Jag skulle vilja sammanfatta den här veckan med en massa bilder och anekdoter, men just nu är jag rädd att jag inte har så mycket att komma med. Jag måste skärpa mig, för med mitt dåliga minne är det foton och blogg som är räddningen. Annars är det dagar som aldrig kommer åter. Idag blir sammanfattningen huller om buller (konstigt uttryck…) för att jag har inga bilder som kan separera dagarna från varandra den här gången.
Glad: jag fick massage på arbetstid. Jag har tagit ett stort och dyrt beslut att det är dags att köpa en ny bil. Jag har ätit god mat flera gånger, bland annat återvände jag till ICA Supermarket Ålidhem där jag köpte en ”Mackbaren-macka” som på den gamla goda tiden. Nu är det strålande sol och + 8,1 °C!
Förbannad: på ICA Kvantum trängdes folk. På Stora Coop trängdes folk. På ICA Supermarket trängdes folk. Sedan slutade jag försöka handla. Backa, snälla. Jag har också varit arg på mig själv, därför att jag har känt mig så väldigt gammal den här veckan. Sedan blev jag förbannad på att man ens behöver bli gammal. Jag har inget emot t.ex. rynkor och leverfläckar, men det här med att bli skörare och få slut på tid… vad ska det vara bra för?
Mittemellan: jag köpte en chokladapelsin, svindyr. En apelsin för 14, 50 .- och den var svår att skala och klyfta och dessutom var den inte ett dugg godare än en vanlig apelsin. Jag rekommenderar ej! Jobbet har på det stora hela gått bra i veckan och jag har fått ganska mycket gjort och haft ganska roligt. I helgen har jag sett på True Crime-grejer, sjungit jättemycket och fått svåra örsmärtor, som jag misstänker blir en fullfjättrad öroninflammation snart.
Nollställningssöndag idag, wipe the slate clean: jag ska städa allt som inte gjorts klart under veckan, t.ex. våttorka och rensa kylskåpet, jag ska bädda rent i sängarna, hyvla av den gamla pälsen, smörja och pampra, dricka te, ligga på spikmattan… ingen yoga på grund av öroninflammationen, men kanske lite medveten närvaro. Det blir en mild, mild, mild nollställning idag. Min helg har gått alldeles för fort… det gör mig ledsen. Och lite stressad.
Jag har haft en nedräkning på telefonen till 1 mars sedan september. Nedräkningen till vår i kalender har jag behövt kika på ibland, för att hålla mig vid mina sinnens fulla bruk när det känns som att jag är redo att attackera med mitt paraply och raka av allt hår. Är det någon som minns referensen? Hur som helst: redan i början av hösten inleddes min starka längtan efter våren, vilket är alldeles för tidigt för att orka överleva allt mörker och alla minusgrader.
Nu har det vänt och blir (märkbart) ljusare för varje dag, och tresiffrigt har blivit tvåsiffrigt. I skrivande stund står det 37 dygn 13 timmar 14 minuter och 32 sekunder. 37 dygn till vår i kalendern. Det är hur snart som helst! Plötsligt känns det som att jag kommer greja detta trots allt.
Jag har slitit ut täcke och kuddar till soffan och suttit i värmen och tittat på brinnande moln, verkligen ett himmelns skådespel. Tisdag.
Just nu behöver jag plocka vita strängar från väldoftande, nyskalade, vinterapelsiner. Just nu behöver jag hacka bort isen från min balkong med ett härdat järnspett. Just nu behöver jag blunda och föreställa mig att jag fångar ett av molnen i famnen, som prinsessan Jasmine på den flygande mattan. Just nu behöver jag stoppa näsan i minst fyra av mina plåtburkar för att omsorgsfullt välja vilket te det ska bli. Just nu behöver jag sätta en timer så jag inte glömmer bort degen som jäser under kökshandduken.
Men det är allt jag behöver just nu. Måsten är ofta konstruerade. Om man inte vill, så kan man öva på att sluta konstruera dem. Är de konstruerade av andra kan man öva på att ge dem åt någon annan, om det nu är så viktigt. Delegera.
Idag är jag ledig från jobbet och ensam från vänner och familj.
Liksom jag förutspådde i söndags har det varit väldigt svårt att ”leva lajf” när jobbet drog igång igen. Men jag ska berätta i alla fall lite av vad jag har pysslat med, för även veckor som inte är särskilt händelserika är väl värda att minnas. Annars är ytterligare sju dagar förlorade för evigt.
