Vardagen

med en enkel tulipan

Idag fyller min farmor 90 år. Hon är så cool. Jag tänker minsann också bli så gammal – och mer därtill. Liksom henne tänker jag klä mig i glada färger. Jag tänker bära coola plagg. Jag tänker gå på teater och opera, läsa poesi och laga mat. Faktum är att jag nog tänker börja redan nu, för varför vänta? Livet, ni vet. Man kan aldrig veta.

Som vi firade henne igår. Jag blev glad över alla som var där för att hurra för henne: vänner, gamla kollegor, släktingar, nästan alla mina kusiner på pappasidan. Vi åt en god kall buffé som inspirerade mig till mat att laga framöver. Där fanns lax med dijonkräm, kycklingspett, krämig potatissallad med purjolök, rostbiff, chiliräkor och en massa annat gott. Vi som var gäster sjöng sånger med texter om farmor, läste dikter som påminde oss om farmor och höll tal till farmor. Jag körde hem oss strax efter 21

(PS. framöver kommer förmodligen min blogg bli lite snyggare att läsa för jag har efter att ha gått igenom dessa gryniga, suddiga, mörka bilder, äntligen köpt en ny telefon!)

Vardagen

solrosor och separationsångest

Livet får inte gå såhär fort! Jag blir superstressad! Nu jobbar jag i tre dagar till innan jag går på semester och även om jag längtar väldigt, väldigt mycket till semestern så är det med viss fasa just nu. Det här är något som inträffar så sällan (sommaren!) att det inte finns chans att hinna öva på att vara luuuuuugn och tänka looooogiskt och stressa neeeeeer. På Instagram brukar jag skriva att ”sommaren är lång”, men så fort semestern börjat känns det som att det inte riktigt är sant.

Men jag maxar, jag fortsätter att göra tuuuusen gånger mer än jag gjorde förra året och förrförra året. Jag slipar på bojorna och släpar kedjorna med mig om de ändå håller mig fjättrad. Ut, ut, ut. Gör, gör, gör. Våga, våga, våga. Testa, testa, testa. Skratta, skratta, skratta!


I förrgår och igår däremot grät jag. Mycket. Jag är mentor i nian, samt studie- och yrkesvägledare, och i tisdags lämnade niorna grundskolan. Redan vid klassens första solo rann tårarna över och sedan kunde jag inte sluta gråta. Jag som brukar kunna vara så stabil och ba ”nu river vi av det här”, men i år blev det pannkaka av den mentaliteten. Kanske blödigheten växer fram? I år är det mitt nionde år som lärare, men jag tror att det är första året jag verkligen känner mig som en. Vuxen, professionell och har vuxit i mina kläder. Då kom tjutet.

Nu är tomheten stor, märkligt nog. Det är precis samma känsla som när jag lämnade in mitt examensarbete efter 5 år på universitetet: jag förväntar mig lättnad men drabbas bara av sorgsenhet. Mamma säger att det är separationsångest. Det går över ♡

Vardagen

o, vad världen nu är skön

Jag har fortsatt att tillvarata saker. Jag har gjort saker även när de är läskiga, och även när det har varit jobbigt har det alltid varit värt det en bit in eller i efterhand. De små segrarna är också segrar.

Tack vare mina små segrar har jag idag varit på brännbollsdag med mina elever och efter det åkt ut till havet och umgåtts med min mamma. Och all grönska!

I sommarstugan hade de börjat forma granarna och satt ut grillar och skulpturer. Mamma har anlagt en liten rabatt runt ”min” altan och det ska växa ärtskidor och blåklintar där.

Vi har fikat falu rågrut med Västerbottensost och kallrökt skinka, druckit kaffe, mumsat Sundborns Punch och lyssnat på både regn och vågor (vädret idag var hett men omväxlande). Grönskan är faktiskt ganska makalös med tanke på hur lite det har regnat.

Jag längtar redan tillbaka.

Vardagen

allting kvar och ändå

Det har varit lite radiotystnad ett tag. Jag har levt livet. Tagit vara på allting. Det här är ju egentligen de allra bästa dagarna i livet: när man har ”allting kvar”.

Det är sommarvärme och ljusgrön grönska, jag väljer skuggan ibland och har t-shirt på mig hela dagar. Ute som inne!

Jag lägger lapptäcken av filtar för att fika och spela spel i skuggan under björkarna. Jag spelar brännboll eller övar lyra. Eller bara lyssnar på musik och ligger med ansiktet i solen.

Jag njuter (ja, det har jag gjort – nästan ingen fruktan längre!) av fika med människor jag tycker om: kollegor dukar upp det stort på arbetet. Andra dagar promenerar jag till kvartersfiket Crosta och köper med mig äppelrutor hem.

Efter jobbet dukar jag upp på balkongen och äter middag i skuggan, med bara ben och bara armar, med min man. En dag ska jag köpa ett bord till balkongen, men till dess fungerar knän OK!

