Sammanfattningar

en veckosammanfattning – vecka 39

♡ Jag läser Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, efter så lång tids väntan. Har låtit den mogna i bokhyllan. Nu brister jag tillsammans med den.
♡ Vi är en vecka närmare vårt nya hem, vilket gör att jag planerar och drömmer och scrollar på Pinterest all ledig tid. Det kommer vara sant nästa vecka också. Men och.

♡ Min farmor åker in och ut och in och ut från sjukhuset. Vi oroar oss. Hon är över 90 år med ganska små marginaler… det är en ganska hemsk insikt. Och jag tycker så synd om henne som har så mycket vilja och lust, men är så begränsad just nu av sin höga ålder.
♡ Helgen stals dessutom av det faktum att Erik fick migrän. Jag vet att jag inte sitter ihop med honom, men det blev lite så den här helgen. Trist.

♡ Jag har inlett min lilla ”banta-budget-ät-ur-frysen”-meny med ”burrito” som jag fyllde så mycket att den inte gick att rulla. Ris, svarta bönor, kyckling och lite annat grejs.
♡ Det har behövt vara ganska stillsamt för jag orkar inte än: tekoppar, ta ut täcket till soffan, packa ner några fler saker i en kartong, spela lite Secret Society, läsa lite bloggar och lyssna på pod i mina otäcka hörlurar.

Redo för ny vecka? Vi får se.

Vardagen

konkreta grejer jag vill göra

Jag kommer, när december inleds, skriva en lista med mål för vintern. Det hör liksom till. Ni som inte blir inspirerade av drömmar, fantasier, mål och planer: jag är ledsen. Ni kommer avsky mig. Jag kommer hålla på i minst ett kvartal till! Men snälla, lämna mig inte… jag kommer skriva om annat också. Lovar (att försöka).

Idag har jag börjat sammanställa saker som inte ingår i ”vinterns mål” utan mer liknar planer. Grejer som är så konkreta att de går att sätta ✓eller ✕ bakom som jag skulle vilja göra när jag flyttat till stan.

♡ Gå ut på Pinchos för en matbit.
♡ Gå på vinterpromenad med t.ex. min storasyster.
♡ Bjuda hem en kompis, släkting och/eller kollega till mitt nya hem.
♡ Besöka en ny kyrka.
♡ Besöka min ”gamla kyrka”.

♡ Gå ut på Bishop’s för en AW.
♡ Spela roliga spel med Erik och kanske kompisar.
♡ Fira jul med Erik.
♡ Handla i en ny butik.
♡ Koka varm choklad eller chailatte.

♡ Köpa en soffa.
♡ Besöka kyrkogården.
♡ Testa nya IKSU i Thoren arena.
♡ Åka snowboard.
♡ Gå på bio.

Oj, jag känner att listan skulle kunna bli tio mil lång. Redan nu är den nog lite väl ambitiös. Detta för att vintern är bara tre månader lång, för att jag ännu har torgskräck och för att jag jobbar heltid och blir så matt! Dessutom: vad är oddsen att jag kommer vilja vara ute och flänga såhär ofta när jag har fullt upp med att skapa ett nytt hem?! Det här är således en lista på vad jag vill göra, vill besöka, vill åka på. Men jag tänker inte dräpa mig på kuppen, så vi får allt se hur många ✓ det finns här den 28 februari när vintern tar slut.

Åh. Jag har en så mysig känsla.

Ätbart

people of the world: spice up your life

Heheh… ja, så mycket vi har råd!

Nu kommer tre knapra månader. Med rådande ekonomiska klimat förvånar det föga om det blir fler än så, men tre som jag vet om. Det leder till en påtivingat tråkig mat. Det är kanske ganska vanlig mat, men jag är ju van vid att prioritera maten som en större utgift. Jag är van att kunna nära mitt matlagningsintresse. Nu behöver jag snurra på priser och gräva djupt i skafferi och frys och det ÄR. SÅ. GRÅTT!

