Kategori: Skrivande

2022 är definitivt ett rekordår i hur mycket jag har läst. När jag kollar igenom listan på titlar är två saker uppenbara vad gäller läsningen: 1. Omläsningar. 2. Feel-good.

Det hela började med ett nyårslöfte och en skrivkurs. Jag gick Flora och Yrsas skrivkurs Skrivmånaden och då får man skrivpuffar varje dag, med antingen övningar, utmaningar, teman eller liknande. Jag upptäckte då att jag och alla mina idéer och alla mina karaktärer bara var en massa feel-good om kvinnor som hade pittoreska caféer eller skulle hitta sig själv efter ett uppbrott. Men jag hade inte läst så mycket feel-good i närtid. Dags att ta tag i.

Det här är tre stycken feel-good-tips som också handlar om kvinnor, pittoreska miljöer och att hitta sig själv. Efter ett uppbrott ofta. Som om jag själv hade skrivit dem, lalala…

1. Vår vid Sommen – Camilla Dahlson

Den här boken är den fjärde (sista) i Sommen-serien och jag har bara läst den första, så det var fint att se att man ändå kunde hänga med i berättelsen utan att ha följt slaviskt. Det jag gillar med den här boken är känslan av hopp och nystart, som vårkänslor lätt är. Man blir sugen på att flytta ut till stugan. Den här är väldigt, väldigt lättläst med barnsliga och inte helt trovärdiga karaktärer, vilket är typiskt vid viss typ av feel-good. En bra första-bok för folk som i vanliga fall inte läser.

2. Bokbussen kommer vid midnatt – Sofie Axelson

Den här mysiga boken får mig som läsare att vilja läsa fler böcker. Det känns som att man kastas in i ett litet samhälle där alla redan har stöpts i sina formar och har sina fördomar och egenheter. Man hatar en äkta make, man tycker synd om en flicka, man blir galen på någons beslut och man tycker om minst en. Här har kommunpolitikerna valt att stänga biblioteket, men de anställda och några eldsjälar gör ett litet tyst uppror och stjäl ( nej, arkiverar) lådvis och åter lådvis av böckerna som nu ska kasseras. De bygger en bokbuss och i hemlighet fortsätter de låna ut till de som släppts in i undergroundläsarnas lilla krets. Mmm. Mysig!

3. Gå i fotspår – Annah Ovesson

Den här boken har en sådan där pojkvän i sig, som man avskyr för att han är manipulativ och vidrig. Jag avskyr också huvudkaraktären ibland och dömer hennes beslut att vara med honom. Men jag gav den 4 av 5 på BookBeat! Den handlar om en keramiker som fått ärva en tidigare okänd släkting. När hon kommer till huset hon nu vill rusta upp för att kunna sälja händer allt möjligt trevligt: hon hittar släktingens gamla dagböcker, en brand härjar, en sexig advokat dyker upp, hon förälskar sig i sitt ny-gamla hus och det dyker upp en alternativ arvtagare som gör att allt kan gå åt pipan.

Här nedan kommer lite ytterligare tips.
Hoppas att ni ska tycka om dem!

en ädelost
en marmelad
tio druvor
mörk choklad
salta kex
charkuteri
en mörk avec
en krämig brie

ett ögonkast
snudd vid arm
två extra slag
huden varm
en spelad skiva
en pretentiös
vill vara kvinna
inte tös

delikatess
till vuxen man
“jag hatar ost”
pulsen försvann
en sluten dörr
ett kort hej då
haribo björnar
är bäst ändå

När jag gick skrivkursen Skrivmånaden med Yrsa och Flora fick jag, liksom de andra kursdeltagarna, en skrivuppgift per dag. Jag är så glad att jag gick kursen. Det var ett kravlöst upplägg med teman, uppgifter och utmaningar varje dag i en månad.

Varje dag skrev jag två alster: en löpande text och en dikt. Jag upptäckte att dikter och kortare berättelser kommer lättare. Böcker kan jag ännu inte skriva.

Jag tror att vissa personer har lite olika behov av ganska specifika grejer för att kunna leva, orka, må. Mannen som behöver sin fiol. Den unga kvinnan som behöver sin skönlitteratur. Tanten som behöver sina cigariller. Gubben som behöver sin morgontidning. Det finns människor med stort socialt behov och som behöver vänner och umgänge och många figurer i sina kretsar. Jag behöver en penna. Jag behöver mamma, pappa, min storasyster Fanny och min man Erik, och en penna. Sedan behöver jag inte mer.

Mitt behov av att skriva är stort och jag skulle förmodligen kollapsa ganska snabbt om någon tog ifrån mig det. Tänk om jag kunde förvalta och förfina det behovet och göra något av det!

Samtidigt kanske en hobby kan, bör, ska generera noll komma noll förutom glädje för mig själv, som Sofia Wood funderade för några dagar sedan…

Jag vet inte var jag vill komma med det här inlägget. Förmodligen är det som alltid med mig: jag vill bara skriva!

Så länge jag har kunnat fatta en penna har jag skrivit. Förutom att jag tycker att det är väldigt roligt att skapa något av inget, förutom att jag tycker att det är återhämtande och förutom att jag tycker om finurliga sätt att uttrycka inte-särskilt-finurliga-idéer så har jag ett väldigt dåligt minne. Jag måste skriva dagbok, blogg och kalenderanteckningar för att komma ihåg… ja… någonting alls.

I flera år har jag fört dagbok eller listat dagens tacksamhet i samma slags bok: olinjerade A4-block från Paperstyle. Senaste boken skrev jag ut 31 januari 2021 och jag var så glad att få inleda en ny den allra första dagen på året. Den tolfte boken blev en grön.

I julklapp åt mig själv köpte jag en skrivkurs: Skrivmånaden. Där får jag bryta mönster, eller skapa mönster. Eller skapa monster! För med en penna kan man skapa precis vad som helst.

Den gröna boken kommer även fortsättningsvis fyllas med daglig tacksamhet. Min kalender kommer även fortsättningsvis fyllas med arbetsanteckningar och genomförda träningspass. Min blogg kommer även fortsättningsvis fyllas med samma berättelser ur livet, bilder från vardag och fest, de ytliga och djupare funderingarna, samt saker jag förpliktar, förändrar, förädlar, förskönar eller förstör.

Men på sidan av går jag alltså skrivkurs och hålla till i min lilla skrivarlya minst 15 minuter per dag. Det känns verkligen jättebra. I min förra blogg hade jag en hel kategori för skrivande och jag har nu skapat en också här. Jag hoppas att ni kommer gilla det!