Igår hade jag och Erik gäster över på middag för första gången sedan midsommarafton 2020. Det var trevligt, gick bra, blev lagom och vi hade vegansk pizzabuffé från Ruccola. Det var spännande att testa nyheter! Alla hade tomatbas och surdegsjäsning, vedeldad gräddning och vegansk ost… mmm… sedan var det följande: oumph, fefferoni, rödlök, tomater och spenat/ fefferoni, rödlök, oliver, tomater, soltorkade tomater, ruccola och spenat/ champinjoner, vitlök, rödlök, ruccola och spenat.
Innan middagen blev det tydligt att vi inte brukar ha gäster. Vi har typ inte porslin till att kunna bjuda in! Vi hade inte en enda uppsättning av glas som var fler än tre. Fördrinken kom därför i olika storlekar och former. Grönsaksstavarna serverades ur tekoppar och bestick fick vi akut handdiska upp för att de inte heller räckte till alla fyra.
Det har sin charm också, att allting blev lite som en vitrinskåpskompott. Jag får verkligen lust att fylla på mer i skåpen också. Alla udda! Alltid olika! Ett tallrikslotteri per måltid ♡
Så hände det. Mitt i förlamande trötthet och skymmande utsikter hände det: solskenet värmde. På det där sättet. Det rätta sättet. Solskenet grep i hjärtat. Solskenet glittrade i vattnet och i ögonen. Det är som att jag burit hoodie och nu tog tag i den och vågade vända ansiktet uppåt.
Knoppar, också. Knoppar, små gröda blad och äntligen även doftande blommor. Jag förlåter maj idag.
När Erik var borta blev jag sugen på pizzasallad, vilket föranledde hela måltiden. Det var första gången jag använde min mandolin och salladen blev verkligen, verkligen god. Den enda ”pizza” som blev lyckad var däremot den med kronärtskocka, purjolök, Västerbottensost och créme fraîche. Mozzarellan hade vattnat sig i ugnen och allt var dränkt i ostigt saltvatten. Usch, så less jag var den dagen.
Men en dag lagade jag pasta”sallad”:
Aja, bilderna är inte så kul. Men jag var i alla fall inte less överhuvudtaget. Det är pasta, grillmixsallad (frisé, rosé och mâche), nektarin och fetaost. Mer än så behövs egentligen inte, men jag har passat på att dressa alltihopa med dijonsenap, balsamvinäger, honung, salt, peppar och goda olivoljor. Allt med dijonsenap är gott… jag måste komma ihåg att köpa ny burk!
”Bloggkorven” är ett konstigt fenomen, varför har flera av dem börjat äta korv? Men det är tydligt att influencers faktiskt influerar (usch, vilket fult ord, jag menar påverkar och inspirerar), för jag lagade korv en dag:
Det är korv som jag stekt halverade för att jag vill att de ska bli riktigt heta och knapriga (korv kan vara så ”korvigt” annars tycker jag…), serverat med potatismos med mycket smör, skagenröra med mycket räkor och rostad lök. Tjoff ner i ett tunnbröd, på med Heinz och sedan good-to-go.
En dag blev det kräftsoppa med små smördegspajer:
Jag utgick lite från Antonijas recept efter att ha sett det i Halv åtta hos en YouTuber, men tillsatte potatis i små bitar och en gullök, en hel del vitt vin och mycket, mycket mer salt och buljong. För innan var den ganska trist. Erik hade varit på blodgivning och var lite matt efter det, men perfekt att fylla på med massa soppa, vatten och salt då.
Idag har jag gjort så mycket grejs att jag bjöd mig själv på drickyoghurt och mackor till middag. Ja, och mer sånt’ lär det bli i sommar. Jag längtar tills det är så varmt! Inte för att jag längtar efter att inte ha middagsaptiten, men för att det är ett mycket bättre skäl att äta yoghurt för att man har strålande sommar än för att man saknar ork, hehe!
Jag satte en triggervarning längst upp i det här inlägget för att temat absolut är träning, och jag vet att det finns personer som inte mår bra av att läsa om träning. Då ska de få slippa det, är tanken. Inlägget som sådant är nog inte så värst triggande, för jag tänker inte komma med ”tips” eller prata om smalhet eller deff och sånt’, utan bara skriva ”som vanligt” om vad jag har tänkt på och vad jag önskar.
