängde en fin påse med polkagrisar och skrev tack för att de kommer på självaste julafton! Hoppas att den blev glad… den har åtminstone tagit paketet.

Idag förstår jag att ni är med familjen, myser, äter, stökar… jag förstår att det bara är jag och de som ska fira på juldagen som är inne och bloggar, men det tycker jag inte gör så mycket. Det är roligt att skriva ändå. Dessutom ville jag visa lite av det jag har med mig till min familjs julbord idag:

Jag har gjort köttbullar på 1200 gram färs! I filmen ovanför gör jag ganska klassiska med nötfärs, salt, peppar och gul lök, men jag gjorde också två plåtar blandfärsbullar, varav den ena var smaksatt med cornichons, lager och senap och den andra med fetaost, timjan och soltorkade tomater.

Men vet ni vad, jag gjorde också pajer. Jag tycker att de är vackra och de borde dessutom vara goda, men jag vet inte för jag kan ju inte smaka! Man kan inte ta med sig pajer där det är en bit utskuren!? Den ena är med fyllningen grönkål, vitlök, valnötter och chèvre medan den andra är fylld med purjolök, ädelost och pinjenötter.

Igår lyckades jag tagga till, men idag känner jag lite för att bara åka dit, lämna av mat och paket, och åka hem igen. Jag är trött, min bihåleinflammation är döden (stinker gör den också…) och jag är på ganska hemskt humör. Klockan är inte så mycket än. Det släpper nog.

Ni minns att jag satte ett mål i november för att överleva den stressiga, stressiga perioden som skulle komma? Jag har snart överlevt det och jag har klarat att hålla många av de uppdrag jag gav mig själv vad gäller rofyllda aktiviteter och matlagning.

Det här inlägget kommer handla om min matlagning och tips till er på färgglad, god mat som ändå samtliga har åtminstone ett visst mått av kärlek i sig! Jag är faktiskt väldigt stolt. En medelhavsvecka, må man ju säga:

Tagliata, fast grekisk istället för italiensk. I botten har jag ruccola, silverlök, cocktailtomater, oliver, olivolja, balsamvinäger och salt. På toppen har jag skivad, vitlökskryddad ryggbiff och fetaost. På sidan en överdrivet generös klick Créme Fraîche med smak av fetaost och soltorkade tomater.

Allt-på-en-plåt-kyckling. I botten har jag potatis, morötter, rödlök, oliver och en liten burk krossade tomater. På toppen har jag kycklinglårfilé och fetaost. På sidan en generös klick matyoghurt.

Toscansk tomatsoppa. Erik gillar inte tomatsoppa, så när han är borta… well, what’s a girl to do? Jag kokade helt enkelt toscansk tomatsoppa från Kelda, som jag spikade med någon halv deciliter vitt vin, purjolök och små tomater. Jag serverade soppan med lite kylskåpskalla tomater och fetaost, men dessutom skivad tomat, mozzarellaost, ruccola, olivolja och balsamvinäger.

Linguine med saffransräkor. Också jordens enklaste, men det behöver väl inte vara så svårt i onödan. Såsen är mest hummerfond, vitt vin, en pytteskvätt vispgrädde, saffran, vitlök och purjolök. Sedan mot slutet rörde jag ner halverade tomater och räkor och toppade med ruccola, olivolja, pinjenötter och svartpeppar.

Rot- och grönsaker med fetaost. I botten är bara potatis, morötter och purjolök som jag bakat i ugnen med lite olivolja, salt, peppar och spiskummin. När jag tog ut den slungade jag runt den med lite ruccola och citronsaft. På toppen är det smulad fetaost.

Har ni några tips på vad jag ska laga veckan som kommer? Snabbt ska det gå och billigt får det gärna vara, eftersom det är julklapps-lönen vi äter av nu!

Jag har jobbat och jobbat och jobbat.

Eftersom tiden (och orken…) är knapp gjorde jag den enklaste pastan: pasta radiatori (vi kallar dem ”alppasta” då jag första gången åt den formen i Bad Gastein) med tomater, marinerade kronärtskockor och fetaost.

Vill du göra den är den sjukt enkel:

Medan pastan kokar hackar du upp lite tomater, kronärtskockor i olja och fetaost. Fiska upp en deciliter pastavatten och häll av resten i durkslag. Man gör ”såsen” i samma kastrull som man kokte pastan i: fräs tomater och kronärtskockor i olivolja, tillsätt smulad fetaost och lite pastavatten och rör ner pastan.

Sedan kan man toppa med t.ex. fetaost, krutonger, peppar, persilja, olivolja, citron, pinjenötter… ja, vad man nu gillar med sin pasta.