Jag tänkte därför försöka göra det lite roligare med kanske tillbehör, såsalternativ, toppings, bröd!? Få väck det grå, eller åtminstone göra ett tappert försök till det. Även om det lutar åt att bli en del ”trista” rätter (för att jag utgår mycket från priser och vad jag köpt på mig när ekonomin var stadigare) behöver det ju inte likna en gudsförgäten skolbespisning. Inte om det går att hjälpa.

Potatis- och purjosoppa, samt en varm macka med champinjonstuvning

En gång i tiden hade min blogg en matnisch. Det var fortfarande mitt vanliga personliga tilltal, men det var helt klart en matblogg i grunden. När jag fick covid-19 och tappade all smak startades den här (älskar att blogga här…) och sedan har matlagningen förändrats drastiskt fram och tillbaka baserat på hur de där smaknerverna betett sig. Nu får det förändras igen, men baserat på budget. Att skriva om det, att fota maten och att pimpa rätter med enkla medel… kanske det kan ge mig lite lust tillbaka? Och kanske kan det ge lite inspiration åt andra fattiglappar där ute!

Vardagen

ilsken först, sen’ allt sån’t

Delvis har jag gått runt som ett ilsket bi den här veckan. Det skulle kunna vara hormoner som spökar i kroppen, men det skulle också kunna vara så att folk faktiskt har blivit lite sämre än vanligt. Att influencers har blivit lite mindre lätta att tycka om. Att maten allt har blivit ganska mycket dyrare så att allting är lite tråkigare. Att vårdköerna är oacceptabelt långa och att planerade operationer måste ställas in. Att det är krig. Att det är pandemi. Att världen är i bitar och mänskligheten behandlar varandra och sig själva och sin jord mycket vårdslöst. Man har ju blivit ilsken för mindre.

Men delvis har jag också varit ganska samlad, så jag skulle vilja avrunda denna söndags inlägg med lite sånt.

En dag var jag på IKSU spa. Mitt gym ligger där, utspritt på tre plan. På det översta planet är dessutom ljusrummet vilket jag lutade mig tillbaka i, alldeles ensam.

En dag åt jag och Erik ciabatta, tranbärsfralla och en vetebulle med mycket kardemumma i degen och svartvinbärssylt i fyllningen.

Skivspelaren snurrar, te bryggs, lådor packas, jobb jobbas, sömn sovs, tvätt tvättas. Ni vet, sena september är ju sådan.

Idag är det söndag, och eftersom jag har hållit på att försöka packa saker och rensa vrår är det rörigt. Jag vet inte hur ofta ni som läser rensar, men för mig kommer alltid en liten stunds total hopplöshet där allting bara är kaos. Innan saker är tillbaka på rätt ställe eller slängt på återvinningen är det bedrövligt. Men man säger ju att stiger man in mitt under en operation ser det ut som mord. Säger man ens det? Det känns som att man säger något åt det hållet i alla fall, men jag är inte helt säker. Just i skrivande stund är det i alla fall den där ”mittentiden” då det är mord. Dags att börja sy ihop detta..?

Vardagen

man borde alltid flytta på hösten

Jag har nog aldrig varit med om att se fram så mycket mot vintern. Åtminstone inte medan jag själv är så pass bra. Vinterlängtan historiskt har oftast varit en kamouflerad längtan efter att ljuset ska återvända (här i Umeå är vintern ljusare än hösten eftersom vi har snö under nästan hela vintersäsongen). Nu längtar jag för att vi ska flytta.

Mina tankar upptas av:
♡ Möblering och möbler till våra nya rum.
♡ Finns det plats för en till bokhylla?
♡ Färger och teman i de olika rummen.
♡ Inredningsdetaljer/stil (kanske det allra roligaste just nu)
♡ Ska jag cykla till IKSU på väg till jobbet eller från jobbet?
♡ Morgonrutiner, nu när morgnarna kommer vara annorlunda.
♡ Kvällsrutiner, nu när kvällarna kommer vara annorlunda.
♡ Helgsysslor: vilka områden ska jag försöka erövra/återerövra?
♡ Varma filtar, kuddar och stickade ting, för värme i stadslägenhet.
♡ Vilken klädstil? En som är jag, men som går att cykla i = bye bye långa kjolar…
♡ Matlagning: vinter kräver värmande, snäll mat. Grytor och plåtmat är ett som är säkert.
♡ Livet som en film. Mitt soundtrack. Titel. Mmmm…!