Nu har jag varit funktionsnedsatt i GAD och paroxysmal ångestsjukdom i över tre år (egentligen har jag förmodligen långsamt insjuknat i hela 16 år, men med en kulmen 2019). Det har lett till hemmasittande, innesittande och överhuvudtaget en väldigt begränsad, panisk och instängd tillvaro. Ingen träning. Inget adrenalin utom från panik- och ångestattacker. Inga motionspromenader. Inget outlet. Eller så gott som inget, i alla fall. Några tappra försök har gjorts. Nu börjar jag bli förbannat trött på det. Trots att jag tycker att det är så läskigt med hög puls, trots att jag får svindel av svettningar och trots att jag tror att jag mår illa så fort jag kommer utom synhåll från mitt eget hem så är det för tusan dags. Rent fysiologiskt mår ångesthjärnor i längden ändå bara bättre av träning.
Vad jag vill är att vara utomhus i ur och skur, som när man var liten och gick i skolan och gjorde allt som fröken sa. Var det orientering så var det orientering, och då spelade det ingen roll om man gått till skolan i Birkenstocks och det var monsunsäsong. Jag vill lyfta tungt och dra ordentligt i rodden. Jag vill simma och bada, cykla och nita, klättra upp och hoppa ner. Så att jag riktigt känner endorfinerna. Jag vill känna dem. Endorfiner, dopamin, adrenalin – släpp den här kroppen fri från sitt fängelse! Du är förklarad oskyldig, så lev ikapp din förlorade tid, kära kropp.
I veckan ska jag styra upp mitt nya träningsprogram. Men delar av tränings”programmet” lär bli sådana där grejer som nästan är ”läxa” och som bara ska göras även om det inte är det roligaste jag tagit mig för. Men delar är också tänkt att funka som en ny pump utöver lilla hjärtepumpen. Pumpa lite liv i mig, gör det nu, gör det igen, gör det för evigt.
Bilder från den bästa tiden i mitt liv: sommaren 2018 (året innan jag blev sjuk)
Helgens slut nalkas. Jag har fyllt hela veckans dagar med saker, människor, utmaningar och njutningar. Det gör mig glad. Det tycks nästan lite omodernt med glädje och snällhet. Buzzfeed Oz visar ironiska, lätt otrevliga människor som något charmigt. Paradrätten är också präglad av syrlig sarkasm. Bloggare skriver om sin stress och röker cigaretter och hyllar snygghet och coolhet. OBS! Menar inte er/dom jag kommenterar hos! Jag skulle vilja se på och vara med och lyssna på glada, snälla, milda förebilder. Har ni några tips på sådana? Det är sådana jag verkligen behöver. För jag är på inget sätt bättre. Men jag vill vara det. Jag vill att snällhet ska vara min influencer!
Idag har min kusins bebis döpts i Mariakyrkan. Jag, mamma och pappa var där. Ceremonin var rar och värdig. Kalaset var större än jag fattade. Fika, lekar, fotobooth, tal, sånger och massor av människor. Alla var snälla, alla var väldigt snälla. Allting var ljust, färgglatt och fyllt av kärlek, stämning och närvaro, barn, omtanke… ja, bara väldigt fint.
Så avslutas en vecka och snart påbörjas en annan. Sa vi inte nyss så? Dessa veckor när vi längtar och väntar… de försvinner i en rasande fart. Snart är det juni. Jag förstår inte det.
Man ska utmana sig och sina rädslor. Det vet alla som råkat få fobier och sedan fått behandling för det. Läkemedel. Bön. Homeopati. Tid. Samtalsterapi. Vila. It’s all fine. Men man måste också utmana sig. Jag har råkat bli rädd för allt i hela världen och ni som följer mig alltid måste vara så dööööless på att höra om det, men samtidigt är det en viktig del i att berätta exakt hur mycket jag tycker om allt jag faktiskt GÖR nu. För det börjar ta fart!
Den här veckan har jag: ☼ Varit hos tandläkaren (och de blev försenade så jag fick sitta och våndas i en halvtimme innan jag ens fick sätta mig i stolen..!). ☼ Besökt min gamla bönegrupp (som jag tidigare bara träffat via Zoom) efter nästan ett helt års uppehåll. ☼ Varit på MVC för att jag har fått de berömda blödningsproblemen efter vaccinationen (eller efter infektionen, vem vet). ☼ Varit på skolans musikal Shrek och dansat, skrikit och jublat, tillsammans med min syster och hundratals gäster. ☼ Ätit fika och skollunch och andra (för mig) läskiga måltider flera gånger i veckan och på flera platser utom mitt eget hem! ☼ Varit på gymmet och spat!
