Man ska utmana sig och sina rädslor. Det vet alla som råkat få fobier och sedan fått behandling för det. Läkemedel. Bön. Homeopati. Tid. Samtalsterapi. Vila. It’s all fine. Men man måste också utmana sig. Jag har råkat bli rädd för allt i hela världen och ni som följer mig alltid måste vara så dööööless på att höra om det, men samtidigt är det en viktig del i att berätta exakt hur mycket jag tycker om allt jag faktiskt GÖR nu. För det börjar ta fart!
Den här veckan har jag:
☼ Varit hos tandläkaren (och de blev försenade så jag fick sitta och våndas i en halvtimme innan jag ens fick sätta mig i stolen..!).
☼ Besökt min gamla bönegrupp (som jag tidigare bara träffat via Zoom) efter nästan ett helt års uppehåll.
☼ Varit på MVC för att jag har fått de berömda blödningsproblemen efter vaccinationen (eller efter infektionen, vem vet).
☼ Varit på skolans musikal Shrek och dansat, skrikit och jublat, tillsammans med min syster och hundratals gäster.
☼ Ätit fika och skollunch och andra (för mig) läskiga måltider flera gånger i veckan och på flera platser utom mitt eget hem!
☼ Varit på gymmet och spat!





Det är förstås ganska sorgligt att jag börjat begränsa mig och rädas saker som är så roliga och trevliga som att fika, simma, besöka människor jag känner. Men just därför är jag så glad att jag gör framsteg äntligen.