Jag har rent generellt inte en tanke på att hösten är en tuff tid. Inte nu, inte nu när jag redan är i framtiden med alla planer. Vem bryr sig ens om fallande löv och frostiga bilrutor? Det känns som att hösten kommer gå snabbt, och jag är verkligen verkligen glad åt det. Kanske jag får fira födelsedag i ett nytt hem? Hinner jag det? ♥

Vardagen

skriva vardagsnära och för skrivandets skull

Den här bloggen (och mitt liv) snurrar runt, runt, runt. Samma ämnen tas upp, om och om igen. Jag skriver om alla planerade justeringar jag ska göra i mitt liv, så ofta att det måste verka som att jag aldrig faktiskt börjar jobba på något av det. I år har jag faktiskt petat och justerat och kämpat, men saker snurrar ändå. Allt eftersom jag lär mig mer och flyttar gränser, drömmer för stort och ibland behöver sätta fötterna på jorden så försvinner och återvänder samma grejer att blogga om. Hehe.

Idag är en sådan dag.

Jag går runt i bra precis samma tankar som jag gjorde 27 maj: hur bloggar man?

För såhär: jag vill fortfarande gärna att min blogg ska vara vacker och viktig. Just nu däremot leder det till att det blir väldigt lite blogg. Om det vardagsnära förblir ofotat och inte tillräckligt (enough) för att skrivas ner blir det istället väldigt lite som skrivs ner. För det är hösttermin och jag är ensam. Inget vackert eller viktigt är i sikte. I ord: ja. I bild: nej? Typ ibland? Skriva bildlöst: nej. Skriva med genrebilder: ja? Kanske? Eller? Kanske kan man visa alla vanliga bilder från dagar som gått, även om det är en fin blomma eller trevlig smörgås. Äsch, jag vet inte. Ni behöver inte svara.

Såhär kan det snurra, sedan bestämmer jag mig ett tag och sedan snurrar det tillbaka till det här igen. Det är kanske bara att finna sig i. Det är bara en hobby, ingen reell kris.

Som mycket annat.

Vardagen

kvällsrutiner i september

Jag planerade hösten och dess innehåll med min storasyster i 25+grader liggandes på en filt på stranden, då jag visste att jag annars löpte risk att må dåligt ganska fort. Jag brukar påverkas mycket av att det mörknar. Många av rutinerna jag planerade för börjar nu sitta. Delar av vardagskvällarna är redan vanemässigt trevliga.

♡ Efter jobbet säger jag hej till mina kollegor, istället för att bara smita ut.
♡ Ibland handlar jag en färskvara, som t.ex. spenat.
♡ Jag sätter igång en skiva och/ eller en lofi-video som jag spelar medan jag lagar mat.
♡ Det lagas mest pasta, ris eller bröd med grönsaker, ost och dressing.
♡ Medan något puttrar städar jag bort allt jag må ha stökat fram.
♡ Ibland byter jag om från dagens kläder till träningskläder eller loungekläder.
♡ Ibland behöver jag jobba lite mer.

♡ På kvällen tränar jag BODYBALANCE™ eller stretch- och nedvarvningsprogram.
♡ Det är dags för dusch, rengöringsrutin och att ta på mig pyjamas.
♡ Jag tänder ljus i badrummet, köket och vardagsrummet.
♡ Kokar en kanna kamomillte till mig och Erik.
♡ Erik dricker sitt te i fritidsrummet och spelar instrument (jag kan inte), jag i vardagsrummet och ser på brittiska komedier (han gillar inte).
♡ Vid 22 kryps det ner under täcken för att läsa eller lyssna på bok.
♡ Lampan släcks bara något senare.

