Retreat: två timmar i tystnad och stillhet

Igår var jag på retreat i Kyrkstugan. Ett sätt att hämta kraft i avskildhet och stillhet, hinna ifatt mig själv och reflektera över vad som verkligen är viktigt. Det var en retreat på två timmar i total tystnad. Det började med att vi stillade oss. Vi försjönk i tystnad och skulle därför kunna vara avslappnade och vila i våra tankar. Tror man på Gud skulle man kunna lyssna till honom, man skulle kunna vila i kärleken. Man skulle kunna acceptera sina känslor och sina tankar.
 
Det visade sig dock
ganska snart
att mina tankar är...
ganska hemska. 
 
Jag ägnade första timmen
att i tystnad
så gott som mobba mig själv.
 
Den biten var inte särskilt rolig
och den delen var inte
särskilt vilsam.
 
Men sedan hände det, den där andra timmen. Det var som att jag efter en timmes oro, ältande och bara bannor kapitulerade och klarade av att bara acceptera. En tanke flaxar in i huvudet, men jag låter den bara passera som en fjäril. Då kunde jag verkligen vara i medveten närvaro. Sista timmen var faktiskt ganska ljuvlig!
 
Det är två pass till i höst och jag ska anmäla mig till båda två.
Kanske de hemska tankarna tystnar snabbare ju oftare man övar.