Det är förstås ganska sorgligt att jag börjat begränsa mig och rädas saker som är så roliga och trevliga som att fika, simma, besöka människor jag känner. Men just därför är jag så glad att jag gör framsteg äntligen.
Man känner på allas stämning att det håller på att jobbas där inne. På jobbet, där alla elever ska på sommarlov om bara en knivsudd längre än en månad, känns det alldeles särskilt tydligt. Vi håller på att avrunda, avtacka, avsluta, avveckla. Eleverna känner av det, fast man egentligen önskar att de inte skulle göra det riktigt än.
Det är inte bara jobbet som håller andan, det är inte bara där maskineriet går på sitt allra sista högvarv. Hela Umeå håller andan inför sommaren. Om inte våren brister snart hoppar vi över den. Jag har ändå haft vårkänslor länge nog; smocka mig helhjärtat med en sommarnäve istället.
Här kommer några härliga, somriga filmtips att se på när man behöver fejka, som man behöver här uppe ett liiitet liiitet tag till:
1. Hair.
Detta är en magnifik musikal om Claude Bukowski som blir inkallad att delta i kriget i Vietnam, men i väntan blir han god vän med ett gäng hippies. De är törstiga på livet och påverkar Claude och alla i deras omgivning att uppleva, utmana, älska, chansa och dansa. Nu, innan det kanske är för sent.
2. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
En strålande film baserad på en strålande bok! Erik och Edmund, som inte känt varandra innan, hamnar att tillbringa sommaren ihop i Eriks sommarstuga. Deras båda fäder behandlar deras respektive mödrar i stan för cancer och alkoholism. I sommarstugan upptäcker de att de börjar bli män: de testar cigaretter, åtrår flickor, bevittnar snedfyllor, ror båt, bygger bryggor… och blir insyltade i ett mord.
3. Rännstensungar
Det här är en riktig dyrgrip som alla borde se åtminstone en gång: Rännstensungar är berättelsen om ett föräldralöst och förlamat barn, Ninni, som får leva sommaren tillsammans med Farbror Fahlén, en fattig konstnär, i innerstans rännsten. Busiga barngäng lever loppan på de dammiga gatorna. En udda vänskap bildas när kvarterets ”surtant” hotar Farbror Fahlén med vräkning och Ninni med barnhemsplacering. Rännstensungarna och Ninni har plötsligt mer gemensamt än de först trott. Men ska Ninni få uppleva sommaren och se de blommor hon älskar så mycket?
4. Fried Green Tomatoes.
Vi följer Evelyn Couch som är olycklig sydstatshemmafru och hennes oväntade vänskap med Ninny. Ninny förlöser Evelyns livslust genom att berätta om Idgie Threadgoode, en flicka från hennes barndom. Idgies liv är självständigt, upproriskt och fyllt av kompromisslös kärlek till sin bror Buddy och sin partner Ruth. De startar ett café och umgås gränslöst, trots motsättningar i 30-talets Alabama.
Mmmm. Sommar.
Några ytterligare titlar: Rip Tide, A Week Away, Vi på Saltkråkan, På rymmen med Pippi Långstrump, Sisterhood of the Travelling Pants, Highschool musical 2, SOS: en segelsällskapsresa, Little miss Sunshine och så vidare, och så vidare, och sååååå viiiidare.
Mat är king. Här kommer lite förslag och tips på vad jag tycker att ni kan stoppa i er under kommande veckor. Jag är glad att dela med mig av mat igen, efter en lång och konstig torrperiod med mycket soppa på burk och bullens pilsnerkorv. Detta trots att jag vet att det tar typ 20 minuter för mig att laga en clean och frisk måltid. Aja. Daily reminder to learn to cook. För då kan ni också laga det här på en kvart. Inte chiligrytan dock, den tjänar verkligen på att få puttra och reducera länge, länge, länge. Men själva ”lagandet” på en kvart!
Ugnsrostad sparris med kikärtskräm
Det här är inga egentliga konstigheter, men det ser så fint ut på något vis? Jag har mixat ihop en kikärtsröra med kikärter, majonnäs, citron, sesamfrön, ugnsrostade vitlöksklyftor (sådana där som ligger i timmar i folie i ugnen och så klämmer man ut vitlöken) och inlagd jalapeño. Den serverade jag med ugnsrostade sparris, Västerbottensost, basmatiris och spenatsallad med rättika och rostade hasselnötter.
