Vardagen

lagunsimning och bågskytte

Plötsligt hände det. Plötsligt dök den upp. Orken. Lusten!

Jag pratar inte om min egen, för jag har då fyllt dessa två semesterveckor (två redan dock, det går verkligen snabbt!) med både ork och lust. Jag pratar om Eriks. Tack och lov att han äntligen kan göra något. Jag kan nämligen tänka mig att hans två veckor har gått allt annat än snabbt, med covid-19 som höll honom så sängliggande. Äntligen kunde jag ta med honom ut till bågskyttebanan.

Medan han sköt vid Nydala Bågskytteklubb gick jag in på Umelagun igen, bara för några timmar. Flera bad i de tempererade poolerna, varva mellan två böcker som vanligt och en liten lunchpicknick i all sin enkelhet.

Nu är det höga halter gräspollen i Umeå och jag håller på att rinna ut ur min egen näsa känns det som. Därför är jag faktiskt fortsatt riktigt, riktigt tacksam över att jag inte planerar något den här semestern. Jag lutar mig tillbaka och tar dagarna som de kommer. Kvällarna hade jag kunnat fylla mer, men om det är något jag vägrar den här långa lediga semestern så är det att stressa. Så jag gör inte det! Det jag orkar, hinner, vill och kan gör jag. Det andra får vänta 🙂

Vardagen

först strand, sedan bad; nu stad

Min tur tog slut. Inte helt och hållet, men lite här och där: allergier i ögon och näsa, puttrande migrän som inte riktigt bryter ut, PMS, handsvaghet som gör att tallrikar flyger och glas krossas (och eftersom jag också har PMS så gråter jag hejdlöst när så sker – igår när jag tappade middagen var jag närmast otröstlig).

Sån’t händer.

Fram till den här vändningen har jag fortsatt njuta av sol, bad, familj, vänner, mat och dryck. Jag tänkte att vi skulle ta ett litet svep över dessa ljusglimtar och så ska jag göra mitt bästa för att fylla glaset igen. Som ju är halvfullt, visst?

En morgon var jag på stranden i stugan för att kyla av mig ordentligt i havet, bli lite ompysslad av min syrra med biskvier och lösa korsord. Det har varit en välsignelse att kunna bada. Uttrycket ”kyla av sig” känns däremot som en överdrift då temperaturen som uppmättes i havet var… 26 grader! Jag tror att det är kallare i Nydalasjön.

Även pappa och farmors kille Gunnar kom ner för att bada i havet. En sådan ynnest att få ha dessa underbara män i mitt liv. En sådan ynnest att få ha en så fin familj, med utökning. En sådan ynnest att få ha en så grand strand. Må hända tröttnar ni, men inte jag. Att blogga är att minnas, och jag vill verkligen minnas.

Idag blir det ingen strand. Vinden har vänt så det fläktar skönt på balkongen. Därför är planerna istället en dag i stan: städa, tvätta, diska, läsa, vila, handla… ”stangrejer”. Det behövs ju också!

Vardagen

jag gick från ångest till vattengympa

Jag gjorde mig stolt igår.

Vid 10.30-tiden åkte jag till utomhusbadet Umelagun för en dags sol och bad. Redan innan jag gick in började jag att tänka upp min ångest. Katalysatorn var något så urbota dumt som ”en främmande smak i munnen”. Jag kunde inte sluta tänka på den och startade alla andra möjliga tänkbara scenarion i huvudet. Kroppen, som är smart, hakade självklart på. ”Rädd? Ja, men självklart, då måste vi ju börja höja pulsen! Snabbare och hårdare ska hjärtat slå. Och torka ur munnen! Lite illamående ska vi väl också sätta igång, kanske bråka lite med tarmen också”.

Jag skrev till min syrra att jag kanske ger upp och åker hem. Betala inträde, doppa mig en gång och åka hem… ja, det var verkligen nära. Sedan kom hon. Vi tog en plats med tillgång till skugga, klev i badet och sedan klev vi knappt upp. Klockan 12.00-12.30 deltog jag till och med i ett pass vattengympa. Det var skitjobbigt och jag tog i så jag skrek och stånkade värre än gubbarna på gymmet. Å de ä int’ å säga lite! Sedan var ångesten borta. Jag märkte inte när det hände, men någon gång inom den där halvtimmen. Aaaaah, endorfiner.