Nu skulle jag vilja lägga mig och sova tills det blir jul. Eller stryk det: tills det blir juli. Men istället ska jag lägga mig på min nya yogamatta och göra en riktigt långsam en, med både tända ljus och någon trevlig olja.

Det är något jag ändå varit duktig på: mina kvällsrutiner. De är snart snarare vanor än rutiner och jag är mycket glad över det. Stolt, till och med. Det är inte lätt att leva som man lär alltid, men vad gäller kvällsrutinerna: boy, oh boy vad jag kan!

En dag var min man Erik på bågskytte. Han tränar en ungdomsgrupp och det känns så märkligt, för det känns som att han själv nyss gick nybörjarkursen. I alla fall hade jag en fin kväll alldeles för mig själv. Jag tillbringade den med att läsa läroplanen som träder i kraft 2022 och att äta potatishalvor och marinerade tomater.

Jag upptäckte medan jag åt att jag kände smak. Inte av potatis, inte av timjan, inte av fetaost och inte av rödlök. Men av tomater! Så jag övergav berget av potatis, som jag varit så sugen på så länge, till förmån för resten av tomaterna i skålen.

Dagen efter beslöt jag därför att marinera tomater en gång till: brun farin, balsamvinäger, olivolja, salt, peppar, basilika och oregano. Till det stekte jag baguette i olivolja och gnuggade dem med rå vitlök samt tillredde en skål pasta med pesto, ruccola och rostade pinjekärnor.

Middagen åt vi i soffan medan vi såg på New Girl. Erik hade just klippt håret och var extra snygg. Själv hade jag mörka ringar under ögonen och var extra ful. Vi åt ihop för första gången sedan jag blev sjuk i covid-eländet och det var väldigt mysigt.

Morgonen efter var det sovmorgon och Erik lagade mig baguette med äggröra, tomater och timjan. Jag skulle kunna leva på tomater nu. De smakar ju något!

Jag jobbade hela dagen. Jag har ju jobbat hela sjukperioden på distans, men lika många timmar som jag skulle? Nej, knappast. Så både för att göra rätt för mig och för att komma ikapp jobbade jag extra många timmar, så att jag sedan kunde ta höstlov åtminstone på fredagen!

Det sista jag tänker dela med mig av är när vi lagade piadina efter en alldeles för lång dag. Alldeles för lång! Mörk och ledsen också. Man måste ha piadina då. Det bara är så.

Piadina är ett gott bröd på typ mjöl, olivolja och bakpulver, som man steker i ännu mer olivolja och fyller med goda grejer. Jag fyllde med pesto, parmesanost, fetaost, tomater, oliver och ruccola. Eriks är fyllt med… well I guess pesto också, fast den röda sorten. Dessutom: parmesan, feta, ruccola, oliver och serranoskinka.

Efter det gick jag på helg. Hoppas att ni också är redo för den!

Jag tycker att det är ganska orättvist att jag som bokade vaccinationstid samma dag som som de släpptes och blev fullvaccinerad i augusti skulle få covid-19 med ett sådant himla buller och bång. Jag tycker också att det är orättvist att jag som älskar mat så mycket skulle vara en av dem som förlorade lukt och smak. Den har fortfarande inte kommit tillbaka.

Men i det här inlägget hade jag tänkt att lista det som ”funkar bäst” för mig, så om också du drabbas av detta så kommer några tips här. Här är grejer som fortfarande inte smakar det som det ska smaka, men som ändå ger någon slags ”förnimmelse” i munnen. Och på nej-sidan listar jag det som känns som att det rimligen borde vara OK, men som inte känns angenämt alls. 

JA | NEJ

Mörka Polly | Ljusa Polly
Chokladöverdragna mandlar | Mjölkchoklad
Rostade hasselnötter | Rostade cashewnötter 
Råa morötter | Kokta morötter 
Ketchup | Bearnaisesås
Vetelevain med hård skorpa | Alla andra vetebröd   

Kycklingbuljong | Snabbnudlar  
Finn crisp | Tuc  
Start Russin | Wasabinötter 
Grekisk yoghurt | Fruktyoghurt 
Klämmis Banan & Mango | Bananchips 

Alla som känner mig vet att jag älskar mat. Jag har alltid gjort, och hoppas att jag alltid kommer göra. Jag gillar all mat. Inte alla livsmedel, men alla liksom maträtter. Därför har jag fortsatt att tänka på, drömma om, handla, laga och äta mat, till middag i alla fall. Trots att jag inte har någon aning om hur det smakar och att jag omedelbart skiter ut alltihopa. Och jag börjar faktiskt ”redan” bli lite trött på detta! 

Men jag ser en ljusning. Det här ska bli mitt sista gnällinlägg, för igår kände jag lite, lite smak av tomater som jag marinerade i balsamvinäger, brun farin, citron och lite salt. Den du!