Köttfärschili med ris, grönsaker och tortillabröd
Det här skulle bli köttfärssås, men sedan ångrade jag mig. Så grunden är vanlig köttfärssås: gul lök, vitlök, riven morot, brynt nötfärs, tomatpuré och lite finkrossade tomater. Men sedan fick jag feeling och hällde i 33 cl öl, någon skvätt rött matlagningsvin, chilisås (sådan som ser ut som ketchup), massa kantarell- och kalvfond, sambal oelek, spiskummin, koriander, curry, peppar och oregano. Sedan lät jag det koka under lock länge och reducerade den tjock. Mmmm. Man kan såklart lägga i majs och bönor, men sådant gör inte jag på grund av… not a fan. Bönor är verkligen soggy nuts och majs tål jag tyvärr inte så bra.
Linssoppa med paneer och citron
Linssoppa går ju att variera i det oändliga, liksom alla andra soppor. Den här har kokosgrädde i sig, samt broccoli, morötter, linser, passerade tomater, citron och paneer som är en mild och mjuk ost. Och eftersom allt är så milt har vi en herrans massa torra kryddor: ingefära, lök, vitlök, chili, mynta, spiskummin… och så lite vispad matyoghurt på toppen.
Halloumi- och sötpotatisburgare med potatisklyftor
Mesig, mesig, mesig burgare, men jag vet hur jag ska ändra den. För ”grunden” var så god! Jag rev en skalad liten sötpotatis och en halloumiost, blandade med ett ägg, ströbröd, salt, peppar och lite sriracha. Och man borde ta TUSEN gånger mer sriracha och salt än vad jag tog, men nu vet jag det till nästa gång! Jag fegade eftersom halloumi är salt som det är. Jag gjorde potatisklyftor av bakpotatisar, kryddade med salt, peppar, olivolja och cayennepeppar. Sedan bygga burgare: sallad, bifftomat, silverlök, matyoghurt och sriracha. Jag tror att det skulle bli ännu godare med lite lime också.
Grilled cheese – chili edition
Här var det slafs och smack som gällde: jag bredde majonnäs på ena sidan en jättefranska och bregott med havssalt på andra sidan. Sedan ska osten på! Jag använde Kvibille cheddar mild och krämig. Sedan klickade jag på rester från när vi lagade köttfärschiligryta och stekte mackorna tills allting inuti var som lava. Det kändes syndigt gott.
Hoppas att det smakar och att ni har en fin avslutning på helgen.
Jag gjorde en underbar insats för min hälsa igår. Jag gav mig något viktigare än cardio och grönsaker och läkemedel. Innan tänkte jag inte så mycket på vad det faktiskt var för insats jag gjorde, men under tiden blev det tydligt på flera sätt. Jag bokade en spamassage.
Man kan kalla min ohälsa för många olika saker. Kontrollbehov. Ångestsyndrom. Tänk-om. Katastroftankar. Att gå på massage har i många år varit en omöjlighet för mig, för att jag känt sådan stark fruktan att må dåligt eller få panik och behöva gå därifrån mitt under behandlingen. Men just därför ska jag öva och jag gjorde så klokt i att börja exponeringen med något som ju är så underbart som massage.
Innan massagen satt jag vid brasan och drack en kopp grönt te och laddade. Ångesten viskade åt mig ”du har nog lite ont i magen” och ”den här hjärtklappningen kommer säkert bli en panikattack”. Och jag viskade tillbaka ”det struntar jag i” fast det egentligen inte var riktigt sant.
Aaaaaahhhhhh! Nu när jag sitter här och minns tillbaka till spamassagen får jag nästan rysningar. Det var en sådan underbar upplevelse. Hon använde oljor från Kerstin Florian, spelade mjuk musik och talade med mjuk röst medan hon knådade och strök min rygg och nacke. Två gånger fick jag känslan att vilja fly (kontrollbehovet som sagt, den orimliga fruktan) och båda gångerna utmanade jag mig att stanna kvar utan pardon. Tack och lov för det, för mellan de två korta ångestattackerna var det så underbart.
Jag gillar vanlig klassisk massage också, då man suckar för att det är så skönt när de bankar ut allt man har råkat knyta ihop. Den här massagen triggade istället en emotionell reaktion. En gång när hon drog med händerna från skallbasen och nacken längs hela ryggen ner mot korsryggen… så började det rinna tysta tårar. Massagen jobbade med något inuti. Alla borde boka en… alla förtjänar det ♡
Ajli Müller 