I måndags började jobbet och jag var glad. Men i måndags började också min bil läcka motorolja och jag var ledsen. Jag tänkte att det var slutet på min gamla pärla. Men jag hade ju redan tid på verkstan för att laga min motorvärmare, så jag tänkte att de får väl kika på oljeläckaget också: kanske skulle det gå att laga utan att ruinera mig?
Sedan hände det mest pinsamma som har hänt rörande min bil… de ringde upp och sa att min motorvärmare inte är trasig för att… och nu ska ni få höra… jag skäms ihjäl… för att JAG HAR INGEN MOTORVÄRMARE! Alltså, nej, så himla pinsamt. Jag har alltså kallstartat den här stackars Forden i 39 minusgrader! Jag har kallstartat den här bilen exakt varje dag sedan den kom ut ur fabriken till Umeå år 2007! Nä, alltså, ni söderöver förstår säkert inte exakt hur illa detta är, det är ett MIRAKEL att den här bilen lever. Motorn borde ha skurit och batteriet borde ha dött. Även om Umeå inte har 39 minusgrader som vi hade varje vinter i Jokkmokk så har vi alltid åtminstone några veckor med ett riktigt köldknäpp per år… och jag har ba… startat bilen. Dag ut och dag in.
Så på verkstan blev det till att byta olja, oljefilter, laga elfelet i uttaget till kupévärmaren och installera motorvärmare. Jag skämdes nästan ihjäl…
Dessutom har vecka 2 innehållit:
Migrän :(( nästan fyra hela dagar av sju.
KBT med exponering: jag har åkt buss för första gången sedan 2019! Fyra hållplatser.
Det vanliga: yoga, litteratur, skrivövningar och stickning håller jag ännu uppe.
Första veckans jobb sedan semestern – väldigt, väldigt roligt!
Den här har jag snott av Sandra Beijer, via Ellen Gräntz efter att ha fått en fråga om jag inte kunde berätta lite mer om min och Eriks (gulliga, varning!) relation av Isa Bylund. Dessa tre är några av mina favoriter här på internet, så det kan ju inte bli annat än trevligt idag!
Hur länge har ni varit ihop? Gud, vad det här känns jättesjukt att skriva men: 14 år i år. Och gifta i nio.
Hur träffades ni? Våra vägar korsades genom att han var min fadder på insparken när jag började plugga till lärare vid Umeå Universitet. Men vi blev kära i varandra efter att ha suttit på en stock framför en brasa och jag gav honom ena min tumvante för att han frös, och i gengäld gav han mig ena sin hörlur så att jag kunde lyssna på Heart of Gold av Neil Young med honom. Jag vill typ gråta. Så små!
Vem var mest på? Han, men det var för att jag inte fattade ett skit. Jag var flirtig, är väl kanske fortfarande, till personligheten och skickade det inte i någon särskild riktning i början, men det gjorde han.
Jag minns särskilt en gång då jag och han och några gemensamma kompisar hade varit och spelat brännboll. Efter brännbollen bestämde jag mig för att gå på E-puben med en kamrat som heter Dante, varpå Erik gick fram och pussade mig rakt på läpparna och sa: ”Okej, kommer du sen’, eller?”. Och jag ba: ”jaa”. Och så gjorde jag det. Istället för att gå hem gick jag till Erik. Det var mycket märkligt…
Skedde några komplikationer? Ja, som sagt fattade jag inte att han var intresserad, jag var verkligen helt efterblivet ignorant för hans signaler och tänkte fortfarande ”sommarflirt” ganska länge. Så jag flirtade på med alla möjliga andra under samma period. Stackars Erik.
En gång när han var hemma på Åland för att sommarjobba sålde jag också alla hans möbler på blocket. Vi hade just flyttat ihop. Det är inte det snällaste jag har gjort.
Kan man få se något tidigt sms eller så? Tyvärr hade man ju knapptelefon när vi blev ihop, så det finns inga printscreens.
Hur skedde dejtandet? Två gånger gick vi ut och åt ihop: en gång biff med bambuskott på Great Eastern och en gång tacobuffé på Lokal. Sedan var vi trött på att dejta. Jag var istället ofta hemma i hans lägenhet eftersom jag fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa (åååh, så liiiiten…). Vi drack ganska mycket öl ihop och spelade favoritlåtar för varandra.