📷: Fredriklarssonphotography

Som ni kanske har lagt märke till fortsätter jag mina sommardagar i enslighet, eller med lite andra personer än med Erik. Så brukar det bli även när han är frisk, eftersom vi har helt olika återhämtningsaktiviteter, men nu har det inte gått för att han har verkligen varit så sjuk. Äntligen har han visat på friskhetstecken när han åt fast föda, sov några sammanhängande timmar och i alla fall var sugen på en Singha, även om den blev stående på diskbänken.

Idag kommer jag förmodligen besöka mamma och pappa i sommarstugan, ta en ny tur till Nydala eller lagunen, kanske besöka café Crosta och läsa bok på deras uteservering. Det är faktiskt inte så noga vem jag delar vackra dagar med, om någon. Var och en får odla sin kål, alldeles som vanligt.

Vardagen

i min väska för heldagar på en filt

Vi hör åskan nästan hela tiden. Två dagar har det mullrat överallt omkring oss, men just Umeå verkar hela tiden befinna sig i ett hål där solen alltid strålar och dit åskan aldrig når. Enligt väderprognoserna ska den nå oss i morgon, men till dess går den runt oss som en morrande tiger.

Det är fuktigt och soligt. Jag är utomhus hela dagarna och kisar i ljuset. Jag har varit på semester i lite över en vecka och förmodligen ”gjort” mer än jag gjorde hela förra semestern. Dubbelt så mycket som jag gjorde hela sommaren innan. Det är tacksamt att jag har så långsamma intressen. Som att gå ner till sjön en hel dag. Det har jag inga problem med. Ta bara med rätt saker:

  • Vaxduk, handduk och filt.
  • Solkräm, solglasögon, sprayflaska med kallvatten och solstift.
  • Badkläder.
  • Bok, mobiltelefon, hörlurar.
  • I ryggsäcken: våtservetter, mediciner, plåster, skrivblock, pennor, vattenflaskor.
  • Kylklamp, kylväska och matsäck – men just de här bilderna är från igår och då var jag på kyrkstugan och passade därför på att köpa fikat av dem.

Idag har jag vaknat till en dag som är höljt i ett tunt flor av dis i den annars strålande solen och det är så ljust att hela ansiktet drar ihop sig. Jag njuter. Jag njuter nu. Om hela livet kunde vara juni..!

Vardagen

dagar, nätter

Det går inte att blogga om allt, men jag VILL, jag VILL verkligen! För sommaren, det är den vi ska leva av när det är november. Eller vänta, nej: det är den vi ska leva av när det är oktober, november, december, januari och februari. Jag vill minnas varenda grässtrå.

Jag njuter av flera olika saker varje dag. Det är inte så att jag fyller dagarna med en massa måsten: varje gång någon vill planera in något svarar jag lite svävande. Semester. Vill det sig så vill det sig.


I går började jag dagen hos min kompis Hanna. Vi satt i hennes kök i skuggan. Balkongdörren stod öppen. Hon drack kaffe, jag åt honungsmelon. Jag begav mig sedan till Nydalabadet där jag lade ut mina filtar och varvade mellan att lyssna på en ljudbok och läsa en annan. Det tog tre timmar innan hungern slog till och strandrestaurangen basunerade ut 1,5 timmes väntetid… det gick inte.

Jag åkte hem till den lille Erik och tillgodosåg bådas våra saltbehov (och inte en enda vitamin) med jumbo fries, chicken nuggets och olika slags dipsås. Balkongen låg i skugga. Ölflaskan badade av imma.

Jag cyklade till en kvällsspelning vid Kyrkstugan: folkmusik med Anton Teljebeck (fiol) och Gunnar Lingegård (gitarr) i strålande kvällssol. Bakom oss badade stora som små, omkring låg hundar och vilade efter en dags hetta och solsken och små doftpuffar av kaffe och mogna jordgubbar svepte omkring oss.