Jag tränar mer. Jag promenerar i närområdet, tar zoner i turf och tar i så det gör ont i utomhusgymmet. Bara ett tag såklart. Och sedan en eller två dagar efteråt.

Allt det här fyller jag mina dagar med. Ändå har jag allting kvar. Vilken lyx!

Vardagen

här bor vi men vi vill vidare

Jag bor vackert, rent ”lägemässigt”. Jag ser sjön från balkongen och med bara några steg har står jag vid dess sydspets. Vi har en fin liten park bakom huset. Vi har grönska och fåglar och bin, gamla små trähus och rara kafeterior.

På sommaren är det så mysigt att gå längs sjöns västersida, för där är odlingsklubben med sina pallkragar och hampakläder och de religiösa som ber med radband och ansiktsuttryck av totalt lugn. Går man ännu lite längre kommer de högljudda, glada studenterna som alltid spelar beachvolley och simmar ryggsim, med tantcyklar strödda omkring sig. Längs östersidan är det idel stränder, Kyrkstugan, klättertorn och grillplatser. Alla välskötta, fräscha, lite ”gamla” i stilen och helt enkelt fint!

Det här är verkligen ett perfekt sommarboende. Ändå går jag i flytta-tankar.

Jag vill närmare jobbet. Jag vill närmare stan. Jag vill kunna hitta på saker spontant och inte behöva planera så mycket körning och körsträckor. Jag vill närmare farmor. Jag vill närmare syrran. Jag vill till restauranger och staden och kärnan och lite liv! Så om ni har en tumme ledig: håll den för oss! Tills dess kan jag njuta av ett sommarparadis runt knuten.

Vardagen

snart är det på allvar sommarlov

Som vanligt har jag haft svårt att hushålla med energin. Om någon kom till mig den 20 juni och sa att ”vet du vad, du behöver jobba veckan ut trots allt” så hade jag nog råkat gråta. Det blir ju så även när man trivs så otroligt bra på sitt jobb: är energin slut så är den slut. Och min börjar ta slut. Sjuk har jag också varit.

Jag är väldigt tacksam över att det är långhelg.

Mina planer:

♡ Laga högrev i Crock Pot (faktum är att jag har satt den i morse redan).
♡ Ligga på balkongen och insupa solsken.
♡ Söka nya lägenheter (håll tummarna för mig!)
♡ Dricka en aperol spritz
♡ Göra en liten film till YouTube.
♡ Sätta in allas betyg i plattformen..!
♡ Allt som faller mig in, som är lätt och ledigt.

Hoppas att ni får en riktigt fin helg också.

Vardagen

om sommaren i en lista

Idag påbörjas sommaren enligt mitt räknesätt. Juni har kommit med regn, blåst, grå himmel och hela personalstyrkan sjuka. Tur att jag hade det här inlägget i mina utkast: en sommarlista med en massa solskenspepp istället för stressande och duggande och svarta ringar under ögonen!

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet sommar?
1. Sommarstugan med allt vad den innebär.
2. Picknick med antingen ”fulpizza” och sax, eller hundra olika smårätter och mineralvatten… eller champagne.
3. Kräftor. Fast jag vet att det är mest mot höstsidan till, men ändå.

Vad gör du helst en ledig sommarkväll?
Jag slår läger på en gräsmatta eller sandstrand i lä. Jag blir serverad kylda drinkar, bigarråer och crostini med tapenade. Jag spelar ordspel och frågesporter och Mölkky och kubb och krocket. Jag är med min familj och Erik. Jag äter skaldjur och fisk och grönsaker och färskpotatis. In går jag inte. Varför ska jag?

Vilken är din favoritplats under sommaren?
Alla. Stugaltanen, sandstranden, balkongen, stuggräsmattan, i havet, Umelagun, Kyrkstugan, uteserveringar, Nydalasjön, bågskyttebanorna, grillplatserna… alla platser utom inomhus i kokhet lägenhet!

Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?
Den perfekta sommardagen skulle jag vakna pigg som en lärka klockan 8:30, ta en promenad runt stugkvarteret (fast skogsvägen) och sedan svalka av mig i havet. Det skulle vara lika varmt som den där dödssommaren 2018. Därför skulle jag bada hundra gånger till under den perfekta sommardagen. Till lunch skulle det bjudas klämmacka i picknick på stranden, till middag skulle det serveras grillat och potatissallad, och mot kvällen skulle vi spela spel, äta salta chips och titta på hur bruna och vackra alla blivit. Sång, skratt och kramar präglar också en perfekt sommardag.

Berätta om ett fint sommarmatminne!
Jag gifte mig med Erik 3 augusti 2013. Det var en väldigt vacker dag. Jag bar en stor rosa klänning, rosa converse och pärlhalsband lånat av min farmor. Innan vigseln gick jag på ICA och köpte blommor som jag klippte ner till en bukett. Lina och Anton kom till vår lägenhet och körde oss till Helena Elisabeth kyrka där prästen Susanne Dahl förklarade oss gifta en halvtimme senare. Det var strålande sol. Det var varmt. Det var bara kärlek.