Hur blev ni ihop? Ärligt talat har jag inte en aning. En vacker dag bytte han relationsstatus på Facebook och jag ba: ”Jaha, vi är i ett förhållande, nice!”. Som sagt: jag var fullständigt dum i huvudet när vi inledde vår relation… upp över öronen nyförälskad i den här mannen och ändå fattade jag NOLL av hans intresse för mig.
Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det? Det här skäms han över, men han läser inte min blogg, så here it goes: vi stod i hans hall och han kramade mig bakifrån framför den stora kvadratiska spegel de hade. Jag skulle gå hem. Och plötsligt säger Erik: ”Vad jag älsk-tycker om dig!”. Han bara TVÄRÄNDRADE sig mitt i ordet!
När vi sa det på riktigt kommer jag inte riktigt ihåg, undra om det inte var jag som skrev det, fast på engelska, i ett SMS någon gång..?
Bor ni ihop? Ja, det gör vi. Fast vi är duktiga på att vara särbos också, det var vi 2012-2013, just innan vi gifte oss. På bilden nedanför hade vi just tackat ja till vår första lägenhet och vi hade varit ihop i… ja… några månader. Eller kanske längre enligt honom, men det hade ju inte jag fattat.
Vilka är hans bästa sidor? Erik råkar vara den snällaste människa jag någonsin har mött. Han är bara så genuint god.
Han är även smart, rolig och har mycket integritet. Han diskar varje dag. Han låter mig jobba 70% trots att det sätter ett större ekonomiskt ansvar på honom. Erik har stort behov av egentid, vilket innebär att han erbjuder mig lika mycket egentid. Dessutom gillar han att simma, måla, äta, spela spel och läsa, precis som jag, så när vi har ”tillsammanstid” är det alltid roligt.
Jag vill skriva mycket mer, men nu börjar det bli gräsligt gulligt, väl? Vi hoppar till nackdelarna istället!
Och sämsta? Erik ser inte skillnad på ett högblankt, vitt soffbord med kromade ben och ett varmt, mörkt träbord med rustik känsla. På riktigt, han skulle inte se det. Han är fundamentalt ointresserad av inredning. Han tycker heller inte om presenter, varken att ge eller få. Han rensar aldrig utgångna produkter ur kylskåpet och han har faktiskt väldigt ofta sina strumpor på golvet i stället för i tvättkorgen.
En sak som är synd ”på riktigt” vad gäller Erik är att hans återhämtningsaktiviteter är vila, sömn och serier, medan mina är korsord, pussel, spel, sola, rensa, städa, köra bil. Det leder till att vi sällan vill göra samma saker på semestern och inte ”kan” återhämta oss tillsammans vid stora stressiga perioder.
Vad bråkar ni om? Vi bråkar inte. En gång skällde han lite på mig för att jag var tjatig om att han skulle komma och hjälpa mig att plocka ner pasta från ett skåp som var för högt upp för att jag skulle nå det, precis när han var mitt i en match i något dataspel. Men det är det enda jag kommer ihåg.
Däremot ska jag inte säga att jag alltid älskar allt han gör, och samma för honom. Ibland är livet skört och sådär, men vi har aldrig bråkat om det utan är väldigt lågaffektiva i alla varandras svårigheter och störigheter.
Vad gör ni när ingen annan ser? Vi brukar dansa byxlösa ganska fult i köket. Fast grannarna mitt emot ser förstås det… men det har flyttat in jättegulliga grannar mittemot som aldrig heller har byxor på sig och som också dansar mycket i köket när de lagar mat, precis som vi.
Ibland slänger vi osorterat i soprummet och kallar det ”fulslänga”. Vi brukar äta micromat ibland. Jag har tvingat Erik att klämma smärtsamma finnar på ställen jag själv inte kommer åt, men han hatar det egentligen. Och så pratar vi om viktiga, riktiga, ibland smärtsamma grejer.
Vad ger ni för komplimanger? Alla i världen som är sanna!
Ibland några lögner också om det behövs, typ i helgen när jag var svettig och fettig och han sa att jag var finast i världen. Jag blev lika glad ändå, så de lögnerna tycker jag är helt OK!