På hemvägen stannade jag hos Hanna igen, samma Hanna jag inledde dagen med. Hon planterade om sina penséer och jag stod bredvid i bara klänning utan att frysa och utan att bli biten av en enda mygga.

Juninätter ♡

Vardagen

havsfolk och landkrabbor

Aj aj aj, att man bränner sig så snabbt vid en poolen? Man tycker ju att havet vore värre, men en dag på Umelagun (inte ens en HEL dag!) och jag råkade verkligen bränna mig ganska ordentligt på ryggen. Ni vet, så det gör ont i skinnet.

När morgonen kom på midsommardagen var det dimma och jag kunde ta en lugn och fin morgon på brotrappen. Pappa läste alla quizfrågor från DN och vi svarade efter bästa förmåga (i samlade krafter gick det riktigt bra) medan vi åt frukost på brotrappen, mitt ”vanliga” ställe.

När dimman lättade var det såklart dags att gå ner på stranden. Röd rygg innebar en dag med t-shirt, men innesittare är jag då rakt inte längre. Finns det en strand vill jag ha en strand. Eller en gräsmatta eller parkbänk eller stenbumling eller… ja, ni fattar!

Midsommardagen innebar strandhäng med korsord och bad i havet ↑ och gräsmattehäng med potatissallad och korvmössa ↓

Nu borde vi vara åtminstone relativt i fas med realtid. Däremot gör jag mig inte besviken, utan fyller mina dagar till bredden, vilket innebär nya eskapader inom kort. Hoppas att ni tar en paus i soldyrkandet för att hälsa på här på bloggen vid tillfälle – varje kommentar, visning, hjärta gör mig verkligen jätteglad ♡

Vardagen

uppe på land finns bara spring?

Om ni vill se en liten titt på mina dagar i realtid är ni välkomna till min instagram: ajlimuller. Till er som potentiellt redan följer mig där kommer därför lite upprepning vad gäller bilderna. Sorry, men sommar förtjänar att dokumenteras.

Umelagun är ett litet utomhusbad med tempererade pooler, rutschkanor, bubbelpool och annat trevligt. Dit gick jag på midsommarafton, eftersom jag vid den tidpunkten trodde att allt vad firande heter var inställt.

Jag var på Umelagun från 10 tills de stängde klockan 14. De stänger såklart senare alla andra dagar: 10-19 alla dagar i veckan. Det var midsommartider och det var bara att foga sig och gå ut till Nydalasjön. Sjön är alltid till förfogande för soltörstande människor och med en pommestallrik från restaurang Nydala REAL kändes det inget vidare att åka hem riktigt så tidigt som klockan två.

Ett jättebra hack för er som liksom jag behöver bada emellanåt, men som ogillar sanden och vätan som kommer efter badet: vaxduk. Jag lägger vaxduken underst och sedan kan man ta sina filtar och handdukar och kuddar och allt vad man nu har släpat med sig och breda ut ovanpå. Det här är första året jag gör så, och tro mig: det gör mig mer och mer badbenägen. Tips, tips, tips!

I morgon spår jag samma utfall: bada, vila, äta, sova. Jag hoppas att Erik ska krya på sig snart så att han också kan få ta en ordentlig semester. Vi tröstar oss med att han förra året inte ens gick på semester förrän 30/6 och ändå hann han vila upp sig ordentligt inför höstterminen. Det får bli samma i år. Det är inte hela världen.

Vardagen

jag fick det fint (och Erik fick influensa)

På midsommarafton, efter att jag hade gråtit lite, lämnade jag hemmet. Jag var en hel dag ute, för att ge den stackars hostande Erik lite space. När jag skickade ett meddelande till mamma och pappa om att jag skulle slå läger i deras hem i stan hände något så fint: de ringde upp och sa att om jag var frisk fick jag komma till stugan och fira kvällen hos dem.

Så jag gjorde det.