Vilka fem saker tänker du hinna göra i sommar?
Jag tänker bada i havet, sjön och poolen.
Jag tänker tillbringa tid i sommarstugan.
Jag tänker våga testa nya saker och gamla saker som jag slutat våga.
Jag tänker återhämta mig med vila och motion.
Jag tänker ta vara på varje andetag.

Kära sommar. Jag älskar dig.

Vardagen

vem är du på internet

Jag har jättemånga ”störs-av-detta-inlägg” i mina utkast. Det är verkligen så otroligt ofint, är det inte? Det är grejer jag retar mig på, unpopular opinions-inlägg, ute-listan och jag vet inte vad. Undra vad det är som gör att pessimisten (nå, surtanten ärligt talat…) vaknar då och då? Kanske de där underbara hormonerna. Nåja, där i utkasten gör de då ingen skada.

På bloggen är jag ärlig och glåmig. På instagram är jag gladare och vackrare. Det gör inget, tycker jag. Vad som däremot gör något är om dessa sura, dömande, bråkiga inläggen börjar sippra fram. Att skriva en gladare och vackrare karaktär är okej, men att skriva fram en cynisk, bitter och otrevlig person är inget jag ställer mig bakom. ”Tycker egentligen att det störigaste är att ventilera sina stör på www? Blir så dålig stämning?” – Gabriella Skog. Och ja. Ja. Det är samma i livet tycker jag: personer som är sarkastiska och säger saker ”på skoj” åt varandra eller om varandra eller bakom ryggen på varandra. Särskilt skoj är det ju faktiskt inte.

Toppskiktsgrejs:
Artigt. Generöst. Trevligt. Milt. Hjälpsamt. Pålitligt. Hjärtligt. Snällt.

Skrivande, Vardagen

hur bloggar man?

Skrivande är mitt stora intresse, brukar jag hävda. Det är nog sant. Mitt största och äldsta intresse. Just nu är bloggar och bloggande i synnerhet intressant! Jag vill läsa alla jag följer. Jag vill kommentera hos alla för att jag blir så ivrig och dras med i vad de berättar. Jag vill hitta nya. Jag vill själv producera inlägg, i plural. Ibland viktiga, ibland bara berätta om min dag eller mina tankar. Jag vill visa bilder från mitt lilla liv. Jag vill förmedla, men också bjuda in och lära känna er. Jag har inget emot att vara privat, jag vill skriva om allting just nu!

Hur gillar ni att läsa bloggar? Många inlägg i varierad seriositet? Flera inlägg per dag om ni får? Färre, men ”ordentliga” inlägg? Ett inlägg per dag? Mycket bilder + lite text eller mycket text + lite bilder eller mycket text + mycket bilder? Vackra bilder med bearbetning eller mobilbilder lika bra? Tydligt nischat? Personligt och privat? Listor och lättlästa format?

Jag tror att jag har en ”blogg-identitetskris”. Jag skulle så gärna vilja att den är vacker, viktig och välgjord, samtidigt som jag vissa dagar (t.ex. idag och igår) bara vill berätta att jag har käkat räksallad och bakat frallor. Och då är ju frågan, hur kul är det? För vem?

Personligen vill jag inte att det här ska vara en bilddagbok. Min nisch har råkat bli personlig utveckling och psykisk ohälsa, yes? Kampen mot ångesten och fobierna? Om någon nisch alls… i mångt och mycket är min blogg i dagboksformat snarare än redaktionell. Det skulle vara så roligt, en dröm, att vara social media influencer, på en blogg. En dröm. A dream.

Dream a little dream of me.

Vardagen

ett litet nydalakalas

Jag vaknade med huvudvärk och en solbränd panna (och halva näsan…) i morse. Vem hade kunnat ana? Det blåste så kallt att jag inte kom ihåg att tänka på att det var aktuellt med solkräm. Jag klantade mig.

Denna rodnad beror på att jag under gårdagen var nere vid Nydalasjöns norrsida för att fira att min lilla mormor har fyllt år. Vi firade henne med sesamfrallor och tårta, presenter och solsken, snack och sång… ja, allt man kan önska. En liten uppvisning i Nydala cykelpark också som kronan på verket, med duktiga cyklister – och mormor själv.

Jag tänker också bli gammal. Mina planer är 104 år, men vi får väl se. Fira tänker jag göra på det här sättet också. Inget att vara rädd om eller rädd för: trygga, härliga kvinnfolk och kaffe i termos. Att fylla år i november dock, det ger jag inte mycket för. Jag tror nästan att jag byter! Majbarn tänker jag bli, precis som min mormor Harriet.