Jag brukar säga åt Erik att han luktar gott och har fina ögonfransar, och han brukar säga att han har kollat upp med faktacentralen vem som är bäst i världen och att det är jag som är det.
Jag kommer gråta, vi är så töntiga.
Vilken är din favoritbild på er? Alla bröllopsbilder. Exakt varenda en!
Det var det. Puss till alla nu, men mest till Erik! ♡
Nu har jag ätit mat igen, som man gör när man har det som intresse och har en god aptit. Jag vet inte varför jag hälsar på er på spanska, för ingen av de här rätterna är egentligen från ett spansktalande land. Tvärtom innehåller de ganska mycket svenskt och grädde.
Flygande Jacob
Man steker bara bacon och kycklinglårfiléer, och jag kryddade mina med curry för att det kändes som att det skulle passa. Sedan lyfter man över det i en ugnsform och fördelar skivad banan över. Sedan vispar man vispgrädde toppigt, blandar ner chilisås och brer över innan man kör allting i ugnen i kanske 20 minuter. Efter att det gottat i ugnen strör man över saltade jordnötter och vi serverade med långkornigt ris och broccoli.
Oxfilépasta
Också världens enklaste: man kokar pastan medan man gör såsen och allt blir klart på typ 11 minuter. Man steker bara oxfilé med purjolök och vitlök och salt och peppar, sedan hällde jag på någon tesked soja och två matskedar kantarellfond, samt kvartade och halverade cocktailtomater som jag bara fräste av. Sedan häller man över vispgrädde och kokar ihop. Mot slutet toppredde jag såsen med lite maizena som jag vispat ut i vatten. Sedan precis innan servering rörde jag ner lite lätt créme fraîche och hackad gräslök som bara fick bli varmt tillsammans med den avrunna pastan.
Linssoppa med paprika och chili
Den här är också lätt som en plätt: fräs lök, röda sköljda linser och vitlök. Tillsätt sedan passerade tomater, vatten, grönsaksfond, kycklingbuljong och svartpeppar. Rör runt och koka mjukt under lock. Tillsätt sedan en skvätt grädde, hackad paprika och Créme Fraîche med smak av paprika och chili. Hetta upp, smaka av och servera sedan med krutonger och färskpressad citron (om ni tycker om det, Erik hoppar alltid över citronen).
Laxmackor med räkröra
Slutligen har vi en riktigt lat middag: stekta bröd, baguetteröra med räkor från burk och en laxfilé. Sedan toppades hela härligheten med ruccola, tomat, purjolök, pressad citron och svartpeppar.
Jag mådde ganska illa efter den här veckan då jag egentligen inte tål grädde så bra (på grund av gallsaltsmalabsorbtion alltså, inte på grund av allergi eller något). Men det var så gott att jag lägger upp bilderna här ändå, som ett farväl inför att börja med lite skonsammare mat igen.
För mig som är lärare är ju vecka 1 en semestervecka. Således är det en ganska lat och lagom historia som nu skall berättas. Ni är välkomna att följa med i mitt dagliga liv:
jag skulle tvätta och laga paella i måndags, men när jag kom hem med kycklingfiléerna så var det hål i förpackningen… rå kycklingfilé som varit i öppen förpackning kunde jag bara inte med att tillaga. Jag vet inte om det är min magångest som förstör, eller om det bara är sunt förnuft den här gången. Men ett framsteg: jag klarade i alla fall av att handla och köa som normala människor! Även om det blev en helt annan måltid än planerat.
På tisdagen vaknade till snöstorm och det gjorde mig ledsen, för när det är snöigt blir det aldrig riktigt ljust om dagen. Men jag yogade lite med Adriene, skrev lite på en bokidé jag har och läste lite mer i boken jag håller på med nu (Box av Läckberg och Fexeus – inte min typ av litteratur men nu vill jag veta slutet så jag har beslutat att läsa ut den i alla fall!).
Dagen efter, onsdag, hade jag en lång, lång fika med min kompis Bella på kvartersfiket Crosta och det var så trevligt. De första 20 minuterna hade jag mina vanliga issues, men Bella vet om dem och låter mig ”hålla på” tills det går över. Och så gick det över. 2,5 timme satt vi och fikade. Crosta är så mysigt. Delar är ett vanligt café och delar är väldigt ”cottagecore” med pappersinslagna apelsiner och spetskål i trälårar och take-away-bröd i små paket med hampasnören. Jag gråter typ vad fint. Fast den här gången tog jag en helt vanlig chokladmuffins och en chaisteamer på havremjölk.