Det låter hjärtlöst, med tanke på Erik, men tro mig: jag trippelkollade läget. Han ville inte fira. Så jag lämnade honom med nyponsoppa, kycklingsoppa, mediciner och näsdukar och drog vidare. Till stugan, raka spåret till stranden med syrran, trots att klockan var 17.00.

Efter att ha legat där en stund, med sjal om axlarna efter att klantigt nog ha bränt ryggen under dagen, gick vi upp till stugdäcket för att äta middag med nästan hela familjen. Det var coolt att farmor Brita, hennes kille Gunnar och mormor Harriet orkade komma. De är så gamla nu!

Kvällen fortgick i lagom takt. Di gamle åkte hem vid 20-tiden. Jag åkte inte hem. Det var första natten i stugan på mycket länge. Jag skäms nästan att säga det, men jag sov som ett litet barn till ljudet av vågor i min gula friggebod, i sängen med tusen madrasser och sänghimmel. Det var fint.

Vardagen

med grönska och solsken

Glad midsommar önskar jag alla som är här och kikar idag.

Här i Müllerska hushållet är det sjukstuga så det står (o)härliga till. Jag har till och med gråtit lite åt hur eländigt det blev. Jag är klädd i svart klänning. Dramatisk. Avnjuter en bild från midsommarafton 2019 istället, då jag tror att jag peakade!

Eller peakade behöver jag inte ha gjort, det är ju inte som att jag står på dödens rand! En influensasjuk make och obehandlad hypotyreos (det kommer ett informativt tidsinställt inlägg om det för dig som önskade det och för er som kanske också är intresserade) satte käppar för att peaka till midsommar i år. Och? Jag kan säkert bräcka 2019 på många andra sätt. M-Å-N-G-A. Resten, ja, resten får jag ta 2023.

All lycka till er, ni underbara, underbara människor ♡

Ätbart

mat mat mat i magen, halleluja!

Nu börjar det närma sig tiden då det här med bloggande hamnar i skymundan för att jag ligger ute i gräset och äter vattenmelon. I samma andetag brukar jag också bli lite jobbig med maten. Hettan får mig att tro att jag mår illa och jag är rädd för att må illa, vilket innebär att jag blir sammanbiten och ledsen. Än har det inte slagit till i år! Här kommer lite käk som jag bara mått gott av:

Köttbullar med potatismos och gräddsås

Vad ska jag ens skriva om en tallrik köttbullar? Det är en av mina favoriträtter, men kanske inte såhär på sommaren. En kylig junidag rullade jag ändå ihop några. Det fungerade, men godast är det nog ändå på det kyliga halvåret. Dessa är kryddade med öl, salt, peppar och dijonsenap och ”fyllda” med gul lök och smörgåsgurka.

Quinoabowl med slantad bratwurst

Det var varmt en dag och jag orkade inte handla, så skålen nedan (men visst säger man bowl om maträtter, även om man pratar svenska..?) fylldes med quinoa- och bulgurmix, grönsaker och pressad citron, vilket jag sedan rörde samman med hårdstekt slantad bratwurst och fetaost.

Hamburgare med coleslaw

Inga större konstigheter med följande måltid: hamburgare med pommes frites. Det enda som gjorde den lite roligare var den hemgjorda coleslaw jag snörde ihop med vitkål, morot, rödlök, dijon, citron, vitvinsvinäger, majonnäs och kvarg.

Pasta med fläskfilésås

Pastasåsen består av stekt fläskfilé (marinerad i bland annat färsk ingefära och vitlök, men marinaden åkte inte med ner i pannan) och gul lök, grädde, vitt vin, tomatpuré och mango chutney. Brutalgott, faktiskt! Det är ju en annan ”sort” än oxfilépasta, men minst lika god. Och fläskfilén kostade 49 spänn..! Det får man inte ens en sockerbitsstor oxfilékub för.

Midsommarafton i morgon kommer tyvärr inte innebära någon häftig meny eftersom min lilla make är så sjuk, men något ska jag väl kunna vaska fram 🙂