Det är ganska mysigt. När jag ännu är så knuten till mitt hem har jag verkligen gjort det mesta av flera saker jag annars skulle kunna råka slarva bort. Efter min farbrors hastiga bortgång i våras ville jag fylla, fylla, fylla detta förrädiskt korta liv. Det vill jag fortfarande, men jag gör det på min nivå. Det är mer än 2020 och 2021 tillsammans, och det får jag inte glömma.

Hälsa

asta och vårdkö

Igår var det en viktig dag. Efter långt över två år i kö, och över tre års kötid att ens få sättas på kö, har jag kallats till ASTA för att få behandling mot fobier, ångest och undvikanden. Efter gårdagen ska psykoterapeuten som jag talade med ta upp min akt i veckoronden om två veckor. Sedan är jag på ny kö till den behandling de tror skulle hjälpa mig. Jag är så. trött. på. kö! Jag är glad över att de verkade ha ett holistiskt perspektiv på vård, med förslaget att få både beteendeterapi med fokus på exponering, inslag av psykoterapi och en fysioterapeut (fd. sjukgymnast). Hoppas att teamet håller med. Hoppas att kön inte är årslång.

Många tycker säkert att stycket ovanför är för privat, i synnerhet för en lärare. Jag har ett lite annat koncept än många av vad som är privat (för mig) och inte. Jag har också ett mission som person, och som lärare, att stigmatiseringen måste bort. Det är bra att visa att det går att må skit även om man är till mångt och mycket ”lyckad”. Det är bra att visa att begreppet ”lyckad” förmodligen är aningen välpolerat. Det är bra att visa att nedgrävning och undandragande inte är det enda sättet att tas med svårigheter, utan att det går att få glöden att armbåga sig fram. Att kämpa. Att testa allt. Det är bra att belysa osynliga sjukdomar, som t.ex. ångesttillstånd.

Personer som är privata är det av sina skäl och det är alldeles rätt och riktigt av dem att vara det. Jag är inte privat, och det är av andra också helt riktiga och väl genomtänkta skäl. Jag hoppas därför att ni som läser stannar kvar, när jag nu går in i nästa fas av arbetet med min inre hälsa.

Nu tar jag helg.

Vardagen

höst och vinter i två ytterkanter

Här på Tomtebo (och jag såg att en kamrat googlade på Tomtebo och jag vet inte om det går att se hur ”långt” området är, vi bor på bortre delen) försöker jag ge oss ett värdigt avslut genom att hösta ordentligt. För det är verkligen något speciellt med lantligheten här nedanför vårt hem.

Jag har bakat bröd och kokat tomatsås, tänt levande ljus och rökelser. Jag har spelat musik på skivspelaren, lagt en kopparfärgbomb i håret och druckit svart kaffe. Jag har klätt mig i umbra, vädrat vardagsrummet och matat änderna nere vid sjön.

När jag flyttar kommer jag ha bott här i 4 år. På dagen! Vi flyttar in till stan 1 december och kommer alltså lämna hösten här ute. Det känns fint. En höst på tätortens ytterkant och en vinter på centrala stans ytterkant – allt man kan önska!

Vardagen

nu flyttar vi till stan!

Jag avslutade föregående inlägg med frasen: ”Jag känner att stan drar i mig” och många av er vet redan att jag och Erik har sökt ny bostad närmare stan ett tag nu. Direkt efter hände det. Vi var på visning nummer tre och har nu skrivit på ett kontrakt på en stor trea nere på stan. Väst på stan, med endast två minuter till centrum. Det känns alldeles strålande!

Det var verkligen som att jag hade på känn att det här är sista sommaren på Tomtebo och jag är så glad att jag verkligen maxade den. Nu väntar en fin höst att insupa här innan vi denna vinter tar vårt pick och pack och lämnar för något nytt. Jag är så tacksam för åren, för den här platsen har verkligen varit mycket vänlig mot oss och full av kärlek. Men jag ser verkligen, verkligen, verkligen fram emot att börja något nytt!

En vinter i stan. Va! 15 minuter till jobbet. Va! 12 minuter med buss. Va! Granne med syrran. Va! Granne med farmor. Va! Restauranger, butiker, liv, Umeälven, Tvärån, parker, biografer. Vaaaaa!!