I övrigt gjorde jag inte så mycket, utan läste mest bok och hade en lofi-brasa i bakgrunden. Som jag drömmer om ett hem med egen brasa nu!
Dagen efter var det strålande sol de timmar som klotet tillät, vilket gav ett gott torsdagshumör inledningsvis, ett sämre humör när motorvärmaren gick i graven och sedan ett gott igen när Lärarförbundets tidning Läraren publicerade en av mina lärardikter på sin instagram, och dessutom ska trycka den i januaritidningen :’)
Och om vi tittar på fredag, lördag och söndag… jag gjorde inget speciellt i mina mått mätt. Vi skulle ju på middag hos mamma och pappa för att fira jul- och nyår i efterskott men vi hade inte turen med oss, för de fick lov att ställa in.
Allting var istället som vanligt: långsamma promenader i dagsljuset, rykande tekoppar, tända ljus, yoga, skriva vackert i vackra block, läsa böcker och sticka tröjor. Det låter lite som att jag romantiserar vintern. Det gör jag inte. Jag längtar mest av alla jag vet till våren och sommaren, så mycket att det ibland värker i hjärtat. Däremot är det ju en vecka av jullov. Då kan man leva långsamt!
Hur ska vecka 2 hålla måttet, när jag återvänder till arbetet och inte kan leva lika långsamt längre? Jag skanog komma på något! ♡
Den här fredagen kräver en lista. För den är lättsam, lättläst, lättfotad (!?), lättdrucken och lättflörtad. Lätt, är ledordet. Jag har hämtat den här listan från Sandra Beijer, via Elsa Billgren.
Om du fick välja vem i världen du skulle äta middag med ikväll, vem hade du valt? Alltså… Erik. Är det inte märkligt ändå (eller rart) att vi äter tillsammans varje dag och ändå är det han jag skulle ha valt? Rart.
Om idag var din perfekta dag, hur skulle den se ut då? Jag skulle vakna till ett pling på mobilen, läsa och skrika: ”De har antagit mitt manuskript! JAG SKA BLI FÖRFATTARE!”. Vi skulle dricka champagne till frukost och fira att min bok skulle släppas. Till kaffet skulle det meddelas att vi vunnit outtömliga summor pengar och vi skulle hinna både hitta och köpa ett hus vi vill ha just nu och föralltid.
Medan vi firade skulle alla våra närstående vara lyckliga och sedan skulle jag förmodligen få en bebis (tadaaaa!) som vi bestämmer oss för att döpa till Alma Jenny Anita. Hon skulle vara underbar och vi skulle älska exakt allt med henne.
Sist men inte minst skulle vi få veta att man numera kan bestämma om man någonsin vill dö, och vi bestämmer oss för att vi inte vill det. Alma Jenny Anita bestämmer själv när hon blir stor.
Om vi ska vara realistiska då, vad ska du göra kväll? Jag ska i alla fall skriva lite, för det gör jag ju nu varje dag i och med kursen Skrivmånaden. Men något bokkontrakt blir det inte. Skrivandet följs istället av Yoga with Adriene, en tur på affärer om bilen startar och sedan tror jag att det blir en kväll med läsning, stickning, tända ljus, titta på film, dricka te och äta något riktigt vänligt.
Vad räddar du om det börjar brinna? Jag har inte så mycket sentimentalt kvar i världen, så jag skulle rädda den enda sentimentala grej jag har: Björne. Sedan skulle jag ta allt som jag egentligen inte har råd att ersätta om det brinner upp, som datorer och mobiltelefoner och TV-apparater och musikinstrument.
Vad hände förra fredagen? Det var nyårsafton så jag firade den lite lätt sådär, men mest stickade jag och lyssnade på ljudböcker. Det kan ni läsa om HÄR. Orkar inte upprepa p.g.a. nyss!
Vad är det roligaste som har hänt under veckan som varit? Att mitt fackförbunds tidning har publicerat en av mina dikter på sin instagram och även ska trycka den i januariutgåvan. Det var väldigt roligt tycker jag!
Dagens fredagshumör? Helt OK men med ett visst obehag i kroppen, men vädret är strålande och kvällen är ledig, så jag misstänker att det kommer att gå över. Obehaget är att det är tillbaka till jobbet på måndag och jag vill inte det. Jag orkar inte det. Jag hinner inte det. Jag ska om och om och om igen påminna mig själv om att det i alla fall är på måndag, och inte idag. Man ska inte lida i förskott om man inte måste.
Vilken drink ska man dricka ikväll? Tycker ni inte att 2022 ska vara året alla bara nyktrar till? Ta en Shirley Temple, eller rätt och slätt ginger ale med is för att inte krångla till det så mycket. Allt på bilderna nedanför är alkoholfritt, utom champagnen.
Vad ska du göra imorgon? Jag och Erik ska på middag hos min mamma och pappa. Planen är att äta förrätt och varmrätt, spela spel och dela ut försenade julklappar. Eftersom det inte blev något gemensamt på nyårsafton har vi inte hunnit med att ge dem sina.
Vilken är den bästa fredagslåten? bob hund – Nu är det väl revolution på gång?
”Oh, vad det är skönt och bra Att äga sin egen radioapparat Och slänga ut genom rutan När dom snackar om sånt Jag vill vara förutan Nu är det väl revolution på gång? Jag tycker att väntan börjar bli lång”
Ha nu en underbar fredag allihop, så som vi alla förtjänar en vecka in i 2022! Om du så ska ta det lika lugnt som jag eller om du ska göra något läskigt eller exceptionellt. Lägg lite själ i dagarna ♡
Jag vet inte varför Trettondagen är röd. Jag har för mig att det har något med de tre vise männen som följde stjärnan till Jesu födelseplats att göra, men jag är väldigt osäker. Oavsett har vi idag fått vakna till en riktigt fin Trettondag, vädermässigt. Äntligen är himlen fri från moln och dagen har orkat sig just över de övriga husen i området och spridit solkatter rakt in genom våra vardagsrumsfönster.
Tyvärr är det inte bara gott idag: motorvärmaren small och därmed också kupévärmaren som skulle smälta fram vår lilla bil som var i sin helhet inkapslad i ett tunt men ogenomträngligt lager is efter gårdagens regn. Dagens motion har därför varit att i större och större frustration skrapa fram det förbannade fordonet och begära offert från verkstaden. Suck.
Förutom bilen har det här året verkligen börjat som jag förutsatt att det skulle: som det bästa året i livet. Jag är fullt medveten om att det inte ens gått en vecka än, men det har varit en så king vecka. Jag har ätit gott, druckit gott, sovit gott. Jag har träffat folk, varit ifred, varit liten sked. Nä, men. Snälla!
Så länge jag har kunnat fatta en penna har jag skrivit. Förutom att jag tycker att det är väldigt roligt att skapa något av inget, förutom att jag tycker att det är återhämtande och förutom att jag tycker om finurliga sätt att uttrycka inte-särskilt-finurliga-idéer så har jag ett väldigt dåligt minne. Jag måste skriva dagbok, blogg och kalenderanteckningar för att komma ihåg… ja… någonting alls.
I flera år har jag fört dagbok eller listat dagens tacksamhet i samma slags bok: olinjerade A4-block från Paperstyle. Senaste boken skrev jag ut 31 januari 2021 och jag var så glad att få inleda en ny den allra första dagen på året. Den tolfte boken blev en grön.
I julklapp åt mig själv köpte jag en skrivkurs: Skrivmånaden. Där får jag bryta mönster, eller skapa mönster. Eller skapa monster! För med en penna kan man skapa precis vad som helst.
Den gröna boken kommer även fortsättningsvis fyllas med daglig tacksamhet. Min kalender kommer även fortsättningsvis fyllas med arbetsanteckningar och genomförda träningspass. Min blogg kommer även fortsättningsvis fyllas med samma berättelser ur livet, bilder från vardag och fest, de ytliga och djupare funderingarna, samt saker jag förpliktar, förändrar, förädlar, förskönar eller förstör.
Men på sidan av går jag alltså skrivkurs och hålla till i min lilla skrivarlya minst 15 minuter per dag. Det känns verkligen jättebra. I min förra blogg hade jag en hel kategori för skrivande och jag har nu skapat en också här. Jag hoppas att ni kommer gilla det!
Ajli Müller 